Den fantasilöse seriemördaren visade sig vara det minsta bekymret med veckan som gick, men Ian Fleming begrep vad det var han såg när han upptäckte bakteriefria zoner runt mögelsvampväxten i odlingsskålarna och hans efterföljare gjorde resten. Moderna antibiotika är små mirakel: idag har dött ris klippts bort från schersminbuskarna av en människa som borde ha legat i en sjukhussäng och kämpat för att få luft.
Under tiden har jag funderat - på förbjudna siffror, på innehållet i Brukshunden, på olika verklighetsversioner och andra saker. Inte minst på det här:
"Lyckas vi inte med arbetet att med alla tänkbara medel förbättra våra hundrasers hälsa och funktion så kommer marknaden, d v s de blivande valpköparna, att välja andra hundar än de med stamtavla från SKK och välja uppfödare som inte verkar utifrån våra gemensamma policies och regler."
Det var väl bra sagt? Nu hände sig natten till idag, att en av oss här hemma vaknade klockan tre på morronen och hade svårt att somna om i försommargryningen. Det blev en sväng med tikarna ut i hagen i stället. Överjordisk skönhet. Fullkomlig stillhet. Fågelsång. Paradise is here! Och just då, förstår du, Nils-Erik Åhmansson, som fällde de överjordiskt sköna orden här ovan på Kennelfullmäktige 2011 i ett anförande om testning av mentalitet, sköt grannen sitt första vildsvin femhundra meter bort. Visst blir man full i skratt?
Om man inte har sin tredje skotträdda hund av samma ras. Då gråter man.
Då undrar man i stället varför SKK inte ser till att göra något åt alla de SKK-anslutna uppfödare som ger fullständigt f-n i era regler och tänker fortsätta sina affärer som vanligt. Man undrar varför det inte är ett mycket tänkbart, eller iögonenfallande uppenbart, medel, att helt enkelt förklara för uppfödare av collie, rottis och schäfer - för att hålla sig de tre mest MH-brutna avelsdjurens topplista - att det inte kommer att gå att regga sådana valpkullar längre. Att det räcker nu!
Man undrar varför det är viktigare att hålla sådana siffror borta från nätet än att göra något åt dem.
Nils-Erik Åhmansson, det blir säkert väldigt bra alltsammans någon gång väldigt långt fram, men jag tänker inte vänta så länge på paradiset.
Det är dags för er att leverera! Du förstår att jag har alltid varit införstådd med tanken på renrasavel; trots alla de biologiska svårigheter den för med sig, så har jag accepterat dem som egenskapsavelns pris. Vill jag ha en hund, som är funtad på ett visst sätt, så får jag acceptera att metoden för att få fram den hunden medför en viss ökad risk för att få med annat på köpet. Det var inte avsikten, men det blev konsekvensen av den avelsmetoden. Så jag har trott på grundregler och organisationsmål, som att SKK skall bevara de stamtavleförsedda hundarnas hälsa och uppfödarnas observans av grundregler, och att SBK skall svara för bruksrasernas användbarhet. Vackra ord blommar ymnigt i förgunden av den bilden. Som en apelkvist i slutet av maj.
I bakgrunden, Nils-Erik, ser man en fårskalle. Och jag börjar misstänka att det är jag.
Vad har du att säga om saken?
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar