Det kan vara så att jag har fel, men jag tror att upptäckten av SINE på SILV för fem år sedan och tillkomsten av ett DNA-test har lett till mera uppmärksamhet kring genen. Wikipedia har en artikel om merle, komplett med hälsoeffekter och foton av vita hundar som nog inte ser särskilt bra. Efter vad jag hittar på nätet blir merle förbjuden eller utnämnd till diskvalificerande fel på chihuahua i allt fler länder och det verkar pågå bråk inom den amerikanska rasklubben för cocker om samma sak. Den färgvariant av grand danois som kallas för harlekin (som i själva verket är heterozygot för merle och lika heterozygot för en annan pigmentdefektgen) är illa ute, beroende på att antalet skadade valpar blir rätt stort. Och här hemma frågar alltså rasklubben för en ny terrierras Jordbruksverket till råds: är det acceptabelt med merle?
På nätreaktionerna ser man hundfolkets idé om diskussion. Som vanligt finns inga nyanser. Antingen är allt bra med merle, eller så är allt dåligt. Attack eller försvar! En förbittrad cockerdam i USA läser lusen av sin rasklubb, som tydligen är hur okunnig och illvillig som helst. Ja, ni gissar rätt! Hon föder upp merle cocker och rasklubbens styrelse ifrågasätter färgen. En amerikansk collieuppfödare annonserar stolt ut sin blinda dubbelmerle till avel och ser fram emot nya dekorativa utställningsvinnande avkommor. En amper tysk dam attackerar tanken på att förbjuda harlekinfärgen i ett brev lika imponerande omfångsrikt som den ras man måste förmoda att hon älskar. Och när vi tittar i andra ändan av hundarnas extremspektrum, så hittar vi en kvinna som ojar sig utförligt över vad som hände, när hon avlade fram en merle chihuahua. Hoppsan, den blev döv! Den blev ju för stor! Det måste bero på att någon har blandat in taaaax!!!
Verkligen? För min del ser jag en person som beställde en snygg blå hunddekor från biologin. När biologin bara kunde leverera genen för merle och blandar in lite konsekvenser i hennes val, så blir damen sur på leverantören. Hon behöver något att skylla resultatet på och då får det bli en fiktiv insmugglad stamtavletax.
Till Dijana, som säger att 3% dövhet inte är acceptabel ”bara för att få en färg”, skulle jag vilja säga så här. Ingenting är acceptabelt bara för att få fram en färg! Men du ser procentsatsen dövhet som en del i mängden av konstigheter, som dekoraveln har utsatt hundar för de senaste femtio till hundra åren? För att det var snyggt? Med spenar som droppar i backen och snoppar som dras över marken och hudveck som faller in i ögonen? Päls som gardiner? Skallar som köttklubbor? Ohanterliga kroppar? Titta in på Jemima H:s senaste rasspecialinlägg, så hittar ni bra åskådningsbevis på den kreativa genetiska business, som har byggt om hundar till barockkonstverk. Förlåt, men enkel merle hör inte hemma i det gänget.
Dalmatiner har upp emot 30% dövhet. Det är priset för den vita bottenfärgen, som är en så stilfull bakgrund till deras dekorativa fläckar. De är också renavlade för genen som medför urinsten; det är priset för att fläckarna skulle få standardiserad storlek. Jo, showfolket hade redan skapat en fläckig hund, men var inte nöjda med att de svarta fläckarna var olika stora – så då inavlade man på en amerikansk hanhund som råkade ha urinsyregendefekten och nu är hela rasen likadan... Det är dyrt med dekoravel. Det kostar hundar stort lidande och hundköparna stora pengar och det kostar renrasaveln ett förtroende som faktiskt börjar ta slut.
Mops vars ögon riskerar att trilla ut för att dess ansiktsskelett är så deformerat: dekoravel, kanske femtio år gammal. Basset med läppar och ögonveck som drar mot backen för att få ”det unika, ljuvligt sorgsna uttrycket” som uppfödarna älskar på denna förnämliga viltspårare som numera skulle behöva förses med en korg att bära magen i, om den försökte göra sitt jobb: dekoravel, femtio-sextio år gammal. Pekar som behöver operationer i luftvägarna för att kunna andas: dekoravel, fyrtio-femtio år gammal.
Och allt detta vet Dijana lika bra som jag. Varför är det svårt att se skillnaden mellan modern dekoravel – utseendet för utseendets skull, fläckar som tas fram för att det är snyggt, hundkroppen som tävlingsarena – och en färg, som funnits som en bisak hos dugliga arbetshundar i hundratals år?
”Det finns ingen dålig färg på en bra häst” - har ni hört det? Säkert väljer många uppfödare idag att avla på blå hundar för att färgen (än så länge) är poppis och lättsåld. Men genen för merle är väldigt mycket äldre än dekoraveln. Så jag påstår fortfarande, att det inte kan finnas en generellt icke-fungerande färg hos en högfungerande hund. Sheltien som är en av illustrationerna till Wikipedias artikel om merle är en hund som blev amerikansk agilitychampion två gånger...ska vi slå ut alla hans gener för att en av dem är merle?
Men jag påstår också, att det finns goda skäl att se upp med merle. Är det i kombination med homozygoti för Si (irish spotting) och/eller Sp (piebald) som den är farlig? Eller är det så, att högfungerande heterozygota merle faktiskt har andra gener, som begränsar merlegenens effekter?
Bodil Carlsson
Jag kommer aldrig att kunna resonera så som du gör. Bara för att grannen avlar fram en muterad hund har inte jag rätt att göra detsamma, fast i "mildare" grad. Två fel kan aldrig bli rätt!!
SvaraRaderaTänk på att av dessa "futtiga" 3% så föds alltså HUNDAR med hörselfel. Individer som lever och känner. Som säljs till glada valpköpare som vill ha en bra vän resten av livet. Som tyvärr får upptäcka att deras hund är handikappad för att man prompt ska ha en färg. Det är förkastligt. Att då tala om att man ska bevara en färg för att den alltid har funnits- förr avlivade vi också de hundar som till synes inte fungerade. Idag kör vi inte på den linjen för att vi har djur som SÄLLSKAP och FAMILJEMEDLEMMAR. Då kan man heller inte snacka om "gamla tider"- för vem ska avliva alla defekta valpar? Ska vi tvinga valpköpare till det?
Jag tror man glömmer snabbt att det inte bara handlar om statistik eller procent. Dessa procent representerar hundar som ska leva i förhoppningsvis 12 år. Om det då avlas mot kejsarsnitt eller dövhet spelar ingen roll- det påverkar dessa individers liv. Och det är dem vi ska skydda för hundar är utelämnade till vårat omdöme.
Dessutom, glöm inte att det inte enbart handlar om dövhet men även synproblem. Då blir inte endast 3% utan flera faktorer påverkar. Att det finns en och annan hund som gör underverk är en annan sak; jag talar inte om att bara skära bort en stor del av populationen och sluta avla på merle-individer på en gång. Däremot anser jag inte att färgen ska bevaras utan istället fasas ut. Eftersom den innebär en risk för avkommorna att nedärva defekter (som kan förhindras), vilket är olagligt enligt SJV's föreskrifter.
Dijana, med i stort sett samma resonemang bör vi kunna intressera Jordbruksverket för att förbjuda avel på hundar med höftleder - de KAN bli dysplaster... 10% eller mer! 17%! Hu!
SvaraRaderaJo, jag vet - skillnaden är att hundar måste ha höftleder, och ibland blir det tok med höftlederna (som med alla andra ingående beståndsdelar i levande organismer) och det är vår förbaskade skyldighet att se till att procentsatsen hålls nere i st f att avla på hundar som nedärver HD för att de bevars är såååå snygga. Hundar måste inte vara merle!
Men med risk att bli tjatig upprepar jag: merle hundar fanns i sekler hos människor som icke ens kunde drömma om lyxen att selektera för färg (eller utseende ö h t). Det var inte tal om att tävla med grannen om bäst designade defektgenslooken! OM HUNDARNA INTE FUNGERADE SÅ KLARADE MAN INTE FÅREN OCH DÅ SVALT FOLK!
De blå hundarna funkade tillräckligt ofta, tillräckligt bra, för att genen skulle fortsätta finnas. Inget snack här om enstaka mirakelhundar. Visst, på senare år i den moderna hundindustrin tar designfantasterna över genen för merle och slutar i sådana rena galenskaper som den där amerikanska collieuppfödaren. Men det följer ju inte nödvändigtvis att om dubblemerle haussas av dekoraveln, så ska vi slå ut enkel merle. Det är kanske dekoraveln vi skulle sätta stopp för?
För min del får man gärna ändra avelsmålen till att bara gälla arbetsmeriterade hundar och då menar jag arbete, inte agility eller lydnad. Jag lovar, det blir inte Blue Merle färgade collie som försvinner ur avelsbasen.
SvaraRaderaJag efterlyser fortfarande bevis på att heterozygota merle collies har de defekter som de påstås ha i litteraturen.
Skulle vi strikt följa de anvisningar som finns från JV så skulle avelsbasen krympa katasrofalt i varenda ras. Det finns alltid en förhöjd risk till defekt när ett syskon har en defekt. Tar vi med även rädslor i den kalkylen, vilket är självklart, vad blir det kvar att avla på då?
lolo, skulle vi STRIKT följa de anvisningar som finns från JV - aldrig avla på något som KAN medföra risk för avkomman - så kan vi inte avla på något alls. Inga hundar, inga katter, inga människor och inga levande organismer ö h t. Dödligheten är alltid hundra procent och risken för NÅGON form av defekt eller sjukdom under livsförloppet är nog rejält hög också. Trots allt är det få av oss som klarar sig utan, inte sant? It´s the cost of being alive. Perfekta hundar förekommer i samma frekvens som perfekta människor - det är den tomma mängden. Noll!
SvaraRaderaFrågan borde vara: VAD är vi beredda att acceptera och VARFÖR? VAD avlar vi avsiktligt fram och VARFÖR? I vilket fall är en defekt samma sak som ett "lidande"? I hur många fall accepterar vi groteska defektanhopningar därför att det är "rasens standard"?
Dijana säger att det är nya tider nu och våra hundar är familjemedlemmar, så vi ska inte rättfärdiga merle med att den har funnits så länge. Så var enkelsidig dövhet acceptabel förr och inte nu? Jag undrar - i vilket fall är en ensidig hörselnedsättning ett lidande?
Hos familjehunden, som lever ett (förhoppningsvis) relativt skyddat liv, är den väl inget lidande alls. Där är den en mindre olägenhet. Hos en boskapsvallare i besvärlig terräng är den en dödsrisk.
En dubbelsidig dövhet är farlig för hunden och för hundens omgivning - nu som förr. Döva hundar blev ihjältrampade av boskap förr och de blir påkörda av bilar nu. Döva hundar biter, när de inte hör barnen komma springande, utan vaknar av vibrationerna i golvet och yrvakna ska försvara sig. Det finns ett antal dubbeldöva dalmatiner och (efter vad jag läser på nätet) dubbeldöva dubbelmerle aussies övergivna på rescue-stallen i USA...
Jag blir också mycket fundersam när jag läser om harlequinfärgen hos grand danois. Hur ser det ut i valpkullarna?
Finns inget försvar för sådan avel. Det är nog nu!
Däremot måste jag säga - OK, jag är tjatig - merle hör inte riktigt hemma i samma kategori. Anta att man skulle få in lite nyans i det hela genom att säga:" Avel på heterozygot merle accepteras hos alla individer där arbetsmerit som bevisar god syn och hörsel föreligger?"
Bra förslag, tycker jag! Dekoravelsgänget skulle inte tycka det. Men alla med arbetande hundar skulle hålla med.
Nej Bodil, det blir naturligtvis inget kvar att avla på. Hade det funnits heterozygota merle med hörseldefekter hade det även funnits individer med så stark nedsättning att man märkt av hörselnedsättningen. Det första som märks vid svagare hörsel är att individen har svårt att lokalisera var ljudet kommer från. Den vanligaste orsaken till att unga hundar dör har jag för mig är trafikolycka. Att det beror på att hundarna har dålig hörsel har jag aldrig hört talas om, den orsaken kan vi nog helt bortse från. En mängd andra arter råkar också ut för detta.
SvaraRaderaDet hade inte varit något som helst problem för mig att avstå från merle ur dekorsynpunkt när jag köpte min första, jag tyckte inte ens färgen var vacker!!! Anledningen till att jag hållit fast vid den är pga att de har varit de bästa mentalt (passar mig). De problem som det står om i litteraturen har jag aldrig upplevt.
F. övr. ger jag dig en eloge Bodil för det jobb du lagt ner för att gräva fram fakta om merlefärgen och annat. Håller även med om mycket om det du tar upp. Även vad JH skriver på sin blogg.
Lolo, jag är rädd att Dijana och kanske andra också tycker att vi negligerar riskerna med defekter. Jag ser det så här: de flesta levande varelser jag kan överblicka har en eller annan. Defekt, alltså. Allt från ett ben som är 2 cm kortare på ena sidan till anlaget för åldersdiabetes eller t ex det i o f s sorgliga anlag för chondrodysplastisk dvärgväxt med ökad risk för ryggproblem som vi i dagligt tal kallar för en tax. Det är inte defekterna som biologin fokuserar på, utan vad man kan få ut av livet trots att defekterna finns.
SvaraRaderaSå länge taxen med liv och lust går i gryt och jagar efter byte på sina i o f s defekta ben - shoot!
Så länge den blå hunden kan leva ett lika aktivt och bra liv som sina arbetande blå
förfäder - go for it!
Jordbruksverket har en del annat som bör prioriteras...
Jag skulle bli glad om ni även kan förklara närmare skillnaden mellan heterozygota och homozygot. jag vet att det är homo = samma/lika.
SvaraRaderaOch hetero = olika. Men jag förstår ändå inte vad man skulle sträva efter när det gäller blm.
När är en färg tex dubbelmerle ??
Är det den vita collie med blm fläckar eller är det när den har två föräldrar som är blm.
Vi vet redan att två blm får trefärgade valpar samt att en trf och blm förälder kan endast få trefärgade valpar. Det är alltså inte säkert att man får blm om man använder blm tillsammans med trf. Vi vet att vi aldrig kan få blm efter trefärgade föräldrar oavsett om bägge skulle ha en eller två blm föräldrar bakom sig.
Skulle vara mkt intressant om speciellt Lollo ville bena ut detta. För nu börjar det bli lite luddigt.
Vänligen Pia
hillslettens@hotmail.com
P.s. Ingen kommenterade det jag skrev längre upp om hur en blm x blm parning vars mamman redan var efter en blm x blm parning kan få trefärgat, samt hur kan en blandning med golden få blm färgade avkommor ???
Hur kan en schäfer x blå collie få blm valpar med en schäfer som omöjligt kan bära på blåa anlag....Snälla skriva gärna om detta, så kanske man förstår bättre.
Hej Pia! ber om ursäkt - du har rätt, jag skulle ha skrivit ett svar men tid o tankekraft räckte inte riktigt. Inget konstigt alls med den blå collien som får blå valpar med en schäfer, tvärtom. Svar kommer, har just skickat iväg en ny fråga som jag funderat mkt över och tänkte att det sedan skulle bli en sammanfattning av hela merleriet...
SvaraRaderaJa tack Bodil det kan vara intressant med en sammanfattning med den blåa färgen. Som jag tycker är lite utav ett mysterium med tanke på att det dyker upp blm färg hos alla möjliga för mig otänkbara raser med den färgen.
SvaraRaderaLite undrar jag varför kan inte collie få samma bruna merlefärg som
Australienska sheepdog ( Aussie)Kan det vara för att en collie inte kan vara leverfärgad ?
Jag tycker inte att det här med färger är riktig så enkelt som en del skriver och säger. Mkt utav det skriver brukar vara ren tillfällighet.
För det behöver inte komma ut en vit valp efter blm x blm föräldrar, samt det kommer heller inte ut 100 % vita valpar efter blm x blm. Och varför får man inte alltid bra färg på den blåa valpen, varför kan det komma ut en murrig, mörk blm. Minns inte namnet på dom. Och de blå som är övertecknade med mkt svarta fläckar. Kan dessa ha sämre hörsel ?? Ja mkt tankar om färgen.
Förövrig älskar jag alla blåa individer oavsett ras.
Vänligen Pia
hillslettens@hotmail.com
Igår skrev jag ett långt inlägg, innan jag hann skicka det gick strömmen.... Mycket kort strömavbrott men allt som inte är sparat försvinner.
SvaraRaderaHinner bara skriva ett kort inlägg nu.
Hej Pia! Du har bett mig skriva om färgnedärvning. Blue Merle, BM, är dominant. När en BM gen förekommer så får hunden merlefläckar, det är en uttunningsgen som bleker färg oregelbundet. När man korsar BM med sobel så blir valparna sobel fast med merleteckning, ibland är den mycket svår att se. Sobel är också dominant. Trefärgad är recessive. Båda generna är trefärgade för att hunden ska få Trefärgad färg. Om en Trefärgad gen finns tillsammans med sobelgen blir hunden sobel, det vi kallar skuggad, men det är inte alltid det syns, ibland är det mörka svårt att se. En Trefärgad gen med en BM gen ger alltid BM färg. Kallas Heterozygot, en gen av varje. BM genen är dominant och täcker över den Trefärgade recessiva (vikande) genen.
BM X BM ger 3 olika genkombinationer (färger). Vardera föräldern har en BM gen och en Tref. gen.
De valpar som får en Tref. gen och en BM gen blir Heterozygota BM. De valpar som får en Tref. gen från vardera föräldern blir Trefärgade. De valpar som får en BM gen från vardera föräldern blir Homozygota BM, mer eller mindre vitt på kroppen och huvudet ofta med syn- och eller hörselnedsättning. Som regel avlivas dessa valpar vid födseln, i Sverige är det förbjudet att göra sådana kombinationer.
OBS! Det övertecknade vita som dessa valpar föds med är inte samma gener som de vita tecken collies har.
Du har rätt i att collien inte har leverfärg som finns hos Aussie. Vi har emellertid en annan blekande färggen som bleker svart gen, den är inte tillåten på collie. Vi har även haft en blekande färggen på sobel som gav en varggrå färg, den är inte heller tillåten och det är många år sedan jag såg en sådan färgnyans.
Collie har 3 olika färgvarianter, men det finns gener som är med och styr så det blir olika nyanser på dessa. Du har själv noterat att det finns olika nyanser på blått, allt från ljus silver till murrigt grått. Hos soblarna finns det många olika nyanser, även de svarta kan vara allt från blåsvart till mer eller mindre rostiga.
Detta var lite kort och jag har försökt vara så tydlig som jag kan förklara detta.
Hej Bodil!
SvaraRaderaJag har full förståelse för att man tycker att man medvetet avlar på en defekt om man använder BM i avel. Hade jag läst litteratur om allt elände som är knutet till färgen hade jag kanske aldrig gett mig på att avla på denna fantastiska tik jag fick förmånen att köpa 1969. Men, eftersom det med den långa erfarenhet jag har av färgen, egen och andras, så kan jag inte hålla med om att dessa risker finns. Då hade jag inte gjort det!!!
Min egna uppfattning är att BM tvärtom är vitalare och minst lika friska som de andra färgvarianterna. Det finns naturligvis en spridning mellan olika familjer här också.
Det absolut största problemet med collieaveln är att hitta hundar med tillräckligt bra mentalitet. Bara att hitta hundar som är befriade från golvrädsla eller skottberördhet är synnerligen svårt, jag tar då även med kullsyskonens resultat. Det finns inte på kartan att utesluta en bra hund pga färg. Inte nu och inte så långt fram det går att överblicka och dessutom inte på så lösa grunder som jag anser att det är.
Pia, om jag ens skulle våga mig på att gissa, så skulle jag gissa att det är inte de som har stora svarta fläckar som riskerar syn/hörselproblem, utan tvärtom - särskilt om det svarta sitter på öronen och runt ögonen. Finns det svart där, d v s pigmentceller i full aktion, så är chanserna goda att det finns pigmentceller i aktion inne i örat och inne i ögat också...
SvaraRaderaTack Lolo för ditt svar.
SvaraRaderaSå mkt har jag hängt med när det gäller sobel och trf ( har läst Bermingens färggenetik sida)
Det som fortfarande är oklart ( för mig ) är om dubbel merle.
Om det är en färgteckning eller om det har med
att göra om bägge föräldrar är blm.
Jag har förstått att de som har mera svarta fläckar på kropp och huvud, teoretiskt är friskare än dem som har ljusblå och mera vitt på huvudet. I går natt när jag satt och kollade på Blm am cockersp i Usa ( viste faktiskt inte att det fanns blm hos cocker sp )Jag hittade jag ngr mkt intressanta sidor från Usa.
Här är dem om nggn är intreserad att SE eller läsa om två olika versioner om färgen och erfarenheten.
http://www.ajkennels.com/AJ_MERLECOCKERS.htm
http://zimfamilycockers.com/merle.html
För mig är det en gåta hur man lyckas få fram så många olika färger på cocker sp.
Jag har aldrig tänkt på att collie med blåa ögon kan i värsta fall ha ngn defekt oavsett om den har cea eller inte. Jag har bara ägt blm med bruna ögon.
Inte ens min tjyvparning jag hade med två blm föräldrar fick jag valpar med blåa ögon.
Tillbaka till collie fortfarande verkar det bara som att de som föds ev vita undan blm föräldrar är defekta och detta vet VI om, men vi vet inte om de s.k. normala blm kan ha defekter. Det verkar inte finnas någon dokumenterad forskning på dessa vanliga blm efter trf x blm föräldrar. Eller finns det detta ?
Finns det hörseltester och syntester på
" vanliga " blm ??
Minns en sobelvalp en ggn som endast hade ledsyn och var cea fri. Veterinären berättade att det går inte att mäta hur mkt syn en hund har i ett test, de kan endast se om hunden har ett ögonfel typ cea, pra, katarakt. Denna veterinär kunde inte se om denna valp var blind, nu syntes det att valpen hade endast ledsyn, pga hundens rörelse men VET kunde inte det med sina instrument. Hur kan då nggn veta om ev blm skulle ha synfel om de inte går att mätas, hmmm !
Jag är för blm men är imot blm x blm parningar.
Jag hörde en ggn att det gick inte att hela tiden para trf med trf för då skulle tan färgen blekna ut. Man var tvungen att ta in sobel för att behålla tanfärgen. jag vet inte om detta är sant, men det låter lite logiskt och samtidigt inte. Då kan man undra hur tex Gordon settern håller sin fina tanfärg eftersom alla är black/tan...Hmm fast de saknar ju vitt.
Jag mkt tankar.
Berätta gärna mera, det är mkt intressant med den blåa färgen.
Vänligen Pia
hillslettens@hotmail.com
Håller med om att det är en vild gissning Bodil. De svarta fläckarna är skarpt avgränsade. Ögonen kan vara delvis blå eller blå-brunmelerade. Eftersom jag inte känner till något enda fall där man kunnat misstänka syn- eller hörselnedsättning så inkluderar det även hundar med lite svart på huvudet.
SvaraRaderaIntressant men oj så mycket! Jag föredrar alltid att läsa ur papper (böcker, tidningar etc) när det blir långa texter. Har svårt att följa med på dataskärmen så ursäkta min följande fråga som kanske är solklar om jag läst på bättre.
SvaraRaderaAlltså, Bodil; defekterna följer med färgen? D v s det vita som antagligen eftertraktats att ha såsom ett slags "förstärkare" av det blå och det "estetiskt vackra" är det som gör boven (större) i dramat?
(Har f ö sett en merle som var så minimalt merle att den kunde tas för trefärgad men det syntes tydligt när individen var nyfödd/valp.)
(Grandisarnas blå är väl inte tillåtna att avla fram? Talade med min hovis om dessa härom dagen och vad jag förstår är harlekin inte att klassa som blå och de blå är inte önskvärda. Tyckte hon pratade om ytterligare en färg också, med munnen full av söm, nämligen grå.)
Linda, jag vet inte! I vilken grad defekterna följer med färgen. Och i så fall VILKEN färg de följer med! det jag försöker ta reda på är om någon ö h t vet.
SvaraRaderaLinda
SvaraRaderaVad jag vet och sett så kan det i bland födas Blm i grandis kull som igentligen skulle vara harlekin. Vad jag förstår så får inte dom heller avla på två harlekin föräldrar. Har även sett blm grandis med blåa ögon. Har även sett grandis som ser svart/vit ut med små små blm fläckar.
På am cockersp kan man ta miste på en blm cocker och en roanfärgad ( den svarta färgen växer ihop med den vita). På en nyfödd valp syns det tydlig om den är roan eller blm. Sedan ser amrisen ut som en roan. Blm är ingen godkänd färg på cocker sp, läste jag ur de sidor jag hänvisade till.
I Sverige har vi en enda roanfärgad
am cockersp,( som är vanligast på eng cockersp) men de har aldrig använt henne i avel, kanske att de är rädd att hon skall få blm
( spekulation i från mig ) eller så är inte färgen önskevärd, men fullt tillåten då hunden har fått cert på utst.
Bodil
Jag hittade en annan amerikansk sida om merle under am cocker sp. Den var mkt bra och förklarade väldigt bra ang merlegenen.
Vad jag förstod så är eller kan en dubbelmerlen endast födas ur en blm x blm parning och det är dem vita valparna som födds med dubbelmerle genen. Om detta är sant kan ju inte de s.k. vanliga enkel merlen vara defekta, men hur kan man då påstå att de kan ha defekter.
Rätta mig om jag har fel !
Titta gärna in på denna sida
http://merlecockers.com/aboutmerles.html
P.s. Hittade INGEN blm engelsk cocker sp.
De bilder som det står skrivet att en eng cockersp är merle är inget annat än en
am cocker sp.
Vänligen Pia
hillslettens@hotmail.com