BLÅDÅRAR

En kaninuppfödare som kommenterade på Jemima Harrisons blogg nyligen skrev en bra sak. Att föda upp show rabbits och köra med färgavel var inte ett stort problem i hans värld, sa han. Gick det illa, serverade man resultatet som middagsstuvning.

Färgavel på häst – selektion av vissa hästar med stora, snygga vita tecken – producerar ett antal föl, som kallas för lethal whites. Ni hittar dem bl a i en av de rapporter, som Jordbruksverket hänvisar till i sitt svar på frågan om merleavel. Dödligt vita. Den vackraste bleka kropp, de vackraste blåa ögon, upphävd tarmfunktion och skador i centrala nervsystemet. De kan inte bajsa, inte rulla över från sidoläge, inte ställa sig upp och de krampar. Så de avlivas så snart de är födda. Ett högt pris, kan man tycka, för att ha föräldrar med snygga vita tecken och ägare som gillar vitt.
Merle är inte samma sak! Det finns nätsidor om merle som påstår det, men det är inte sant. Merle är semiletal, ”halvdödlig” i dubbel uppsättning och det är sannerligen illa nog. På den här länken till en sida gjord av aussiefolk, ser ni varför. Det är sorgliga, upprörande bilder.
Detta är anledningen till att collieklubben sedan lång tid förbjuder merle i annan kombination än med trefärgat och till att SKK nu förbjuder avel på två merle inom alla raser. Man kan tycka att vem som helst borde förstå varför.

Konstigt nog gör inte alla det. Se här. Colliehanen är visserligen blind, men han har ett så bra liv ändå.... och eftersom han är dubbelmerle, producerar han inget annat än merle valpar och som de vinner i ringen!
Den här amerikanska collieuppfödaren är inte alldeles ensam om att inte skämmas. Det finns en amerikansk sida om sheltie, som framhåller en förtjusande dubbelmerle hanhund – för avel, förstås – och sedan hymlar på om att detta med dubbel merle, det är ju någonting som bara the very experienced breeder ska ägna sig åt. Vad är det som den mycket erfarna uppfödaren har blivit bra på – att slå ihjäl de valpar som visar sig inte ha några ögon att öppna?
Den amerikanska taxuppfödaren som skrivit den här artikeln om dubbel merle (”double dapple”) på tax sammanfattar det hela mycket bra mot slutet. Varför ställer uppfödare till med det här? Ibland av ren okunnighet, de förstår inte vad merlemutationen är – men det går att råda bot på. Bättre kunskap! De gör det för att de missuppfattat en färg och inte uppfattar att den där grå tonen som skimrar i en röd päls är merle – det går också att göra något åt. Bättre kunskap! De gör det för att de hoppas få fram något alldeles ovanligt flashigt och stilfullt att vinna i ringen med – sådant är svårare att komma åt. Och några gör det av ren och skär vinningslystnad, därför att blåa valpar säljs till högre pris. De vet precis vilka riskerna är, men låter hundarna ta konsekvenserna.

Inte vet jag vad Jordbruksverkets handläggare läser, förutom forskningsrapporterna som nämnts tidigare. Men vem som helst kan hitta de här sidorna på nätet, så det kan nog Jordbruksverket också. Och det kan – som rent exempel – även en nyhetstörstande kvällstidningsjournalist, som kanske skulle komma på idén att ringa JV och fråga vad de anser om merlegenen.

Jag tror att folk som bara älskar en blå päls med fördel kan gå över till kaninavel. Men vad gör personer (och rasklubbar) med friska, fungerande hundar som råkar ha merle i enkel upplaga?
Lär sig så mycket som möjligt om genen SILV och dess SINE och olikheterna i deras effekter, så att man har ett vettigt svar till Jordbruksverket och kan visa allmänheten att enkel merle inte är lethal white och inte alla uppfödare blådårar!

Bodil Carlsson