En nätkrönika för alla vänner av collierasen. Ansvarig utgivare: Bodil Carlsson, medlem av Publicistklubben och Reportrar Utan Gränser
fredag 14 oktober 2011
EFTERLÄNGTAD SOLNEDGÅNG...
...över en vecka som kombinerat jobb, husreparerande insatser i hysteriskt avslutningstempo med en seg förkylning och den första bittra frosten. Visst, det är ett fritt land och alla som vill har full rätt att jamsa på om myset i soffhörnan med de tända levande ljusen! Men jag bara frågar - vad är det för fel med en vanlig hederlig sommarkväll? Man slipper ha span på jakttornen för att se om de är obebodda, man halkar inte på gräset och gräset frasar inte under ens fötter och allt som är vackert är bara vackert utan tragiska undergångsstämplar överallt...
Bodil Carlsson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
De levande ljusen är en flämtande suck över den förgångna sommaren. Ett sätt att förbereda sig för mörkret som kommer, och som kommer att råda.
SvaraRaderaMen jag håller med dig, finns inte ett enda fel på en vanlig hederlig sommarkväll. :-)
Sorry men ibland är det väldigt fel på sommarkvällar, de är för varma!!!! Jag älskar hösten, vintern och våren, sommaren är ibland en enda lång värmeplåga:-(
SvaraRaderaJag älskar den "krispiga" luften som är nu och det bleka höstljuset alla sprakande färger och alla svampar, för att inte tala om 8 minus en halvmeter snö och en stor SOL då njuter jag i fulla drag!!
Det enda jag saknar med sommaren är ljuset och försommarkvällarna innan det hunnit bli för varmt!!
Ïbland tycker jag helt ärligt att folk är alltför negativa mot årstiderna titta bara på bilden du lagt in Bodil, den är underbar!! Se det underbara som är NU inte det som var, för er som gillar sommaren så gläd er åt att den kommer tillbaka!!
Bettan, låt en gammal tant som inte riktigt hänger med längre i tempot som skulle behövas för att få in i dagsschemat allt som måste göras innan mörkret kommer - låt henne få gnälla lite! :-)
SvaraRaderaDu som är ung&stark kan väl komma hit och fixa den där verandan, som skulle ta några eftermiddagar (ja, det var innan vi upptäckte det ruttnande virket under fönstren) och fasaddelarna som skulle fixas till på en kvart (ja, det var innan vi råkade köra ett finger igenom de nedersta panelbrädorna)...och ta med ett par händiga kompisar också... och en bra massör...
:-)))
Ärligt talat, Bettan, visst fasen är det rätt härligt! Du skulle ha sett solen gå upp bakom lagårdstaket för en stund sedan i en mjölkighet av färger som bara finns den här årstiden - dimma - och så skär solljuset igenom och det är klart guld och rött i träden!
HEJ!
SvaraRaderaBodil jag vet hur det är att vara husägare! Det är ju jag också, dessutom är jag ensam och låginkomsttagare:-( som grädde på moset är jag också NÄRKING gissa om jag är bra på att gnälla:-)))))
Kram Bettan