Den ädla hundaveln ll

MÖRK FLÄCK SOM KRYMPER

Vad hände sedan?
Min gissning är att informationsexplosionen hände. Utanför den slutna dalmatinerklubbvärlden, utanför den lilla klubbtidningen, bredde nätet ut sig. Folk hittade vägen till Schaibles hemsida, till andra hemsidor med berättelser om avlivade dalmatiner, om proteinfattiga specialdieter och om kostnaderna för medicinering och operationer. En uppfödare som hette Ron Zimmerman förlorade en hund i urinstenssjukdom och svor på att göra något åt saken.
Fler uppfödare anslöt sig till Schaibles tankar. Någon köpte en LUA-tik från hans lilla uppfödning. Någon annan läste om det och gjorde samma sak. Tystnaden sprack.
Och i augusti 2008 – samma månad som Pedigree Dogs Exposed väckte ursinne i England och engelska genetiker hamnade på förstasidorna i dagspressen med sina beräkningar av de populäraste rasernas effektiva avelsbaser – kom LUA-dalmatinerna åter upp på amerikanska dalmatinerklubbens årsmöte. Skulle man kunna tänka sig att diskutera frågan igen?

Majoriteten sa NEJ! Här skulle inte talas vidare om stenfria fläckiga hundar!
Argumenten som användes kan ni läsa själva i on Zimmermans artikel The Great LUA Debate – han länkar till några HUA-förespråkare. Det är de gamla tankarna om den rena uråldriga rasen, vars typiska egenskap förutom fläckar tydligen är skyhöga nivåer av urinsyra. Det är de gamla tankarna om att ingenting är bevisat och säkerställt med urinsyra och stenbildning – inte hos dalmatinern. Visserligen hos människa, men inte hos dalmatinern. Det är de gamla farhågorna för att den där pointern 12 generationer längre bak kanske ändå fört in något främmande och hemskt i generna hos LUA-hundarna. Det är de gamla synpunkterna på standarden. LUA-dalmatinerna har väl egentligen för små svarta fläckar?
En uppfödare säger rent ut att dövheten ju accepteras som priset för standarden. Så varför inte urinstenar?
Men - det var en liten majoritet den här gången. Och i juli i år kommer den amerikanska kennelklubben att få en petition med begäran om att registrera LUA-dalmatiner som dalmatiner. Man går förbi rasklubben. Det är en öppen skrivelse, så alla som känner till frågeställningen kan skriva under – svenskar också, hälsar Ron Zimmerman.
Och gissa vem som är en av de första undertecknarna?
Veterinären som skickade mejlet om hörsel och fläckar för tio år sedan.

Danika Bannasch, som hittade genen som kontrollerar nivåerna av urinsyra hos hundar, föreläser för europeiska dalmatinerklubbars representanter i Helsingfors i augusti.

I längden går det inte att få tyst på ny kunskap.

Se
The Great LUA Debate av Ron Zimmerman
Stocklore Dalmatians, Bob Schaibles hemsida med en utmärkt sammanfattning av HUA

Bodil Carlsson