UTAN OSS...

 

Förra söndagen bjöd på en lucka i småregnet. Då stack vi ut, hundarna och jag – ut i skogen, ut till friheten. Där stod vi i en slänt och skulle precis börja med kastbollen, när hundarna stelnade till. En svart skugga kommer mellan tallarna och den rör sig fort!

Snabbt som ögat åkte kopplen på igen. Det var tur att jag hann, för nu kom de forsande emot oss och hur gärna hade inte mina hundar hakat på! En tollare i dragsele, i selen intill en svart hund – en spenslig svart schäfer eller rentav en schelpie, det var svårt att se i farten och vem kan veta säkert idag? - och efter dem en vilt trampande rödkindad äldre man på cykel. Hundarna sprang av alla krafter med vidöppna gap och lysande ögon. Goldenöronen flaxade i takt med galoppsprången, de svarta öronen låg strukna bakåt för att minska luftmotståndet och alla var lyckliga, öronen, hundarna och mannen. Husse hann med nöd och näppe vinka åt mig. - Det kommer flera bakom!

Det gjorde det. Vår lokala brukshundsklubb utnyttjade sista helgen före älgjakten till cykeldrag.

Nästa ekipage var en liten smal tjej bakom två vinthundar. De sprang inte för fulla krafter – då hade cykeln lyft från marken - men sprang gjorde de och njöt, de också, med gyttjan stänkande om tassarna. Efter dem kom ordföranden i klubben andfått marscherande med barnbarn och hund, en nyadopterad liten tik. Ordföranden hann inte stanna och prata. - Vi går på tid! Sedan kom en ung joggande tjej med en stor dalmatinerhane, lika slank och musklad som matte men försedd med rejäl munkorg. Matte håller stadigt tag i kopplet, medan hon resonerar med sin hund om det olämpliga i att attackera åskådarcollies. En stund senare trampar en äldre kvinna med en welsh springer spaniel fram längs stigen; de ser sig om och tar cykelturen mest som avkoppling. Vi står i skogskanten och tittar, hundarna fortfarande fascinerade och jag glad – glad över de lyckliga hundarna, glad av att se så olika människor aktiva och i gång med dem.

Då kommer kvinnan med jaktgolden gående. Henne mötte jag en grå höstdag förra året. Den gången hade hon med sig en gammal och mycket sjuk hund, som hade kämpat länge med en levertumör. Tumören var godartad i sig, men nu hade den vuxit så att det inte fanns tillräckligt mycket fungerande lever kvar. Det var hundens sista dag i livet. Hon kördes ut i skogen och lyftes försiktigt ur bilen för att få gå ett sista, kort spår innan veterinären skulle komma i kvällningen. Jag minns kvinnans ögon, när hon såg på sin hund den gången, jag minns hundens blick på henne; tilliten hos den ena och sorgen hos den andra. Jag blir glad på ett annat sätt nu. Det finns en kompis i hennes liv igen, en som tröstar.

Vi går hemåt på skogsvägarna med de hemmagjorda skyltarna som dinglar från trädgrenarna. Stora pilar i svart tusch: sväng rätt nu!

Tillbaka på asfalten, nästan hemma, stöter vi ihop med Loke. Loke är en stor gladlynt ettåring i full färd med att göra sin unga matte till en bra hundägare. Våra hundar har lekt i rastgården, men nu håller vi oss undan, för Loke undervisas i att man inte alltid kan rusa fram och hälsa – ibland måste man sitta fot vid mattes sida. Matte pratar lugnt. Loke tittar upp på henne. Han fattar. Han är en trevägskorsning, rött skynke och skräcketikett för många – för andra en välbyggd, lättlärd hund med gott temperament. Hans ägare chansade vilt i det köpet, som jag ser det, och hon hade tur. Loke kostade lika mycket som en renrasvalp, men det hon fick för pengarna var det de flesta hoppas på, när vi köper hund. Inte titlar med många bokstäver, utan ett fungerande hundliv.

Och så till sist, när vi precis ska svänga ner mot vår grind, möter vi ännu en bekantskap, en äldre gentleman som tåligt finner sig i att bli avsnäst av mina tikar. Han vet att det kommer en dag, då de löper igen. Hans husse och jag brukar skämta om vilka fina, lättsålda blandningar vi skulle kunna få att dryga ut pensionen med då. Nu  stannar vi  och pratar lite igen. - Hur går det med din gamla och hennes tass? frågar han.

Jag säger att jo, med behandlingen går det riktigt skapligt. Många dagar går hon nästan en mil, springer lös och leker, rullar sig i gräset och trivs med livet. Han lyser upp. - Då får du behålla henne ett tag. Grattis!

Jag säger som det är, att jag hoppas på ett år till och han ger mig en klapp på axeln. - Jag vet hur det känns... Vi hundägare måste hålla ihop.

Kära CS ! Det här är en bit av den hundvärld jag stötte på under ett par timmar en vanlig söndag. Så många möten - ja, det är hundtätt här! – med så olika hundar och människor. Glädjeämnen, problem, aktiviteter, alltsammans olika; det enda som är samma är sorgen, för den kommer alltid för tidigt.

Sedan något år tillbaka följer jag hundorganisationernas förehavanden mera sporadiskt än förr. Som världen utvecklas, är jag rädd för att vi allesammans snart kan ha större bekymmer än den rätta färgen på sällskapshundar. Men mitt intryck är, att något händer i SKK:s ledning. Beslutet om Collieutredningen togs knappast av hänsyn till hundarna eller  till den faktiska genetiska variationen inom en krympande ras. Inte heller av hänsyn till erfarenheterna hos en majoritet av rasklubbens medlemmar, uppfödare likaväl som valpköpare; det togs av hänsyn till några få uppfödare som har CS öra. Det beslutet togs inte väl upp av folk i och utanför rasklubben, kan jag berätta. Samma gäller ett märkligt dispensärende. Förtroendet för SKK växte inte på kuppen.

Beslutet att köra över Avelskommitténs förslag om en maxgräns på 12,5% adderad inavelsgrad togs inte av hänsyn till framtiden för någon ras. Försöket att låta utställningsfolket bestämma meriter för jakthundar handlade inte om hundar. KUS senaste idé om att plocka bort RAS från köpahund.se för att RAS ”inte är till för valpköpare” kommer inte ur något intresse för valpköparens möjlighet att göra informerade val. Inte heller CS beslut att så fort som möjligt plocka bort uppgifter om inavelsgrad i kullarna från sajten.

CS förslag att KF avslår SBK:s motion om en kommitté som representerar hundägare bottnar inte i någon insikt om att hundägarna är renrasavelns bas och därför värda att lyssna på. CS proposition om att lägga översynen av regelverk för aveln på CS i stället för på Avelskommittén och trubbnosfolkets försök att tränga ut Avelskommitténs sakkunniga går i samma riktning.

Minoritetsintressen är fel spår att följa, om man vill bevara renrasaveln och hålla ihop SKK:s delorganisationer. Är det dags för en vägskylt?

Ni säger, att det är enklare att producera hund med mindre regler. Visst. Men ert dilemma är, att det är ännu enklare att producera hund utan några regler alls. Det enda som behövs är laglig förfoganderätt över en tiks livmoder. Fler och fler människor blir hundägare, inser att de har den rätten och använder den också, så andelen blandraser och hemmafixade, mer eller mindre renrasiga, hundar bara växer. Det här har hänt på ganska kort tid. Hur tror ni att det ser ut om tio år?

Hundägare behöver inte SKK för att producera hundar, CS. Den saken kan vi ordna själva, om vi vill. Det är den lätta biten. SKK behöver vi för de svåra bitarna! Allt det som ryms i Avelsdata, Hunddata, RAS, SRD, kompetensen i Avelskommittén, reglerna som förhindrar omdömeslös avel och i utbildningarna för uppfödare. Mängder av SKK-uppfödare har förstått det och är nöjda med reglerna. Det är därför vi köper hund hos dem.

Vill ni ha rena raser kvar? Vill ni behålla förtroendet som den marknaden bygger på? Visa då fram bättre skäl att köpa renras än att hundägare skall finansiera era uppfödare. Det är inte av den anledningen som de flesta av oss har hund.

Det finns fortfarande mycket goda skäl att välja renrasigt och att vara medlem i SKK. Men att få betala till en organisatorisk överbyggnad för en medlemsminoritet med genomskinligt egenintresse i stället för en hundägarförening är inte anledning nog. Det blir lätt för lite hund och för mycket skyddad verkstad längs den vägen. Byt spår! Sväng rätt nu!

Jag föreslår att hela CS och delegaterna till årets KF drar sig till minnes en sak:

Ni behöver oss hundägare mera än vi behöver er. Utan er kan vi fortfarande skaffa hund.

Utan oss finns inte ni.

Bodil Carlsson

Inlägget skickat för kännedom till CS och SBK:s generalsekreterare.