TIGER NÄR DEN BORDE HA TALAT

 SKK:s CS fortsätter sitt resonemang om hälsoprogram. Inte bara krymper de den genetiska variationen, de är dyra också, påstås det.

”Vidare blir det en hög ekonomisk kostnad för ägarna av den aktuella rasen, oftast flera hundratusen per år.” Hur man har tänkt här förstår jag bara inte. Om det var en och samma valpköpare som fick punga ut med dessa flera hundratusen varje år skulle det onekligen vara besvärligt, men det handlar om ett sammanlagt belopp som slås ut på alla ägare. Och även om det är snällt av CS att bekymra sig om valpköparnas ekonomi, blir kostnaden per hund inte jättestor. Den ingår, vill jag påstå, i det ekonomiska åtagande man gör, när man köper en renrasig hund, ungefär som att skaffa veterinärvårdsförsäkring. För egen del har jag HD-röntgat, ögonlyst, MH-beskrivit och på senare år också armbågsröntgat varenda hund jag har ägt – både för min egen skull, för annars skulle jag ju inte veta vad jag kan vänta för mina hundar och  för att uppfödaren annars inte kan veta vad hon eller han har fött upp – och jag försäkrar CS, att de adderade kostnaderna genom åren har varit överkomliga. Pengarna för hälsoundersökningar får man se som en kollektiv framtidsförsäkring – för min individuella hund, men ännu mer för nästa och nästnästa generation hundar och deras valpköpare och för rasen som helhet.

Men det finns andra pengar, som på ett närmast uppseendeväckande sätt saknas i CS utläggning om kostnader för hälsoprogram. Det är kostnaderna för uteblivna hälsoprogram!  De nämns inte alls, trots att de kan vara mycket kännbara för valpköparen. Att operera luftvägarna eller de felställda tänderna på en extremtrubbnos är sannerligen inte gratis för ägaren. Inte försäkringen för raser med hälsoproblem heller. Kostnaderna för smärtlindring och sjukgymnastik för HD-hundar blir sammantagna hur mycket? De sammanlagda kostnaderna för avlivning av hundar med svåra ledfel? Inga uppgifter från CS.

Att väga kostnaderna för något mot vinsterna är elementär praxis och underlag finns. CS kunde ha tittat igenom den artikel som Åke Hedhammar 2020 skrev om erfarenheten av decenniers svenska hälsoprogram för HD. Hedhammar påpekar, att i sju raser föll frekvensen av svåra HD-fel påtagligt. CS förutsätts känna till detta, inte minst för att HD-programmen i Sverige har skaffat SKK uppmärksamhet och respekt i många andra länder. Hedhammar säger, att i en annan studie på drygt 82 000 hundar födda under åren1976 till 1988, så såg man att

/a/decreasing prevalence of HD, as a result of selection of breeding stock and high heritability, was found and economic analyses showed that the costs of screening and registration of coxofemoral joints were less than the value of dogs estimated to have been saved from moderate, severe, or very severe HD in six of the breeds.

Värdet på de hundar som slapp födas till ett liv med höftledsfel översteg kostnaden för hälsoprogrammet som lät dem födas med friska höfter.

Varför saknas det resonemanget i propositionen?

I Avelskommitténs protokoll från november 2020 läser man:

”§ 122 KUS enkät till uppfödare Under våren 2020 skickade Kommittén för uppfödarsamverkan* ut en enkät till uppfödare inom organisationen. Syftet med enkäten uppgavs vara att få många uppfödares tankar och åsikter om SKK:s grundregler, registreringsregler och avtal. SKK/AK har tagit del av enkätfrågor samt en rapport utifrån de drygt 2000 inkomna anonyma svaren. Enkäten skickades ut till 10500 uppfödare som fött upp minst en kull. /.../ Av svaren framkommer att en väldigt stor andel av uppfödarna anser sig hjälpta av dokumenten och är nöjda med nuvarande regelverk. Inget pekar på att en lättnad i något av regelverken är önskvärd. ” (Min fettning)

Den informationen finns inte heller med i CS förslag till kennelfullmäktige. Varför inte? Propositionen säger konstiga saker när den borde ha låtit bli och tiger, när den borde ha talat.

Bodil Carlsson

*Kommittén för uppfödarsamverkan, KUS, uttrycker gärna sin motvilja mot regler för aveln. Det som Avelskommittén, AK, kallar en”väldigt stor andel” innebär enligt muntlig uppgift 83%. En femtedel av de drygt 10 000 tillfrågade uppfödare svarade och av den femtedelen var alltså 83% nöjda med det regelverk för aveln, som SKK har. Tolkning: den femtedel av uppfödarna som är engagerade nog att svara på en enkät om regelverk, tycker att regelverk är bra. Detsamma tycker nog de flesta valpköpare, skulle jag tro. Det finns bara ingen Kommitté för valpköparsamverkan som kan ställa frågan.