KORTSKALLAR

 

Motion från Svenska Dvärghundsklubben, SDHK, bilaga 29:1 i KF:s föredragningslista:

I många sammanhang ser vi idag att våra brakycefala raser benämns som "trubbnosar''. SDHK invänder mot detta av flera skäl. 'Trubbnosar'' är ett mycket ovetenskapligt begrepp som saknar specifik innebörd. 'Trubbig" är inte en längd, ordet beskriver en form, trubbig = inte spetsig. I rasstandarden för lagotto romagnolo står det " ... (det) skall vara svagt kilformat med en tämligen trubbig profil." Liknande formuleringar finns i standarder för hundraser som har allt annat än korta nospartier. Bruket att använda "trubbnosar'' som begrepp för våra kortnosiga brakycefala raser började i och med det så kallade 'Trubbnosuppropet" sommaren 2015, då ett antal veterinärer gick ut i en tämligen onyanserad och till vissa delar direkt osaklig smutskastningskampanj mot dessa raser. SDHK yrkar med anledning av ovanstående a t t SKK slutar använda begreppet "trubbnosar'' och istället använder ordet "brakycefala" .

Det ser fint ut med vetenskapliga termer, särskilt när det gamla ordet har fått en bismak av ohälsa. Varför inte bättra på lite till med den ursprungliga stavningen? På gammalgrekiska skrivs termens första halva brachy, som betyder kort. Sedan följer cephalos, som betyder huvud. I stället för att kalla de hundraser man tycker sig värna om för trubbnosar, vill SDHK alltså kalla dem för kortskallar. Hundarna är säkert smickrade.

CS har i vilket fall inget att invända mot motionens språkbruk gentemot veterinärer, utan nöjer sig med att instämma i att kortskallig på medicinsk grekiska ligger bättre på tungan än trubbnos på svenska.

Man undrar om veterinärerna är smickrade av att trubbnosklubbarnas företrädare påstår att deras kollegor bedrev en ”smutskastningskampanj” mot hundar, när de lade fram väl underbyggda veterinärmedicinska bekymmer med trubbnosarnas anatomi. Det finns ett gammalt talesätt som säger att när vissa blir arga på en, då vet man att man har gjort rätt; kanske nöjer sig Trubbnosuppropets veterinärer med den tanken. Med lite tur läser inte Veterinärförbundet motionerna till årets KF.

Därmed var det ena stora hundvärldsproblemet avklarat. Vi kan alla sova lugnare. Då kommer nästa. Dvärghundsklubbens världsbild är skakad. Vet ni vad som har hänt? I Hundsport, tidningen som Dvärghundsklubben helt riktigt påpekar är finansierad av oss medlemmar, förekom ett korsord med frågan ”Vilken ras är kronprinsessans valp?” (Rätt svar hade sju bokstäver och började C-A-V-A... För att inte orsaka själsligt lidande hos läsarna vågar jag inte skriva ut det fula ordet, men ni kan ju gissa.) Nu begär Dvärghundsklubben att ”det mycket tydligt påtalas för Hundsports redaktion” att så får man inte göra. CS håller med – redaktionen har redan beklagat misstaget och är ”väl medveten om att publicering som rör blandraser inte ska förekomma.”

Det måste kännas tryggt att ha en lydnadstränad redaktion. Ta den i örat och den gör som man vill! Frågan är hur det känns att jobba där. Alaskan huskies, någon? Draghundar där man korsat in vorsteh för att få bättre sprinters? No-no.  Fantastisk assistanshund, som visar sig vara  schabrador? Duktig på personsök i skarpt läge, men en scholden? Får vi inte  skriva om. Historien om hunden Arthur från Ecuador, som hamnade i all världens tidningar innan han blev film? Om någon har gjort reklam för hund, så är det väl Arthur. Schhh! Blandras!

Jag antar att CS bara vill hålla Dvärghundsklubben på gott humör med sitt svar. Själv skrattade jag. Dvärghundsklubben motionerar om att verkligheten går att stänga ute, om man döper om den eller inte nämner den i Hundsport.

Håller alla andra SKK- finansierande medlemmar med? Eller har de bara inte upptäckt det här pompösa men underhållande tramset?

Bodil Carlsson

Tillägg: Förhoppningsvis tar Hundsports redaktion SDHK:s motion med en axelryckning.  Numret som kom idag var bra - mycket större anknytning till den del av hundvärlden, som vi vanliga hundägare lever i, än Dvärghundsklubbens utläggningar. Tack!