VILSELEDANDE I FYRFÄRG

 Senaste Hundsport börjar med att SKK:s ordförande i sin ledare berättar att CS beslöt rekommendera collieuppfödare att använda MH och MI för att förskjuta rasens medelvärde för nyfikenhet/orädsla i en positiv riktning.

Man kan inte bli mycket mera försiktig än så, men det räckte tydligen inte. Längst bak i tidningen – en väl vald plats om man vill att många skall vila ögonen på budskapet - hittar man en helsidesannonons från uppfödare i självförsvar.

                 Vi vill bevara en unik ras – inte förändra den

 vilket översatt till vanlig vardagssvenska nog skall tolkas som

          Rekommendera bäst ni vill – vi ändrar ingenting!

Om vi läser ett upprop i en vanlig dagstidning från en grupp näringsidkare som skymtat något vinstbegränsande lagförslag vid horisonten, vad skulle vi se då?

Vi skulle se att de talar i egen sak, hur vackra ord de än tar till. Det är kanske inte lika uppenbart den här gången - men låt oss kika in bakom fraserna!

De som skrivit annonsen är sammanlagt tolv kennlar. Överst tronar i stora bokstäver och fetstil fem stycken

                    INNEHAVARE    AV    HAMILTONPLAKETTEN

vilket väl är avsett att göra stort och förtroendeingivande intryck. Vad är de fem förutom hamiltonvinnare? Tre av dem är storsäljare. Det är ingen diskvalifikation, men faktiskt ingen merit heller. Överallt annars skulle det ses som självklart att de som har sålt bra på en marknad gör vad de kan för att behålla sin andel. I hundvärlden är det ett ovant tänk, men så här ser det ut i siffror.

Kennel Ett har genom åren sålt strax över 1 000 valpar - bruttointäkt runt 16 miljoner i dagens valppriser. Ja, det tog många år, men det är mer pengar än en uska hinner dra in under ett heltidsarbetande yrkesliv, som också löper över några decennier. Ja, det är bruttointäkter, så man måste räkna med betydande avdrag på intäkterna för veterinärintyg och parningsresor och annat som hör till, men omkostnader för inkomstens förtjänande har uskan också. Bussbiljetterna till och från jobbet är inte gratis för henne heller.

Kennel Två har sålt över 800 valpar – bruttointäkt i dagens valppriser någonstans kring 12  miljoner - och kennel Tre har genom åren haft intäkter från 900 valpar, vilket blir runt 14 miljoner. Fast när det gäller kennel Tre är bara knappt 40 av de 900 collies. Resten är en annan ras, vilket gör Treans plats i ledet av uppfödare som skyndar till colliens försvar till något av ett frågetecken.

Placerade nedanför de mest framgångsrika i annonsens layout finns de något mindre framgångsrika. Kennel Fyra har sålt 300 collievalpar – 4,8 miljoner; kennel Fem 114 valpar och kennel Sex 112. Kennel Sju, up and coming, har hittills sålt 200, varav enbart under 2020 kullar som i runda slängar levererade 700 000:- De flesta av oss skulle se sådana pengar som ett högst välkommet tillskott i hushållsbudgeten, i klass med en väl tilltagen extra heltidsinkomst i familjen; vi skulle hemskt gärna vilja se dem fortsätta komma och kanske inte hålla tyst om dem, men i hundvärlden pratar man inte högt om pengar. Man pratar hellre om en unik ras. Min gissning är att uppfödare sinsemellan ofta är väl medvetna om vem som drar in pengar på vilka hundar och att många gärna ansluter sig till de mest framgångsrika och deras "linjer". Valpköparna brukar inte ha det lika klart för sig. Vi är lättare att få på kroken med ord som unik ras.

Få av oss har något emot att folk får betalt för något som de gör bra, men exakt vad de här kennlarna gör bra hittas inte i annonsen; den berättar mindre om hundarna än om människorna bakom dem. Det den kort säger om hundarna är att rasen har ett unikt temperament. Ser man till ägarerfarenheter och genomsnittliga MH-resultat genom åren kan man hålla med om det, men kanske inte med den glädje, som annonsens textskrivare tycks förvänta sig av oss. Kennlarna behöver förstås inte skämmas över sina inkomster och gör det säkert inte heller. De nämner dem bara inte. De har förstått colliens själ, det nämner de. Antydningsvis har väl vi andra missförstått något, när vi ser fobisk ljudrädsla i den själen och skulle vilja att våra hundar slapp plågan. 

Tre av de tolv uppfödarna är FCI-domare. Det berättar de och inget ont i det. Det de inte berättar är att tre av dem sitter i SKK:s ledning. Vad skulle förmå dem att ändra sitt val av avelsdjur? Rasens rykte och reggsiffror är uppenbarligen inte skäl nog. 

 

                                                    *     *     *

Tillsammans, säger de tolv, har de nästan 600 års erfarenhet av collie. Tillsammans, säger jag, har de fött upp runt 2 900 valpar (och då räknar vi inte med kennel Tre). Om en collie i genomsnitt lever i 10 år, blir det 29 000 collieår fördelade på många hundägare. Det är väldigt många fler personer än tolv och väldigt många fler år än 600.

Jag skulle vilja fråga SKK en sak. Frågan kommer aldrig att publiceras i fyrfärg i Hundsport, men här har ni den.

                   Vem har mest erfarenhet av de 29 000 åren?

Den senaste berättelsen om en collie som till sist måst avlivas av en förtvivlad ägare är från 2020. Vi som har haft hundar med rädslor är tillsammans tillräckligt många för att finansiera en helt annan sorts helsidesannons, om vi vill. 

Men vi tycker kanske att det finns bättre sätt att hantera ett djurskyddsproblem.

Bodil Carlsson