DAGSLJUSDOSEN

 

Vi klev omkring i skogen och var halvvägs in i den ordinerade tretimmars dagsljusdosen, när telefonen ringde. CS-protokollet utlagt!

Inte är det ofta ett protokoll framkallar skratt, men nu hände det. Först ett hjärtligt garv, när den som ringde läste upp texten för mig, och sedan ett stort smil. Och sen, förstår ni, kom grannens hund – vars mopsförälder gav henne kroppsform och pälsfärg, medan chihuahuaföräldern bestämde hennes storlek och andningsvägar – forsande i ett oväntat anfall bakifrån. Snabbt gick vi över till livets väsentligheter: rejs i blåbärsris mellan omaka men lyckliga hundar!

Vad framkallade skrattet? Den påstådda enigheten i CS:s beslut om Collieutredningen. CS var så oenigt, att det inte gick att fatta något beslut. ”Intensiva diskussioner”, kallas det i protokolltexten; det brukar heta kattslagsmål på svenska. SKK:s ordförande och SKK:s VD fick till sist i uppdrag att till CS-mötets andra dag författa något som var så formulerat, att man kunde sluta vara oense. Det gjorde de och det är de formuleringarna vi medlemmar har fått. Det vi saknar är en redogörelse för vem som sa vad under de intensiva diskussionerna, hur tankarna gick, vad man var så fruktansvärt oense om och hur man tänker sig fortsättningen. CS kanske tror, att grälet om collie och mentalitet är över nu? Det tror inte jag. Hälften av våra uppfödare kommer att följa CS lösa rekommendationer och mera därtill; inte för att CS rekommenderar, utan för att de redan har gjort så länge. Andra halvan kommer att strunta i vad CS rekommenderar, precis som de har struntat i mentalitetsproblemet under alla dessa år, och reggsiffrorna kommer att fortsätta falla. Om inte någon bestämmer sig för att göra det som CS inte kunde, eller inte ville, genom att satsa på att göra något själv.

En bra sak med icke-beslut är att de lämnar öppet för egna initiativ.

Där var det slutskrattat. Hemma infann sig smilet. SKK:s utställningskommitté, befolkad av bl a SKK:s 2:a vice ordförande, hade lagt fram ett förslag. Det gick ut på att den ”bästa” hunden ska vinna cert på utställning, vare sig den kan jobba eller inte. Ulf Uddman kallar i senaste numret av Hundsport detta förslag ”kontroversiellt” och väntar sig diskussioner. Frågan är, om han hade väntat sig att diskussionerna skulle komma på CS eget möte. Men det gjorde de och slutet blev en näsknäpp till kommittén, en blixtrande reservation från en CS-medlem och en ljuvlig anmärkning av sekreteraren.

"e)Överklagan från ett antal klubbar –UtstK nr 6-2020, § 114b)regelrevidering UtstK har tagit beslut om att möjligheten att på vissa raser sätta krav på provmerit för att ta emot certifikat på utställning ska tas bort i särbestämmelserna.Många och starka reaktioner har kommit på beslutet. Bl.a. ifrågasätts beslutsgången och avsaknad av remissförfarande innan beslut.CS förde en mycket lång och bitvis animerad diskussion.CS beslutadeföljande:Att godkänna UtstKs protokoll nr 6 2020, förutom § 114 b) Att återremittera ärendet till UtstK. UtstK uppmanas att återkomma till CS med en konsekvensbeskrivning som ska godkännas och även ska följa med vid en remissbehandling. Att en remiss ska skickas ut till berörda specialklubbar om UtstK håller kvar vid sin ståndpunkt Att ett eventuellt nytt förslag ska ha god förankring hos berörda specialklubbar. Magnus Jensen lämnade avvikande åsikt:

Magnus Jensen lämnar i protokollet en avvikande åsikt gällande § 114b, om att ta bort krav på provmeriter för att erhålla certifikat på utställning, eftersom UtstK inte kan ge en godtagbar förklaring varför denna ändring ska ske. Majoriteten av jakthundklubbarna, Svenska Brukshundklubben och Svenska Polarhundklubben m.fl., som skulle beröras av detta förslag har tydligt visat sin mening genom inkomna skrivelser. Detta förslag riskerar att allvarligt skada förtroendet för, såväl som rasera relationen mellan SKK och många av de klubbar som berörs av provmeriter. Därför bör detta avfärdas från UtstK agenda.

(Vid sitt möte den 10 november 2020 beslutade UtstK att frågan om certifikat skjuts på framtiden, sekr. anm.)"

Jag vet inte, vem Magnus Jensen är – kan han vara jägare, tro? - men han har gjort sig förtjänt av ett stort, djupt känt tack. Inte bara för att han har så alldeles rätt i sak, utan för att han vågar stå för det han tänker och ser till att få det satt på pränt med sitt namn under.

Det hade inte skadat förtroendet för SKK, om fler hade haft det modet. Ingen organisation har dött av insyn. Dagsljus är en bra sak.

Bodil Carlsson