CS säger 2019 att det är svårt att hitta logiken i virrvarret av klubbar. Det kan man instämma i, men det finns två andra anledningar till att bli fundersam och de är viktigare. Först kommer demokrati och legitimitet. Medlemmarna är många, besluten som skall fattas ofta viktiga för både hundar och hundägare, men beslutsfattarna är få och det är inte uppenbart för de flesta av oss vilka de är, på vilka premisser de hamnade i KF eller röstades vidare in i CS. Inte många av oss vet var CS-kandidaterna står i olika frågor. Eller hur de redan invalda har tänkt i alla de diskussioner, animerade eller uteblivna, som föregått de beslut som vi alla väntas följa. Tack vare Magnus Jensens reservation i ett CS-protokoll och hans kommentar i en jakttidning vet vi vad just Magnus Jensen tyckte i just det ärendet, men det tycks vara undantag snarare än regel.
Beslut fattade utan att medlemmarna vet hur eller varför väcker inte tillit. För att ta ett exempel: varför lade Utställningskommitténs ordförande fram förslaget om att ta bort arbetsprov för utställningsvinst, när berörda delorganisationer nedanför i federationens trappstege redan hade protesterat kraftigt? Om ingen jägare hade suttit i CS den där dagen, vad hade CS kommit fram till då? Och om förslaget i så fall hade gått igenom, vad hade jägare och andra ansett om legitimiteten i beslutet och hos den beslutsfattande instansen?
Om SBK hade varit representerat i KF 2019 förhållande till sitt medlemsantal, vem hade då suttit i CS 2020 och hur hade röstningen om collieutredningen utfallit? Och när det nu blev som det blev med collie – vilka röstade för och vilka emot? Hur resonerade man? Vem ansåg vad? Vilka intressen ville man prioritera? Det vet vi inte.
Det är möjligt, att det fanns begripliga och godtagbara och skäl till CS:s beslut, men de framgår inte. Organisationens insiders vet säkert hur tankarna gick. Men vi, som inte är insiders, vet inte... och vi är majoriteten.
Det blir inte bra, när det finns ett tomrum av tystnad mellan beslutsfattare och berörda. Sådana tomrum skapar bara frågetecken och misstankar. En anledning till att bråket om mentalitet inom Collieklubben har blivit så långt och så förbittrat är just demokratifrågan. Vi är lite för många, som uppfattar att ett fåtal inflytelserika uppfödare förnekar sig ur situationen för att kunna fortsätta med oförändrad verksamhet – men det kan vi leva med. Det känns motigare att misstänka, att de ledande öronen lyssnar mera på vissa än på andra.
Skall vi ta en titt till på den där annonsen?
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar