DIGITALISERAD DEMOKRATI? Del 2)

 

Föreningskommittén har under den gångna verksamhetsperioden drivit ett projekt för att öka möjligheterna till digitalisering av möten inom SKK-organisationen och har då konstaterat att möjligheterna även kan och bör omfatta Kennelfullmäktige. Dessa möjligheter kan på sikt leda till att vi får ett Kennelfullmäktige som är mer transparent och tillgängligt för fler av organisationens medlemmar.

(Ur KF-protokollet 2019)

Förra året fick Kennelfullmäktige alltså ett förslag att tänka på.

Föreningskommittén hade lagt fram fakta om SKK:s komplicerade organisationstruktur. Förutom de geografiska delorganisationerna, länsklubbarna, som bildar SKK – stora Stockholms kennelklubb och alla andra – finns många specialklubbar, några med ansvar för en enda ras, andra med ansvar för många. Det finns verksamhetsklubbar, som den för agility och så avtalsanslutna verksamhetsklubbar, som den för nosework. Det finns dessutom avtalsanslutna klubbar med ansvar för en enda ras. Vad är skillnaden mot en vanlig rasklubb? Som CS säger, är det inte lätt att få en överblick i snårskogen. Själv river jag mig i huvudet, när jag försöker få listan över alla specialklubbar, avtalsanslutna specialklubbar, verksamhetsklubbar, avtalsanslutna verksamhetsklubbar, länsklubbar och lokala kennelklubbar anslutna till länsklubbar att bilda något som liknar ett sammanhängande helt. Det går inte särskilt bra för mig.Det blir så många frågor. Någon försökte hjälpa mig och beskrev SKK som en hierarkisk, federativ organisation. Ett förbund av rangordnade delorganisationer – ja, det är inte svårt att förstå. Men då dök nästa fråga upp. En federation där varje delorganisations medlemmar har olika mycket att säga till om, är den möjligen för hierarkisk för sitt eget långsiktiga bästa?

Jag funderar på SKK:s medlemsantal. Inte ens det förstår jag. Hur många gemensamma individuella medlemmar har de olika klubbarna? Kan en och samma person samtidigt ha ett medlemskap i specialklubben för tibetanska raser med 346 medlemmar, i verksamhetsklubben för agility (1 242 medlemmar), i den avtalsanslutna verksamhetsklubben för nosework ( 3 043 medlemmar) och i den regionala SKK-länsklubben? Det måste väl gå bra – men hur många gånger räknas den personen då i SKK:s medlemsredovisning? En gång? Eller fyra? Avtalsanslutna har ingen rösträtt på KF, så röstmässigt är medlemskapet i noseworkklubben bortkastat, men hur många sammantagna rösträtter inom SKK har denna medlem i specialklubben för tibetaner, i länsklubben och i agilityföreningen – en röst? Eller tre?

Tre, förstås. Så om den individen röstar på sina föreningars årsmöten har hon eller han mycket större betydelse än en annan hundägare, som är aktiv i den avtalsanslutna klubben för portugisisk vattenhund och i den avtalsanslutna verksamhetsklubben för nosework, men inte hör till någon länsklubb eller specialklubb? Den sistnämnda personen dyker upp två gånger i medlemsräkningen, men kan rösta noll gånger? Är det så? Är det vad CS ville rätta till?

Eller fattar jag alldeles fel?

Har specialklubben för tibetanska raser med sina 346 medlemmar samma tyngd på KF som spaniel- och retrieverklubben med 22 636 medlemmar? En avtalsansluten rasklubb, som den för lagotto romagnolo med 1 522 medlemmar, har ingen rösträtt alls på KF – men det har en annan rasklubb, t ex specialklubben för Cavalier King Charles med 1 723 medlemmar? Hur blev det så här? Det är inte solklart för min del. Det enda solklara i sammhanget är vad CS själv sa till kennelfullmäktige. Så vi tar det en gång till.

”De fjorton minsta specialklubbarna har tillsammans drygt 5 000 medlemmar och lika många representanter i KF som SBK med 62 000 medlemmar.

Vidare har en specialklubb med några hundra medlemmar rätten att sända delegat till KF, medan en avtalsansluten klubb med nästan tiodubbelt medlemsantal helt saknar demokratisk representation.”

Bodil Carlsson