DE FJORTON ENHÄLLIGA

I juni 2018 sitter fjorton människor och pratar allvar på ett konferenscentrum i Oslo. Det är den norska rasklubben för Cavalier King Charles, som har årsmöte. De ska diskutera vad de tycker om Norska Kennelklubbens förslag om utkorsning av rasen. Om det förslaget tycker de enhälligt illa.

 Året dessförinnan, 2017, meddelade NKK rasklubben, att man såg så allvarligt på utbredningen av hälsoproblemen inom rasen, att man ville överväga möjligheten att utkorsa. NKK hade gjort som det ceremoniella protokollet i hundvärlden kräver och kontaktat både FCI och engelska KC. Ja, NKK bjöd rentav med representanter för den norska rasklubben på en resa till England för att höra sig för med KC. Engelska KC hade inga invändningar mot ett utkorsningsprojekt. Det hade tydligen inte ens FCI. Men den norska rasklubbens fjorton årsmötesdeltagare hade invändningar

 

 Så här ser det ut för Cavalier King Charles och så här är bakgrunden till NKK:s förslag. Inom hela rasen, världen över, är avelsbasen densamma och hjärtsvikt orsakad av fortskridande degeneration hos en av hjärtats två viktigaste klaffar den överlägset vanligaste dödsorsaken. Det blåsljud som avslöjar klaffsjukdomen ökar i vanlighet ju äldre hundarna blir. En cavalier med tur är den cavalier som hinner bli tio år, innan den sjuka hjärtklaffen börjar väsnas. En cavalier med otur är ung, när det händer. En sviktande mitralklaff är samma sak som ett svårt liv långt innan den är samma sak som döden. Tro inget annat! 

 Syringomyeli är ett mindre vanligt problem, men stort nog för den som råkar ut för det. Grunden är skallformen. Den korta, rundade skallen är en avvikelse från hundens normala skallform, resulterande i att det är ont om plats inne i huvudet. Under tryck från hjärnan ovanför kan en del av lillhjärnan tryckas ner genom utgångshålet i skallens bas, där förlängda märgen och vätskan som bär upp och skyddar nervvävnad normalt passerar. Det är det som menas, när man pratar om att rasen har för liten skalle för att få plats med hjärnan. Det slutar med vätskefyllda, cylinderformade hålrum längs ryggmärgen – det är vad namnet betyder, cylinder i märgen. Det finns hundar med större vätskefyllda cylindrar, som har inga eller små  iakttagbara problem, och det finns hundar med mindre cylindrar som har svår smärta. Ingen vet ännu varför det är så. Men om man inte är någon av de fjorton, som avgjorde hur det skulle bli med förslaget om utkorsning, vet man åtminstone en sak: att fortsätta sådan avel är barbari.

 

 Uppskattningsvis 13% av alla cavalier är bärare av den recessiva muterade gen, som i dubbel upplaga ger Episodic Falling Disease* – ett tillstånd, där hjärnans och ryggmärgens kontroll över muskulaturen kollapsar under ansträngning eller stress. Återkommande muskelkramper leder till att hunden faller, eller står stilla och rycker, och riskerar överhettning därför att den inte kan använda sin andningsmuskulatur till  att flämta bort den ökning av kroppstemperaturen, som muskelkramperna orsakar. Vidare är det så, att runt 15% av alla cavalier är bärare av en annan recessiv mutation, som skapar Curly Coat Eye Syndrom* - synbart vid födseln och närmast en variant av hudsjukdomen ichthyos, som ger förändrad hud och extremt torra ögon med risk för hornhinneskador. Valparna brukar avlivas ganska omgående – de får ingen livskvalitet. Som ni ser av siffrorna och av det faktum att båda dessa mutationer är recessiva, är risken att en valp skall drabbas av sjukdomen ganska liten, en till två på hundra. Jämfört med risken att drabbas av hjärtfelet är det ingenting. Men på den här punkten är norska rasklubben obönhörlig: gentesta! Visserligen är risken liten och visserligen går testerna inte att kontrollera, eftersom de görs hemma hos uppfödarna utan veterinär insyn, men alla måste absolut gentesta!**

 

 Norska RAS hävdar, att inavelsgraden i rasen är låg. När 13% av hundarna bär på samma recessiva mutation, 15% bär på en annan, en större andel bär på anlagen för syringomyeli och en majoritet bär på de gener, som resulterar i en dödlig hjärtsjukdom - då pratar man låg inavelsgrad. I vanlig ordning menar man att ökningen av inavelsgraden i kullarna har blivit lägre, men det säger man inte. Det låter bättre att säga, att inavelsgraden är låg.

 I den studie, som 2016 redovisade de verkliga inavelsgraderna hos renraser, ligger cavalier på närmare 50% inavelskoefficient: inte riktigt dubbelt så högt som en helsyskonparning, men nära. Vilken av uppgifterna förefaller mera sannolik? Vem har problem med verklighetskontakten?

 

 Bodil Carlsson 

 *Uppgifter från företaget Animal Genetics, UK **

"Gentester ble tilgjengelige for disse to sykdommene i 2012. Så langt klubben har kjennskap til det, gjennomføres det tester hos de aller fleste av klubbens oppdrettere, og det er sjelden at vi nå hører om forekomst av disse to sykdommene. Det har imidlertid i lengre tid vært mulig for oppdretterne å gjennomføre testen hjemme uten dokumentasjon fra veterinær. Dette gjør det noe vanskelig å kontrollere testingen. I dagens helsesituasjon mener vi at dette er sykdommer som har lav forekomst og representerer liten fare, og vi viderefører dermed vår tidligere praksis om at status for begge sykdommene skal være kjent hos avlsdyrene, at bærere kan brukes, men at disse må kombineres med en partner som er fri.Tiltak (2):✓Alle avlsdyr skal ha kjent status for EFS ogCCS, enten basert på gentest, eller på resultat av gentester for forfedrene. Bærer bør brukes i avl, men må kombineres med en som er fri." Ur norska RAS, s 21. Min kursivering.