Om snö, bollar, fåglar och andra föremål

Nu är den borta sedan ett par veckor, den där snön. Den som begraver leksaker under alltför många månader eftersom ingen kommer ihåg att plocka undan dem innan det stora snöfallet kommer. Desto roligare blir det när snön försvinner. Som att träffa gamla bekanta:

Se där, bollen med hål i som jag lekte med som barn. Den minns jag så väl!

 

 

Den lille valpen är nu en yngling på elva månader. Han har börjat sin spårträning och med den äran. Snabb, intresserad och villig att plocka upp apporterna. Det känns bara bra eftersom spår är det jag själv tycker är roligast att göra med hunden. Ok, uppletande är nog lika roligt. Och från uppletande till Sök är ganska kort väg, eller hur? Kanske ska pröva på det vid tillfälle.
Tror nog att vi kunna sysselsätta den här jycken också, till ömsesidig belåtenhet.

En sak som är roligt att se är hans vilja att plocka upp föremål av alla de slag. Inga klagomål på material eller konsistens här. Allt kan man ta i munnen. Det kan ju bli vissa bieffekter av detta men det får vi handskas med då det uppstår... Just nu är det bara positivt med en hund som har föremålsintresse.
Ett föremål som är mer intressant än andra är faktiskt fågel: orre, tjäder, gräsand och liknande. När vi träffar på dessa i skogen blir den lille söte collien något av en vildsint jägare. Det är inte bara tre gräsänder som flyttat från byn efter att ha blivit utskällda och jagade. Jag misstänker att det är några till… Å andra sidan visade hans mentalindex att han kunde bli en schysst jakthund, som collie betraktad. Och det är ju som sådan vi måste betrakta honom.
Nåja, han blir döv en kort stund men sedan åter hörande. Det där kan vi träna på. Att inte jaga alla fina fåglar, alltså.

Nu njuter han lika mycket av att bada i alla diken. Det får han göra. Att blöta fötterna har ingen hund dött av, såvitt jag vet.
Och nu njuter jag mest av att sommaren kom idag.

 

Johan Nilsson