torsdag 23 maj 2013

TVÅ GAMLA TIKAR




Förra våren var de tre. Nu är de bara två. Två gamla tikar.  Den tredje fattas, han kommer nog alltid att att fattas. När slutar man sakna en hund?
När man tror att man är på väg att förlora nästa.

Så vi gick avskedspromenaden igår kväll, när luften var så tät av vattenånga efter allt regn att de vilda körsbärsträdens toppar var suddiga i diset. Och vi åkte till veterinären idag fullt införstådda med att bara ha en hund med hem... om inte veterinären hade något annat förslag.
Veterinären sa: "Vi har dem ju bara till låns."
Hon är tio och ett halvt år. Allt liv tar slut. Men det ska vara värt att ha medan det pågår.


Veterinären hade ett förslag: provtagning och smärtlindring. I morron ringer hon om provsvaren. Och kanske kommer hon att säga att det är något av det som inte går att göra mycket åt, kanske säger hon att med de provsvaren vågar man sig inte på någon medicin - eller så säger hon att det ser inte så tokigt ut, vi prövar med medicinering. Vi får se.
Det är bara oväntat att man kan bli så glad för att ha någon med sig hem igen och att det känns så bra att se två gamla tikar ligga där i snöfallet av körsbärsblom på marken i stället för en ensam.


Bodil Carlsson

2 kommentarer:

  1. Du skriver så det gör ont i hjärtat, om den outsägliga sorg och saknad som infinner sig när ens vän inte finns hos en mer....
    Jag har en tik som är sju. Ingen ålder, kan tyckas, men jag minns den chockartade tystnaden efter min första tiks bortgång. Det tog nästan tio år innan jag förmådde orka tänka på att "ersätta" henne.
    Nu blev det ju alls inte så att min nyanskaffning till familjen ersatte någonting; hon tog alldeles eget utrymme, men det insåg jag först när hon var på plats.
    Men nu, när jag insåg att damen ifråga nästa år är "veteran", då påminns jag om tidens förgänglighet och bävar.... Det gjorde gott att läsa Dina rader. En påminnelse om att det också finns nåt vackert i all bedrövelse som ofrånkomligen väntar. De vackra minnena.

    SvaraRadera
  2. Tack, AnnLotta. Tack också till mina hundar, de som fanns då och de som finns kvar idag, för att de varit vad vi själva kanske inte alltid är. Det som Ursula leGuin menade, när en av hennes unga trollkarlslärlingar fick frågan: "Varför måste vi dö?" och den gamle trollkarlen fick svara: "För att ett ord skall kunna sägas ut tydligt, måste det före och efter finnas en tystnad."
    Tack ni, som var och en var det tydligt utsagda ordet. Inte samma ord, men bra ord. Ordet för vän. Ordet för mod. Ordet för glädje... och några få till, inklusive förstås ordet för vacker och "uppskattar bra mat".

    SvaraRadera