Vårkänslor - trots allt...

Tidig morgon, hundarna har fått sin morgonpromenad och har inget emot att gå in och sova en stund till. Själv hämtar jag kameran och går ännu en liten sväng. En och annan morgonpigg fågel hörs kvittra, annars är det märkvärdigt tyst. Så tyst att jag kan höra mina egna hjärtslag.

Solen står redan ganska högt på himlen men snön biter sig envist fast i marken. Någon tapper människa har redan börjat trampa upp den lilla stigen vid vägen.Efter gårdagens regn och snö kanske vi får en solig dag och morgondimman målar upp scener som inbjuder till att både fundera och fotografera.
Ljuset har kommit för att stanna några månader och nu börjar den bästa tiden. När skogen så småningom torkat upp efter all snö och man kan ge sig ut och spåra med hundarna igen. Och när vi sätter upp några agilityhinder på tomten. Då är det gott att leva, både för människor och hundar.

 Johan Nilsson