Ibland känns hundvärlden som titeln på en gammal bergmanfilm – Viskningar och rop. Antingen vrålar man. Eller så tisslar man och sprider rykten. Finns ingen stor vana vid normalt röstläge. Känns det som ibland. Det finns stunder, då man föredrar snöskottning framför hundfolk.
Efter tips går jag in och läser kommentarer på en annan blogg. Jaha, back again? En livfullt skildrad pappskalle, som drogar ner alla sina inavlade hundar med vanebildande preparat för människor och gör dem – hundarna, om ni hänger med – till missbrukare i unga år. Tja, det syftar väl på undertecknad. Familjen läser över min axel och skrattar. Det blir lite kul mitt i toktänket.
Grannen, som kommer in och får höra, tappar hakan. Skakar på huvudet. Då är det inte lika roligt längre. Jag läser vidare och tar del av skakande berättelse om en riktigt omoralisk typ, som bevars vill bli utställningsdomare – pinnhålet närmast under Gud! - och hur hemskt detta är, för visst bör en person med så storslagna ambitioner åtminstone ha ”rena lakan” i bagaget i stället för skum ”handel och vandel”?
Herregud! Ännu en gammal bankrånare som sent i livet vill byta karriär?
Den hunddrogande individen kan i stort sett bara vara jag, men eftersom det hänvisas till någon som nyligen har skrivit på sin blogg att hon matar hundar med ”Anafranil” finns det trots allt ett litet utrymme att smita undan på. Den anonyma skribenten KAN ju ha avsett någon helt annan. Det KAN, teoretiskt, finnas någon, som ger hundar receptbelagd människomedicin och är dum nog att blogga om det. Det kan man i alla fall påstå. Om nu saken skulle tas upp någonstans, exempelvis av mig, exempelvis av den anledningen att det är ett lagbrott att ge djur mediciner avsedda för människor och att jag kanske ogillar att beskyllas för lagbrott som relaterar till mitt yrke.
Det blir värre att komma undan med den omoraliska domarkandidaten, för man har nog ett ansvar för vad man publicerar på sin bloggsida. Det där kan bara handla om en enda människa, för i en kommentar lämnas en hänvisning som bara kan syfta på en person i taget. Funderar man lite, så kan man lätt ta fram namnet på den individen. Till och med en oinvigd person som jag fixade den saken, när jag testade. Det behövdes ett telefonsamtal.
Det är ordföranden i en av bloggaren inte uppskattad men ofta omnämnd rasklubb, som förtalas. Bloggaren, som skriver under eget namn, kör sin favoritteknik och hummar och antyder och förfasar sig och pratar om ”rena lakan”. Så där lite allmänt, ni vet. Sedan kliver hon tillbaka och låter sin anonyma kommentator peka ut offret. Förmodligen tror de att de är på den säkra sidan då.
Vad gör man åt saken? Rycker man på axlarna och tänker att det fattar väl varenda normalvettig person hur mycket sanning som finns i dravlet?
Eller tänker man på grannens tappade haka och minns att hundintresserade människor sitter och läser och tror att så här går det till. Så här håller folk på i renrasvärlden. Drogar hundar och myglar till sig utställningspriser och skär skalpen av varandra med viskningar. Särskilt tror man kanske att det kan vara sant, när en av SKK:s tidning anlitad journalist ger offentlighet åt viskningen.
Vad ska vi göra för att få slut på det här?
1) Strunt i eländet! Så här har dom alltid hållit på, dom kan inte bättre och det är inget att bry sig om... Svarar du, så blir du bara en grälsjuk kärring till i högen.
2) Svara de anonyma att beträffande det påstådda domarfifflet bör de vända sig till någon SKK-instans, ex vis juridiska avdelningen, och för de arma drogade hundarnas räkning kontakta kennelkonsulenterna, djurskyddet och (om man är grundlig av sig) HSAN i nu nämnd ordning. Erbjuda adress och tfn-nr till resp instans samt hjälp med grammatik och stavning.
3) Skicka den här texten till SKK:s vd och fråga när och var SKK:s Disciplinnämnd hade tänkt börja titta på medlemmars internetförtal av andra medlemmar.
Vad säger ni, läsare? Om man tycker att samma sak gäller för oss som för alla andra – att man kan damma på varandra i diskussioner så att morrhåren ryker, man kan höja rösten i en principdiskussion, man kan tycka både det ena och det andra om varandra, men MAN KOMMER INGENSTANS MED LÖGNER OCH PERSONFÖRTAL – vilken ruta är rätt?
Var sätter vi krysset?
Bodil Carlsson
Man blir ju helt perplex, Boddan. :O Vilka nedrans tramstanter det finns! Personligen hoppas jag innerigt att vår mycket kunniga ordförande får sin andra domarlicens, om hon nu vill det. ;) Till skillnad från de flesta andra uppfödare har hon ju nämligen både storvinnare i ringen OCH utanför densamma. Sådant borde folk snarare lära sig att högakta, istället för att nesligt och fegt förtala!
SvaraRaderaJag håller med dig om problematiken, Bodil, och jag har funderat fram och tillbaka på hur man borde hantera detta - men jag tycker att det är svårt. Om man bemöter dumheterna så antyder man liksom att det finns något vettigt i dravlet, vilket jag tycker är att tillmäta uttalandena alldeles för stor betydelse. Det är liksom egentligen alldeles för dumt för att ens diskuteras. Ignorerar man så kan det tolkas som att man inte kan bemöta kritiken. Svårt.
SvaraRadera/Anja G
Hej Anja! Precis min tanke. Om ingen svarar - så kan folk tro att det ligger något i det. Om någon svarar - så kan man alltid antyda att den personen känner sig träffad, m a o det ligger något i det.
SvaraRaderaKlart fall av att ha svansen på samma ställe, oavsett hur man vänder sig. Därför kom tanken på kryss i ruta 3 - låt överordnad instans ta ställning.
Nackdelen där är att man börjar tycka lite synd om överordnad instans. Humanitära skäl talar för att man avstår, ungefär.
Du som är förnuftig människa - har du möjligen en ruta 4?
Bodil, jag tror på ruta nummer 3. Men man ska ju orka också. Bäst för en själv vore säkert att inte bry sig alls, och lägga energin på roligare ting. Sånt där straffar sig ändå vad det lider.
SvaraRadera/Anja G
Hittade till slut bloggen och inläggen ni syftar till.
SvaraRaderaDet är otroligt hur man kan vända och förvrida sanningen och anklaga andra. Undrar om de verkligen tror på det själva? Jag undrar om de medvetet förvränger sanningen och ljuger för att framhäva sig själv som de enda sanna collieälskarna, att bara de har rätt, det finns ju inga rädda collies enligt denna falang.
Jag ifrågasätter om det är så lämpligt att skriva allt detta i denna journalists blogg med tanke på att hon skriver för SKK´s Hundsport och dessutom att det som skrivs är lögn och förvrängningar. Får man verkligen göra detta? Ni som kan, är man inte ansvarig för allt som skrivs i ens egen blogg, även andras insändare? (Även denna blogg). Även det journalisten skriver själv borde SKK reagera på.
Har jag en hemsida med gästbok så är jag ansvarig för det som står i gästboken. Kommer något olämpligt så får man ta bort det fortare än kvickt eller se till att man har koll på det som skrivs innan det publiceras liksom det är på denna blogg.
Vad kan man göra åt sådant? Information, och hoppas att valpköparna kan tänka själva? Men räcker detta?
Risken är ju att valpköparna - hundintresserat folk i allmänhet också, dessvärre - läser både förvrängningarna och andras bemötanden och drar slutsatsen att vi är knäppa, insnöade revirpissare hela gänget. Lika goda kålsupare & it takes two to tango, etc.
SvaraRaderaFör min del röstar jag därför för kryss i ruta 3.Rykteskampanjen mot Collieklubben får dansa tango med SKK:s ledning nästa gång.
Den här gången verkar ett par anmärkningsvärda meningar och 2 mycket anmärkningsvärda kommentarer syftande på person hastigt och spårlöst ha försvunnit från en blogg jag nyligen läst. :-)Måtte allt hålla sig på vettig nivå på den plätten framöver. Vi har allihopa annat att syssla med. För min del skottar jag hellre snö på min plätt än blir indragen i sånt här gång på gång.
Håller helt klart på ruta nummer 3 - om det skall hållas över huvud taget.
SvaraRaderaPå ren svenska - sk-t i dumheterna!
Som sagt - det slår tillbaka hårdast på upphovsmakarna!
Sipprar det ut mer dynga - ruta nummer 3, alla gånger!
Sladdret på en del bloggar är för mig lika ointressant och i samma klass som fenomenet Anna Anka - jag läser inte och jag tittar inte - tiden är för värdefull för det och det finns så mycket sundare och rejälare saker att ta sig för - som att skotta t ex :0)
Hej Britta!
SvaraRaderaJo, ruta 1 är ju helt klart den mest frestande. Strunt i dumheterna!Massor går ju utmärkt att bara strunta i, t ex att Collieklubben på ett eller annat sätt skulle vara för blandrasavel - det tyckte jag var roligt!
Det som förvånar i a f mig är en märklig avsaknad av känsla för var gränserna går.Det är det som gör att jag skrev inlägget och lutar åt kryss i ruta 3. En person som sannerligen borde veta bättre vidarebefordrar lösa påståenden, utan någon koll eller uppföljning, med innehåll som i hundfolks tankar är mycket nedsättande eller t o m (utanför den lilla hundvärlden) inte lagligt. Alldeles obekymrat!
Vad får man läsa nästa gång, om inte någon stampar till med foten? Vad har den ogillade ordföranden i en ogillad rasklubb gjort sig skyldig till härnäst? Nallat ur kassan? Kan inte redogöra för var hon befann sig natten då känd svensk statsminister sköts?
För ett tag sedan publicerades som rikstidningsnyhet i England ett rykte - ett rykte! - om att en viss person fanns på ett högernationalistiskt,men helt lagligt, partis medlemslista.Eftersom den påstådde medlemmen råkar vara gift med engelska KC:s taleskvinna, antogs det tyda på något när det gällde den engelska Kennelklubbens åsikter...
I hate this shit! Om man ogillar den engelska Kennelklubben, eller en viss rasklubbs styrelse, eller dess enskilda medlemmar p g a deras resp åsikter - för guds skull, gå loss på åsikterna som de verkligen har. Men låt det bli en ände på skitsnacket!