Det här inlägget på Collievänner, lätt redigerat, är från december 2010. Om ni inte minns Mr. Laverack och Mr. Llewellyn, se inlägget från 2018 06 29 – Edward Laveracks sorg.
DEN ENGELSKA METODEN
Låter det inte som titeln på en
deckare? Metoden för ett gentlemannamässigt mord, kanske?
Frågan är om det inte är ungefär vad det är. Fråga en Cesky terrier!
Frågan är om det inte är ungefär vad det är. Fråga en Cesky terrier!
Ceskyuppfödaren Sheila Atter, åtekommande krönikör i Dog World och ett av namnen i den engelska hundvärlden, är arg för att en hop akademiker - genetiker och andra - får plats i engelska kennelklubbens nystartade Advisory Council. Sheila Atter vill ha bara uppfödare där, för uppfödare känner blodslinjerna på djupet och har den rätta fingertoppskänslan när de väljer i aveln – det gör inte vetenskaparna. Vetenskaparna sitter i sitt eget ”parallella universum” och tror att det räcker med en examen i genetik. Jemima Harrison svarar att självklart tycker inte ceskyuppfödare om modern genetik. De sitter ju med en ras där inavelskoefficienten går upp mot 80%.
80%??! Det är inte släktskap, det är en klon. Så jag frågade Sheila Atter om det verkligen var riktigt. Och om det nu var så att siffrorna stämde, hur hade rasen kommit dithän?
Sheila Atter svarade faktiskt och det här är vad hon sa. Cesky terrier nyskapades runt 1940 av en tjeckisk hunduppfödare och genetiker. Han drömde om en terriersort, som skulle passa för jakt i skogstrakterna i hans hemland. Så han tog skotsk terrier och sealyhamterrier – två engelska raser – och blandade. TRE hundindivider var starten på hela hans nya ras. Senare la man till en fjärde hund. Av dessa fyra individer ur två engelska raser skapades blandningen Cesky terrier. Mission accomplished.
Och si, Gud talade och sade: Varde renrasig och tjeckisk nationalras.
Efter denna flygande start följde de tjeckiska uppfödarna något som de kallade ”den engelska metoden”. Vet ni vad den går ut på? Man väljer den bäste hanen i en generation. Sedan parar man honom med alla tikar.
I nästa generation gör man likadant. Man tar den bäste hanen och parar honom med alla hans halv- och helsystrar.
Och så fortsätter man. En äldre engelsk hundgenetiker tyckte någon gång att det var ett bra sätt att ”etablera en specifik typ”. Försedd med ett så fint alibi avlar man förstås på. För att man är ute efter pengar och ära?
Delvis. Men det värsta är att man troligen gör det av kärlek också.
Samma Sheila Atter skriver
i juli 2011 att ceskyklubbens årsmöte vill förbjuda henne att
nämna hälsotester i sina raskrönikor. Gör man det, kan ju folk få
för sig att det finns hälsoproblem. Alltså - största möjliga
tystnad!
Personligen tror jag att
det kan finns en hel att berätta om ceskyterrierhälsa, men man kan
bara gissa vad. Den engelska kennelklubbens stora översikt över
alla raser från september 2015 redovisar av nio döda hundar 6 dödsfall
i lymfom. Medianåldern för dödsfallen var drygt 8 år. Ett kort
liv för en så liten ras, tycker man, men hur många lever längre
och bättre?
Det vet nog ingen. KC
skickade ut 65 förfrågningar och fick bara 13 svar. Största
möjliga tystnad? Det finns ingen redovisningen av inavelsgraden –
och det förstår jag, för en graf från annan källa visar att de
flesta av hundarna i denna antalsmässigt pyttelilla ras ligger samlade
runt 70% - 80% i inavelsgrad. Ibland kan tystnad vara det bästa
alternativet. Risken finns ju annars att någon läser och fattar.
Effektiv avelspopulation
anges av KC till 17. Icke desto mindre har uppfödarna i England
fortsatt använda sig av matadorhanar. Mest använda hane har 38
valpar efter sig i en ras där maxantalet för något enskilt år är
64.
Framskulpterad typ. Stamtavlor med geometrisk symmetri.
Uppfödarnamn. Där har ni fingertoppskänslan. Där har ni den engelska metoden. Den handlar inte om
hundar. Den engelska metoden handlar om människor, som springer
ikapp för att bli nästa Mr. Llewellyn och inte ser att de på sikt
blir nästa Mr. Laverack.
Det skall mycket tystnad
till för att den metoden skall se ut som framgång.
Varför dra fram det här
nu? Därför att vi colliefolk sitter med vår del av arvet från den
engelska metoden. Vår del är inte lika radikalt galen som
ceskyterrierns.
Men den har haft mycket
längre tid på sig att verka.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar