EN NYPA SALT

   

    Två systrar pustar ut på trappan till en brukshundsklubb efter lite spring i högsommarvärme. Ni ser de två bruksraserna, som poserar under dem?

Vad som är sant och inte sant när det gäller biologi, vad som är genetiskt hållbart eller ohållbart, bestäms inte av förhandlingar i slutna rum, via personliga kontakter eller genom namninsamlingar. Varken uppfödare eller hundorganisationstoppar kan bedöma sådana frågor efter eget tycke.

Det är i genetikernas samsyn som hundvärldens folk skall leta efter ledning och goda råd i genetiska frågor.

Om genetikernas samsyn inte lämnar något stöd för en uppfödargrupps intresse av att slippa omprioritera sitt val av avelsdjur, så tycker man ju att det var ledsamt för uppfödargruppen. Men de får väl ändra sig?

I hundvärldens historia har uppfödargrupperna varit vana vid att säga till genetiken att det är den, som skall anpassa sig. Har man någon gång hittat en genetiker, som man tror säger det man vill höra – saker som att det inte finns någon enkel ärftlighet för HD, till exempel - då har man varit snabb med att höja segerfanan: "Se bara så rätt vi hade! HD är inte ärftligt!"

Det har alltid tagit tid, innan verkligheten överbevisat dem om motsatsen. Och de stora hundorganisationerna, inte minst ärorika engelska KC, har av samma tradition varit böjda att hålla med eller åtminstone att hålla tyst.

Därför har renrasaveln lite för ofta blivit ledsam både för hundarna och för deras ägare.

Förhoppningsvis är den tiden snart över. Både de slutna rummens och den biologiska okunskapens tid. Svenska SKK har i mina ögon gått först i ledet på vägen mot förbättring av renrasaveln, inte minst genom sina offentligt tillgängliga databaser Hunddata och Avelsdata och genom sitt stöd till forskning inom området. Till exempel utarbetandet av HD-index men även upprättandet av mentalindex för collie. Kvalificerat arbete är nedlagt här för att ta fram och kvantifiera (bedöma storleken hos) genetiska anlag, som inte är enkla, därför att de hänger ihop med flera samverkande gener.

Renrasavel är ett projekt, som biologiskt sett på sikt är så riskabelt att öppenhet och kunskap krävs, om det skall hållas flytande. Att dagens kunskaper och synsätt väcker starka motreaktioner hos företrädare för gårdagens synsätt är bara att vänta. Uppfödares intresse av att få göra som de vill sammanfaller inte nödvändigtvis med hundarnas intresse av ett bra liv eller med hundägarnas intresse av fysiskt och psykiskt okomplicerade hundar.

Med detta sagt – välkomna till en kort resa genom delar av hundgenetiken! Agnes Wold, professor i bakteriologi vid Göteborgs universitet, har bistått med faktagranskning avseende immunförsvaret och dess gener. Hennes vänligt bistra påpekanden har påmint mig om att ny kunskap inte är lätt att hänga med i och att man inte alltid vet det som man gärna vill tro att man vet.

Åsikterna och slutsatserna i inläggen som följer är däremot enbart mina. Och kom ihåg: alla som uttalar sig utanför sitt speciella kompetensområde talar i egenskap av privatpersoner, oavsett om man för sin försörjning är uppfödare,  immungenetiker, jurist eller läkare. Tänk alltså efter själv och ta det jag säger med en nypa salt!

Det är en nyttig krydda, som vi lite till mans borde pröva oftare. 

Bodil Carlsson