VAFFÖ GÖR DI PÅ DETTE VISET? The Dog Wars

Det finns ett namn för en triumf, som visar sig kosta mer än den smakar. Pyrrhusseger hette det på gammelsvenska. Jag undrar, om jag just har sett en.

Vi kom lite sent till årsmötet, hundkompisen och jag, med våra hundar i bilen. Vi hade väntat oss ett par timmar med lite meningsskiljaktigheter och skrik. Det vi fick var nio timmars förberedd dokusåpa.

Inledningen var som det brukar, bara ovanligt många parkerade bilar med hundar i utanför en helgtom skola. Folk som gick omkring och nickade åt varandra och hundar som snabbkissades efter resan. Visat medlemskort gav röstnummerlapp. Vi checkades av och fick lapp nummer 148 och 149 och medan vi inspekterade godisskålarna längst fram i salen anlände några till, så att totala röstlängden var 153 vid mötets början. Längst bak och högst upp i aulan satt en sammanhållen klunga, som snart skulle börja klaga över att de inte hörde vad som sas på podiet. Längst fram stod flera bänkrader tomma. Det var också som det brukar.

Det som inte var som det brukar var inledningen. SKK:s föreningscoach var på plats och började med att påminna oss alla om att man måste kunna diskutera sansat, även om man tycker olika. Det har han ju så rätt i. (Till exempel kan man avstå från att påstå, att meningsmotståndare har samma diagnoser som de man omhändertar i egenskap av offentlig befattningsinnehavare, fast just den detaljen nämnde inte coachen.) Sedan kom coachen över på ansvarsfrihet. Om styrelsen i vilken förening som helst, en bostadsrättsförening eller en rasklubb, har misskött sig – stuckit med föreningskassan eller fifflat med räkenskaperna - så skall den styrelsen ju inte beviljas ansvarsfrihet. Om den inte får det, händer två saker: först måste hela styrelsen avgå och en helt ny väljas in. Sedan måste den gamla styrelsen polisanmälas. I mer än 99% av fallen blir utfallet, att styrelsen frias och anmälarna får stå med lång näsa. Sa coachen.

Jag rev mig i huvudet. Vad var meningen med det där? Det kändes som en halv varning till någon. Men varför togSKK:s föreningscoach upp detta så eftertryckligt?

Och när är det så viktigt att bli av med en hel styrelse att man sedan gärna står där med den långa näsan?

Fundera litet på den saken.

SBK:s utsände tog över klubban och årsmötet öppnades. Först var det gamla styrelsen verksamhetsberättelse: vad den hade gjort och inte gjort under året. Person efter person reste sig och förklarade dramatiskt vad styrelsen hade gjort för fel och krävde förklaring. Det var ingen ända på styrelsens tillkortakommanden och ingen ända på klagomålen. Det ena efter det andra var fel, ofullkomligt eller misskött! En uppfödare hade till exempel trots sitt medlemskap inte fått en enda fråga om vad som var just hennes personliga intressen av hundägandet och vad klubben kunde göra för just henne – bara en trist påminnelse om vikten av att HD-röntga och mentalbeskriva. En annan medlem, ny sedan ett par månader, begrep för sitt liv inte hur svårt det kunde vara att hitta ny redaktör åt rasklubbens tidning – själv var hon ju både journalist och redaktör för en helt annan rasklubbs tidning, så varför hade styrelsen inte letat upp just henne? Hon var riktigt upprörd.

Styrelsen var för artig – eller för pressad av den dramatiska bravuren hos några av frågeställarna, för stämningen var rätt obehaglig - för att säga som det är: man behöver vara medlem under året för att bli tillfrågad under året. Ingen lag förbjuder heller mycket nya medlemmar att själva kontakta och erbjuda sina insatser. För olika intressen ordnas faktiskt rätt många olika arrangemang, som man hittar på klubbens hemsida, om det är händelser i verkligheten som man är intresserad av.

Men här gällde intresset något annat. Kören av attacker på styrelsen var bara introt till huvudnumret, som var en soloaria.

När andra delar av verksamhetsberättelsen efter stor tidsutdräkt var avklarad, kom nämligen ekonomin. Podiet intogs av en respektingivande äldre man. Han var djupt oroad över styrelsens räkenskapsredovisning. Siffrorna stämde inte!

Hade styrelsens kassör en förklaring? Jo, styrelsens kassör hade en förklaring. De ifrågasatta siffrorna handlade om en testamenterad fond, dess avkastning och hur den skulle redovisas, jämfört med hur den hade redovisats tidigare. Styrelsen hade upptäckt och rättat till ett bokföringstekniskt fel – därför var siffrorna annorlunda jämfört med förr. En utomstående auktoriserad revisor hade hjälpt till med jobbet. Vad var problemet?

Problemet var inte ekononomiredovisningen. Där har man nog inte mycket att hämta, om man letar missgrepp. Ingen har heller begärt någon vidare utredning, vilket man väl skulle ha gjort, om man själv hade trott på att fel hade begåtts? Problemet var, att man behövde en förevändning att göra sig av med hela styrelsen i ett svep. Det var därför man dök på anledningar att neka ansvarsfrihet. Det tog en stund, innan sammanhanget klarnade för mig. Jag är trots allt ingen hundvärldsmänniska.

Efter den äldre mannens scenframträdande kom punkten om styrelsens ansvarsfrihet på dagordningen och därmed följde den första slutna voteringen, där vi fick resa oss, rada upp oss i nummerordning för att lägga voteringslappar i en låda och invänta resultatet av rösträkningen. Det tog en stund, typ fyrtiofem minuter medan hundar fortsatte att vänta i raderna av bilar utanför. När resultatet äntligen kom var det en besvikelse för dem, som hade hoppats på att kunna rösta in en styrelse, som föll på läppen. 88 av oss röstade för ansvarsfrihet. 55 röstade emot. Några röstade blankt eller ogiltigt. Coachens synpunkter måste alltså ha gått hem hos några.

Oppositionen gick därmed över till plan B.

Bodil Carlsson