NÅGONSTANS LÄNGS VÄGEN TILL CRUFTS

”En hundras blir aldrig bättre än sina uppfödare”. Det säger collieuppfödaren och CS-medlemmen Bo Skalin i sin ledare i Hundsports Utställningsspecial. Det har han så fullständigt rätt i.

Men sedan fortsätter han: ”Ett positivt arbetsklimat för uppfödarna ger oss sunda hundar som blir framgångsrika inom alla grenar.” Han slutar med att tillägga ”Utställning är en mycket viktig del av detta” och det är man kanske nödgad att säga, om man är ordförande i den nationella kennelklubbens Utställningskommitté och presenterar första numret en specialtidning om just utställningar, men vad har det med verkligheten att göra?

Vad har utställningar med sunda hundar att göra?

Ett riktigt positivt klimat för uppfödarna av franska bulldoggar – inga krav och stor mediadriven efterfrågan – producerade min grannhund, frallan Milos, och tiotusentals snarkandande släktingar till honom runtom i världen. Ett positivt klimat för engelska uppfödare av japanese chin – utställningsvinster och inga krav - producerade den groteska dubbelskelningen hos tiken i förra inlägget. Ägaren köpte henne i tron att om man väljer att köpa valp efter en vinnande hane, då måste man ha valt rätt.

Förr födde hon upp Cavalier. Numera föder hon upp en korsning mellan cav och chin. De skelar inte. De är inte kortnosade. Och så säljer de, till högre pris än de renrasiga valparna, därför att efterfrågan är stor. Hon säger, att hennes typiska köpare är välutbildade människor, som är lite pålästa. De vill ha okomplicerade hundar hemma. Sedan finns det också köpare, som har förlorat sina cavaliers i rasbundna sjukdomar, hjärtfel och syringomyeli. De är kanske inte så pålästa, men de lärde sig av bister erfarenhet. De vet vad de inte vill ha en gång till.

Det här med nykorsningar kallas för designerbreeds, har jag förstått, och är ett skällsord för renrasavlare. Men så startade många av de raser vi har idag, inklusive en hel del av dem som stolt visades på Crufts nyss. Min gissning är att närmare hälften av alla små vita, ljusbruna, eller vitbruna ulltottar i flexikoppel som jag stöter ihop med varje dag är blandraser av liknande, eller ännu mera mixad, bakgrund.

Någon har sänt mig foton som påstås vara tagna på Crufts. Bildkvaliteten är lite si och så, men... Låt oss se vad vi skulle vilja ha hemma!

Det här skall vara en mops. Best of Breed. Skulle ni köpa den? För den frimodiga blicken, det obesvärade ansiktsuttrycket, i så fall?

 

Det här är en tax. Den vann sin grupp häromdagen. Någonstans längs vägen till Crufts ramlade benen av. Domaren märkte det inte. Skulle ni köpa den domarens åsikter?

Vad det här skall föreställa undandrar sig min bedömning, men avsändaren av fotot påstår att det gömmer sig en hund någonstans längst in. Det som återstår av rasen pekinese i slutet på vägen, en vaggande limpa med hår på? Det finns ett annat foto, där en djupröd flämtande tunga sticker ut ur hårmassorna, men det är för plågsamt att lägga ut.

Det här skall vara en bulldog, en ungtik. Skulle ni köpa henne? Hon visades på Crufts häromdagen, hävdar personen som skickat mig fotot. 

Dessutom visade den engelska rasklubben sin monter med plakat riktade till allmänheten.

BULLDOGGAR GILLAR MOTION! BULLDOGGEN ANDAS ENORMT MYCKET BÄTTRE NU! BULLDOGGAR KAN VALPA SJÄLVA!

/

Ser ni kronan på verket, den lilla mera diskreta skylten mitt i pannkakan? STÖRSTA ORSAKEN TILL KEJSARSNITT HOS BULLDOG ÄR BRIST PÅ JOURTIDER HOS VETERINÄRERNA!

Sug på den, ni. Rasklubben för engelsk bulldog har uttryckligen undanbett sig fotografering av sina hundar på årets Crufts och jag kan  sjävfallet inte veta, var de här fotona var tagna eller vad de föreställer, levande hundar eller specialtillverkade leksaker för vuxna. Däremot kan vi nog vara säkra på att rasklubbens monter verkligen är rasklubbens monter.

Det är den de borde ha förbjudit folk att plåta.

Någonstans längs vägen till Crufts har renrasaveln börjat tappa köpare. Det är sorgligt, tycker vi som ser selektion för egenskaper och stamboksföring för bedömning av avelsresultatet som ett mycket stort framsteg, både för uppfödare och köpare. Men det är fullt förståeligt.

Vet ni hur det ser ut på hemmaplan? 2011 var 20% av Jordbruksverkets nyregistrerde hundar blandraser. 2017 var det 30%. Om det finns något att lära av exteriöravlarna, så är det man inte skall vara säker på att alla andra delar ens preferenser och i all evighet vill fortsätta betala för dem. Vi kanske hellre köper något annat?

Som till exempel den här lilla cav/chinkorsningsvalpen. Titta på den, kennelklubbar! Och berätta sedan för mig en gång till hur utställningsuppfödare ger oss sundare hundar.

Bodil Carlsson