lördag 7 januari 2012

Och hur mår hunden?

Under jul- och nyårshelgen har jag läst om åtminstone tre fall där hundar blivit ihjälbitna av andra hundar. Ett av dessa fall beskrevs i vår tidning: En liten pudel blev attackerad av en schäfer som skadade pudeln så svårt att den måste avlivas.
Händelsen blev till ett helt uppslag i tidningen och diverse intervjuer gjordes:

Ordföranden för ”Stora Hundklubben” uttryckte vikten av att gå valp- och lydnadskurser eftersom det är viktigt att lära sig så mycket som möjligt om sin hund, dess interaktion med andra hundar och hur man kan förhindra händelser som denna.

Ett gäng som dagligen rastar sina hundar tillsammans var chockade och enades kanske till slut om att stora hundar nog bör ha munkorg.

Och schäferägaren?
Jo, hon var förtvivlad över att inte ha kunnat hålla tillbaka sin schäfer, en hund som hon enligt egen utsago både tränar och tävlar med. Just denna händelse kunde hon inte hitta någon förklaring till. Hon hade inte sett några tecken på att det skulle hända. Men det gjorde det.

Det är förstås en tragisk händelse för alla inblandade, ingen tvekan om det. Och man kan förstå hundgängets hummande om munkorg på stora hundar, de hundar de själva hade var modell mindre (i alla fall de som var med på bild). De känner ett hot, befogat eller inte får vi låta vara osagt. Men det säger något om strömningar inom hundvärlden: Stora hundar = farliga hundar. Det är förstås en sanning med modifikation men om dessa teorier även finns i övriga Europa, då kan jag förstå FCI:s små tillägg i en mängd rasstandarder. Det ter sig dock ganska uddlöst, för det borde ju vara självklart från början att INGA raser ska visa överdriven aggressivitet eller asocialitet.
Men om de gör det – vems fel är det? Hundens?

Johan Nilsson

8 kommentarer:

  1. Hundar har ett brett register av tyst kroppslig kommunikation. Hos många raser har vi (människan) genom avel försvårat denna kommunikation som är så viktig för hundarna. T.ex. hängande öron, mycket päls.
    Alla hundar som träffas kommunicerar intensivt med varandra. Det är normalt att någon individ blir ledare/överlägsen. Om den andra hunden då inte visar att den accepterar detta så kan det bli en upptrappning i dominant beteende, vilket kan utmynna i slagsmål.
    Att tro att det går att avla fram hundar som aldrig tar till tänderna är en utopi. För att en hund gör det behöver den inte ha "mentala problem".
    Ofta har vi stora förväntningar på att hundar kan umgås med alla andra hundar utan problem. Det är ingalunda självklart. Vid varje nytt hundmöte ska hunden bilda ny flock. Vi själva tycker inte om alla nya människor vi möter, varför tror vi att våra hundar ska göra det?

    Obs, jag vet inget om händelsen och kommenterar bara allmänt.

    SvaraRadera
  2. En hund är ett rovdjur det får man aldrig glömma.
    Men tänk den förälder som låter sin 12 åriga barn rasta en stor rottis som sedan möter en gammal collietik och kastar sig över den och biter collien väldigt illa, helt oprovocerat. Händelsen polisanmäldes men inget hände. Hur tänker man då som hundägare, hjälper hundkurser. Men i detta fallet hade det hjälpt med munkorg för den stackars collien.
    När jag läser om jul & nyårhelgen så läser jag bara om alla dessa stackars hundar som har rymmt i väg, flyendes i från alla skott och vinande ljud. Hundar i alla dess olika raser. Det jag undrar är hur kan folk släppa sina hundar en sådan här dag , hmmm !
    Vänligen Pia
    hillslettens@hotmail.com

    SvaraRadera
  3. Håller helt med - både dig, Pia, och dig, Lolo. Lös hund på nyår? No way. Min hund hälsa på kreti och pleti i hundväg jämt? No way. Låta ett barn ta ut en kraftfull hund? NEVER! Den får man faktiskt ta ansvar för själv.

    Vi brukar inte själva springa fram och pussa en massa obekanta ute på stan. Så varför väntar vi oss att våra hundar ska det? Hästtjejen, i full färd med att träna sin schäfer att bära sig vettigt åt vid hundmöten ute på stan, har som sitt största problem vänligt folk med taxar, bichon frisé och annat i koppel som ABSOLUT ska låta sina hundar komma nos mot nos med schäfern... för det ÄR ju så bra för dem att få umgås.
    Det skulle inte vara bra för den lilla hunden särskilt många sekunder, för schäfertiken hyser agg mot små hundar, särskilt tikar. Det är väl bara att respektera?

    SvaraRadera
  4. Det är en hel del missar som hundägare gör och den största kanske är att inte riktig se vad man har i kopplet. Så också förstås tron att alla hundar vill leka med varandra. Dessa två missar i kombination kan vara en förklaring till de hundar som mist livet under helgerna.

    Om det är så att vissa rasers utseende gör dem svårare att läsa av för andra så har FCI mer att fundera över än överdriven aggression och asocialitet, som i de flesta raser är undantagsfall. Problemet börjar bli de "vanliga" familjehundarna som har ihjäl andra hundar. De snälla familjehundarna som aldrig gjort en fluga förnär blir plötsligt till monster och biter ihjäl grannhunden.

    Här ligger en tickande bomb och det är inte hunden som konstruerat den. Frågan är vem som vågar och vill desarmera den?

    SvaraRadera
  5. Ja Lolo har helt rätt det finns tyst kroppslig kommunikation, och detta är något gamla tanter ofta inte ser. De med dem små hundarna ;-)

    Komondorer som har mkt päls, i bland mkt behäng vid sina ögon om man inte sätter upp " luggen " i ett hårband. Men ändå har det ett tydligt kroppspråk. Jag kan inte minnas att nggn annan hund har missat hennes kroppspråk. Hon har aldrig varit i slagsmål förutan den gången hon lade ner min ena collietik som var utlånad i ca 2-3 år och kom hem väldigt odräglig. Efter det var det frid och fröjd. Komondoren var otrolig schyst och tydlig när hon förklarade för tiken att här är vi ingen bitch.
    På tal om tyst kommunikation, vi var ute i Härskogen i Härryda i helgen med ungar o hundar och mötte en hel del hundägare i det fina soliga vädret. Vi mötte bla en samojed en hyfsat lugn hane. Jag satt och höll i mina hundar intill motionsslingan och barnen o maken lekte brevid vid en stor sten. När de kom förbi med hunden och plötsligt gick båda mina hundar igång på den..Skällde och morrade precis som att kom inte hit din usling. Jag blev rätt förvånad för jag tyckte inte att samojeden visade någon dominans och inget sade han heller.
    Men något hos han störde mina hundar. Det var det där med tyst kommunikation:-)
    Min am cockersp är inte speciellt förtjust i svarta hundar men denna var ju vit. Hade den varit svart hade jag kunnat förstå men nu var den vit som snö. Nej de flesta hundar är det inget fel på, således inte denna samojeden heller, eller så gav han onda ögat till mina hundar ;-)
    P.s. Det är ingen som låter sina småhundar gå fram till mina hundar. Jag har aldrig haft problem med detta, bara mina hundgrannar som möter på lite tokiga äldre tanter med skällande små vovvar. Kanske att jag ger dem onda ögat så att dem inte vågar ;-)
    Vänligen Pia
    Hillslettens@hotmail.com

    SvaraRadera
  6. Samojeden har hög svans medfött liksom många andra spetsraser.
    Hundar har ett mycket väl fungerande kroppsspråk som regel. De använder inte bara öron och svans. Spänner nackmuskler, blir stelare i kroppen, sänker sig, stirrande ögon, slickar sig om munnen etc. etc.
    Men en del av aveln försvårar kroppsspråket, inte minst vi människor uppfattar inte lika tydligt alla små signaler som hundarna sänder hela tiden.
    En rottisägare sa efter att det infördes kuperingsförbud, nu är det mycket lättare för mig att läsa min hund.

    SvaraRadera
  7. Lolo
    Konstig rottisägare som inte kunde läsa sin hund om den var kuperad :-)
    Jag har aldrig haft problem med att vare sig läsa min OES och PON
    ( som var född med stubbsvans) Båda hundarna var mkt tydliga i sitt kroppspråk. Jag har även haft rottis som ung och då var de kuperade likt OES. Den hunden visade med hela sin kropp och även han var tydlig.
    Sen rynkar rottis sin panna oxå ;-)

    Vi har mött flera spetshundar. Vi har en del
    lapphundar här med höga svansar och det är aldrig nggr problem med dessa och mina hundar, men just samojeden fick sig en rejäl utskällning, hmmm !
    Vänligen Pia
    hillslettens@hotmail.com

    SvaraRadera
  8. Pia, rottisägaren sa inte att hon inte kunde läsa sin hund, det var MYCKET LÄTTARE att läsa hunden.
    Svansen och öronen är det första hunden signalerar med, som är det lättaste för oss att se. Hundar har fler kroppssignaler och tar till fler ju starkare upplevelsen är för hunden. Ju kraftigare reaktion, ju lättare för oss att uppfatta. Då spelare det ingen roll att hunden har hängöron, utan svans, eller mycket päls, vi uppfattar hundens signaler.
    Men uppenbarligen kunde ju varken du eller dina hundar tolka samojeden, det är inte alltid så enkelt.

    SvaraRadera