onsdag 18 januari 2012

The neverending story

Jag vet inte hur ofta ni läser Pedigree dogs exposed – the blog men där finns en hel del intressant att läsa, inte minst om arroganta uppfödare.
Ett av de senare exemplen handlar om en mops som försvann från sitt hem men senare återfanns. På bild finns ägarna som håller om sin kelgris. Vid återkomsten hem blev det också en del liv och rörelse i hemmet och hunden svimmade av all uppståndelse. Första natten hemma igen fick den sova i husses och mattes säng, vilket den annars inte får eftersom den snarkar så förfärligt.
Det kan ju verka lite smålustigt med hundar som uppvisar mänskliga drag – som att t ex snarka, eller tuppa av när det blir för mycket. Mindre roligt är det att det att snarkningen i mopsens fall beror på att den kämpar för att överhuvudtaget kunna andas.
Mindre roligt är också det faktum att den här mopsen svimmade, vilket troligen berodde på att luftvägarna blev blockerade och hunden fick syrebrist i hjärnan.
Men som en mopsuppfödare tidigare sagt: "They get back up again, don’t they?”

Det fanns en tid när mopsen hade en nos – och fungerande andningsvägar.



Sedan kom en tid när människor, som uppfödaren som citeras ovan, började göra livet mer än bara besvärligt för mopsarna. Sannerligen inget att skryta om för eftervärlden, men det verkar ju inte vara något hinder.

Allting har ett pris, också hundavel för utseendets skull. Så länge du själv inte måste lida av konstanta andningsproblem eller riskera att svimma pga syrebrist när det blir lite stojigt så tycker du kanske att det är rimligt pris. Men du behöver bara en gnutta fantasi för sätta dig in i hundens lidande - eller fråga en astmatiker hur det är att ha andningsproblem.
Att det finns folk som år efter år, medvetet fortsätter att följa en föråldrad tradition, som innebär lidande för hunden, det är riktigt skrämmande. Det sägs att vi i Sverige är blåögda men det är en helt annan blåögdhet än den som uppfödare i många rasers stolta hemland ger prov på. Är de naiva, okunniga eller ger de bara tusan i hundens hälsa? Inte vet jag, men någon måste stoppa dem.

Jag ser fram emot del två av Pedigree dogs exposed, som enligt uppgift just nu klipps ihop. Förhoppningsvis behövs det inga fler delar för att vi ska se slutet på historien, men allt man kan vara säker på - är att ingenting är säkert...

Johan Nilsson

3 kommentarer:

  1. Herregud! Johan, är detta en mops? En sådan hund skulle jag kunna tänka mig att ha när stora snabba colliesar blir lite för mycket att motionera!
    Kan en sådan hittas?

    SvaraRadera
  2. Jag läste det och häpnade!!! Mopsuppfödarens kommentar.
    En studerande vid SLU gjorde en enkätundersökning av ägare till kortnosiga hundar. Det framgick av svaren att ägarna tyckte att snorklingar och snarkningar gjorde hundarna personliga och charmiga! Man förstod inte att det berodde på att hundarna led av andningsproblem.
    Läste apropå PDE. The KC har för avsikt att begränsa fotografering på CRUFTS, gissa varför?

    SvaraRadera
  3. Liten övning som jag tvongades vara med på en gång för länge sen för att förstå hur det känns att ha astma. Den kan kanske vara obligatorisk för uppfödare av mops och pekar också?
    Stoppa tre sugrör mellan läpparna medan någon håller hårt om din näsa. Du upptäcker att det går någorlunda att andas genom tre sugrör. Du har mild astma, eller är en liggande mops.
    Ta bort ett av sugrören. Andas på! Det är lite kämpigt efter en stund. Du är nu en mops på promenad.
    Ta bort ännu ett sugrör och andas genom det enda du har kvar. Panik? Ångest? Du får dra på allt vad bröstkorgen orkar med för att få in och ut tillräckligt med luft?
    Bra, som vår gamle föreläsare sa. Nu har ni fått en liiiten aning om hur det är att ha svår astma!
    Eller att vara en mops en varm sommardag och ha jagat en katt...

    SvaraRadera