Kaukasisk ovtjarka var på tapeten i ett Tv-program för ett par år sedan. Det gav reportern chansen att med rullande ögon och tung andhämtning förklara att det finns hundar – åsså finns det farliga hundar... ÅSSÅ FINNS DET OVTJARKA!
Ja, ovtjarkan gör sig kanske inte bäst som gräsmattevaktare i svenska villaträdgårdar och frågan är vad den överhuvudtaget har där att göra och hur den kom dit. FCI:s beskrivning, standard 328 från mars 2011 i engelsk översättning från vad jag gissar är en entusiastisk orginalstandard på ryska, följer traditionen in i trist detalj. Rasen har alltså vansinnigt uråldriga rötter, användes för att vakta och försvara centralasiatiska folkslags vandrande hjordar och första omnämnadet av stora molossoida hundar hänger ihop med den armeniska tsaren Tigran II från första århundrandet före kr. Sedan fortsätter det med ett diskret, raskt hopp fram till ”selection of the breed in USSR” på 1920-talet. Därefter följer den vanliga oändliga uppradningen exteriöra detaljer, bit för bit av hundens kropp a la styckningsschema, och den vanliga korta skönmålningen av temperamentet: cirka tio vackra adjektiv. Det är det klassiska standardtugget av saker som låter bra, men som ingen vet vad det betyder. Sedan har FCI varit där på slutet och tryckt in det allestädes närvarande mantrat om diskvalificerande fel – jodå, aggressive or overly shy plus any dog showing, etc – som tillägg till de FJORTON ANDRA diskvalificerande felen i den ursprungliga standarden och de NITTON SVÅRA felen.
Abrupt stop, stora ögon, stora öron, tanfärgsinslag, genetiskt brun pälsfärg – finns någon ogenetisk brun färg? - entropion, bettfel och svart färg, plus annat. Huller om buller och allt lika diskvalificerande och svårt.
Varför ska hundar finna sig i detta dravel?
För att FCI inte har mandat eller kurage att ta fram rödpennan. Det är nog hög tid att skaffa sig en: en stor, bestämd, oberoende rödpenna. Läs svenska ovtjarkaklubbens sansade, korta texter och jämför raspresentationerna och deras respektive värde för intresserad valpspekulant!
Bodil Carlsson
Hej
SvaraRaderaDu tycker inte att FCI beskriver hundar för utställning med tanke på att de skriver ungefär samma hela tiden. På en utställning får det inte finnas aggresiva och Shy hundar.
IRL är ju inte densamma tyvärr.
Det är svårt att skriva en detaljerad rasbeskrivning på tex herdehundarnas mentalitet ( som ligger mig mkt varmt om hjärtat )
Olika länder har ju olika syn på hundar.
Som tex Ovtjarkan. I ryssland skall det vara en stark modig hund och vad det gäller aggresiv så är det ju en tolkningsfråga. En hund som vaktar boskap och hem är och blir aggresiv och detta eftersökes. Men dessa hundar är sällan aggresiva utanför sitt revir. Som på en utställning.
Man kan ju inte ha en hund till vakt om den inte kan ta till riktig bra skärpa, som blir för den ovane aggresion.
När man har sådan här ras så är det inte intressant om hunden är vänlig eller inte för okända, bara den fyller familjens behov.
Jag förstår varför FCI skriver som de gör.
P.s. Men det är sant det finns hundar och så finns det ovtjarka. När man har ägt en sådan förstår man skillnaden ;-)
Fråga vilken ovtjarka ägare som helst.
Patrik som är ordförande och den drivande inom ovtjarkaklubben har jag både pratatoch träffat innan han köpte sina första ovtjarka. Jag minns att jag sade att de är inte raser för vem som helst och det höll han med om när han fick hem dem, men han älskade deras temprament. Minns också en dam som har ett hundskydd här i kommunen som önskade sig en ovtjarka för både hundens utseende och mentalitet. Hon hade innan leonberger. Nu har hon äntligen skaffat sig sin ovtjarka en kaukasisk. När jag frågade henne om det var värt att vänta på, sade hon
DETTA ÄR EN HUND :-)
Men vist kom kaukasisk ovtjarka in i Sverige genom sitt utseende.
Jag skulle ta in en central asiatisk ovtjarka år 2000 ( det fanns ingen i Sverige då) men jag ångrade mig och köpte en ny komondor för att de är mildare i sitt temp men ack har en mkt besvärligare päls jämför med CAO. Dels avstod jag då jag kände att uppf som bodde i Finland inte var så ärlig o seriös. Hon var en rysk dam i från ryssland och där är hundar hundar och inte bortklemade snälla nallebjörnar.
Det finns mkt fina och BRA mentalt ovtjarka, men det finns oxå raka mottsatsen. Sällan är dem rädda utan de har en otroligt stark vaktegenskap som många i Sverige inte klarar av.
När jag hade min syd ryska ovtjarka kände jag mig väldigt TRYGG för det fanns inget hon inte skulle göra för att skydda mig men samtidigt kunde hon vara mkt farlig för den okände.
Farlig menar jag med att den starka vaktinstinkten var så stark och hon menade allvar med sin vakt. Hon var otroligt snäll imot mina barn, som var små då. Hon vaktade även dem och felet var att hon även vaktade dem imot andra barn och det funkar inte i en småbarnsfamilj.
Men en riktig hundar var hon trots sin starka vaktegenskap. Hennes skaffade jag när jag hade min komondor, trodde jag fick tag i en bra uppf, men det blev så där. Det är inte lätt att få tag i bra hundar utomlands då deras hundsyn är inte samma som vår. Min ovtjarkas föräldrar hade genomgått ett behaviortest de hade i Frankrike.
( de måste detta om de skall bli champion)
Båda gick igenom testet med bra omdömme. Fortfarande visar inte hunden sitt riktiga jag utanför sitt revir.
Vad ville jag med detta ...Jo att vi har olika syn på hundägandet i olika länder, dels vad som är en aggresiv och shy hund.
Vänligen Pia
hillslettens@hotmail.com
Hej Pia och tack för bra och intressant kommentar!
SvaraRaderaTror jag att FCI skriver som de gör därför att de tänker på utställning? Ja, exakt det tror jag! Och precis som du tror jag att IRL är en helt annan sorts potatis.Nu anser jag att det är IRL som gäller...
... så därför uppskattar jag svenska ovtjarkaklubbens klarspråk. Den som skrev texterna jag läste har respekt för hunden inuti pälsen och vill att andra också ska ha det. Svårt att inte gilla den inställningen.
Återkommer ang detta.