J P Morgan föddes 1837 i en välbeställd företagarfamilj. Runt 1900 var han inte välbeställd utan stormrik – inte bara i fråga om hur mycket pengar han satt på, utan ännu mer när det gällde hur mycket han kontrollerade. Hälften av USA:s dåvarande järnvägsnät låg i hans ficka; kolgruvor, de första ansatserna till elektrifieringsindustrin, banker... Det finns folk som kallar honom rövarbaron (en och annan av hans affärer var inte särskilt snygga) och andra som säger att han var en av den moderna ekonomins tidiga generaler. Alla foton av honom är retuscherade – han hade en hudsjukdom, som gjorde hans näsa mycket stor och mycket mörkröd och det tycks ha varit det enda som var en ömtålig punkt hos honom. J P Morgan tjänade enorma summor och blåste iväg delar av dem på välgörenhet. Han samlade på allt exklusivt som han tyckte om: stora yachts, antikt porslin, konst. Ja - och så collies, då!
1888 stegade han iväg till Westminster-utställningen och köpte den vinnande collien och hundens mor – rakt av, i samma paket. 1892 lejde han ett företag att bygga kennlar på hans lantegendom: emaljbelagda badkar, elektrisk belysning och värme från ånga. 1893 ställde han ut sin import Sefton Hero och New York Times skriver beundrande att den mäktige stod där, alldeles spänd på den brittiske domarens bedömning, medan han klappade sin hund och pratade till den som om den var ett barn.
New York Times hade anledning att skriva rart om Morgan. Det var Morgan som köpte den när den höll på att packa ihop och gjorde om den till en kvalitetstidning. Men det verkar som om mannen faktiskt tyckte om hundar, särskilt en av dem. Sefton Hero sov under hans säng och nämndes vid namn i hans dödsruna många år senare. Southpork Perfection, historiens dyraste hund, fick leva som sällskapshund inomhus.
1908 gav Morgan bort sina hundar till sin kennelförman, som sålde dem och stack tillbaka hem till England. Ryktet sa att fru Morgan inte stod ut med skällandet från 100 collies. För min del misstänker jag att Morgan själv inte stod ut med svansviftandet från folk som inte hade råd att samla på yachts, men kunde vara med i tävlandet om en prestigecollie. Om de fick tips om vad som gällde i färg och huvudform först, alltså.
Morgan är ett gammalt walesiskt efternamn. 1636 satte en Morgan från Wales första foten på amerikansk mark och tvåhundraett år senare föddes hans avkomling, rövarbaronen som älskade Sefton Hero. Undrar vad de såg hos varandra? Hunden med fashionabel smal nos och mannen med illröd jättenäsa?
Alla de haussade hundarna i bankirens kennel skulle nog ha bytt sina emaljerade bad och sina nersydda öron mot den sortens liv som deras släktingar på det här fotot från Wales har idag. Utom Sefton Hero, som delade hans sovrum och gav blanka den i hur mycket pengar och makt hans människa hade och hur hans näsa såg ut.
Varför har man hund?
Bodil Carlsson
Låter lite som Lassiefilmen, den senare från 2005
SvaraRaderaDär Peter O'Toole
( The Duke of Rudling i Skottland)
Köper en vacker collie för att ha i sitt colliestall.
Nej det kan inte ha varit lätt at vara en vacker hund förr i tiden ;-)
Vänligen Pia
hillslettens@hotmail.com
Det värsta är att det nog inte alltid är så lätt nu heller, Pia...
SvaraRaderaTack för den historien!
SvaraRaderaHund har vi för att de ger oss glädje. Idag var våra borta från hemmet i kanske två timmar medan jag var hemma med katten och akvariefiskarna. Jag saknade trampet av tassar i trappan, nosen som dyker upp vid min sida och buffar lite på mig. De långdragna suckarna av belåtenhet när de lägger sig tillrätta. Det var tomt och väldigt trist. Kan inte föreställa mig resten av mitt liv utan hund.