Gästskribentens inlägg: Förolämpad, kränkt eller ledsen?

Jag var på Sv. Collieklubbens årsmöte. Det var faktiskt tredje gången gillt under mitt tioåriga collieägande. Det var dessutom det lugnaste mötet av de tre, men det första där jag kände mig ledsen över att  besökt.  Istället för att fokusera på att få så många collieuppfödare och ägare att känna sig delaktiga och välkomna i SCK’s organisation så har många valt att rikta ett misstroende mot oss valpköpare och den styrelse man tidigare valt.  För mig är det otroligt att man valt en styrelse som man uppenbarligt inte har tillit till och kränkande på det sätt man talar om oss valpköpare.

Som valpköpare förväntas jag inte kunna läsa in mig på och begripa så svåra saker som hundars mentalitet och indexerade siffror, inte heller själv kunna fatta  beslut om var och från vem jag vill köpa min valp. Det är kränkande och gör mig mer fundersam på collieköp än rasens dokumenterat dåliga mentalitet.

Jag åkte på mötet för att jag ville och tillfälle gavs. Andra möten har jag valt att besöka för att jag trott min röst har varit av avgörande vikt för olika frågor. Detta möte tuffade på tills det  var dags för styrelsens förslag nr. 2.

Av diskussionen att döma var tydligen förslaget svårtolkat, vilket kom som en överraskning för mig. För mig var det mycket tydligt och den korta genomgång som föregick presentationen  var också klargörande. Förslaget presenterades med följande text.

”Avsnitt 7 i RAS-dokumentet handlar om valphänvisningen. Där nämns det att det finns krav men det står inte klart och tydligt vilka dessa krav är.”

I mitt medvetande betyder detta att valphänvisningen tidigare inte haft fastställda krav, vilket jag tycker är dumt.

 

” Styrelsen föreslår att klubbens nuvarande valphänvisning (se avsnitt 7 i RASdokumentet) förändras så att alla kullar, där uppfödarna redovisat information om kullen och föräldradjuren, kommer att presenteras.”

För mig innebär detta att det kommer att finnas ett större urval av valpar på Sck’s hemsida och de som finns där har tydlig information om vilken kvalitet de förväntas ha.

 

”Styrelsen föreslår vidare att redovisningen om kullen skall omfatta de tre delarna exteriör, hälsa och mentalitet (se avsnitt 7 i RAS-dokumentet) samt bygga på det som behandlas i avsnitten 6.1, 6.2 och 6.3 i samma dokument.”

Alltså kommer alla kullar att ha information om föräldradjurens exteriör, hälsa och mentalitet.

 

”Styrelsen föreslår också att i det fall det går att beräkna skattade mentalindex för den aktuella kullen så skall dessa redovisas under mentalitet. I de fall skattade mentalindex saknas (korthår, importer m.fl.) så skall föräldradjurens egna mentala status redovisas.”

De kullar som har ett förväntat mentalindex kommer att få det redovisat i anslutning till hänvisningen och om de inte finns ett förväntat index kommer det att anges och föräldrarnas mentala status att redovisas.

 

”Styrelsen förslår också att HD-index skall används istället för föräldradjurens egna HD-status, få fort vi får tillgång till skattade HD-index för kort– och långhårig collie. ”

Så snart ett HD index tas fram kommer även detta att redovisas med valpkullarna.

 

”Slutligen förslås att årsmötet uppdrar åt styrelsen att utforma detaljerna.”

Styrelsen får frihet att utforma grafiska detaljer och layout för den kommande listan.

 

Varför detta förslag vållat sådan uppståndelse på nätet kan man verkligen undra, få valde att delta för att rösta på årsmötet… Jag gjorde det och försöker att inte känna mig förolämpad av alla de virtuella och reella diskussioner som pågår, men det är svårt…

 

Erika Jonsson

MYNTETS ALLA SIDOR

In till Collievänner kommer en kommentar, som inte är för publicering. Ja, OK, då får det bli så, den publiceras inte. Kommentaren säger att två försök är gjorda att posta en annan sida av myntet till min mailbox, men de studsar för att mailboxen är full. Annars skulle jag ha fått titta på det där myntet.

Jag har rensat min mailbox. Den gamla blev kapad av någon stolle som viruspostade reklam för en töntig elektronikpryl till hela adresslistan, som om en gammal tant med svårigheter att hantera landstingets kaffekokare skulle vara en trolig källa! Alla som känner tanten garvade, men på kuppen försvann min mailbox.
Med den erfarenheten i minnet  lägger jag ogärna ut min nya email här. Men du, om ditt verkliga intresse är att visa myntets eventuella andra sida för läsarna:

     Varför inte skicka den under eget namn som kommentar till bloggen?


 Har du något att berätta som visar att det jag skrivit här är fel, eller ensidigt, eller orättvist på något sätt - då är väl HÄR det rätta stället att få den där andra sidan på myntet ut i cirkulation?
Visst kan det någon enstaka gång finnas vettig anledning för folk att inte vilja ha sitt namn på pränt, men då behöver man iallafall kliva fram och visa ansiktet för den som publicerar.  Annars kan ju vem som helst låtsas vara vem som helst och komma med stories om hur det går till här i världen.
I väntan på att det kommer något - trevlig helg alla! Sol och halkfritt vare med oss, amen, för det börjar bli träligt med vinter.


Bodil Carlsson

RIGHT?

Klockan är sex på morronen, när jag sitter med tekoppen i näven på förstubron och kikar på solen som precis har gått upp. Om tretton timmar är jag hemma igen och tittar i kors efter den arbetsdagen.
Så då kommer jag att vara för trött.
Alltså nu!

På senare år har man kunnat märka en obehagliga tendens när det handlar om forskningsrapporter från olika ställen i världen. Man är inte fri att citera dem allihop längre, man kan inte låta  information rinna vidare dit där den gör nytta.. Det är någon som äger den kunskapen. Universitetet eller forskargruppen eller så.

SBK.s utskott för avel och hälsa har tillgång till programmet Lathunden, som Per-Erik Sundgren tog fram alldeles själv för att hjälpa hundfolk och hundorganisationer att få en överblick över vad de håller på med.
Två personer använder Lathunden för att svara på frågan:

 Hur kommer det sig att långhårscolliens rasspindel ser ut som den gör?
Det finns utmärkt dokumentation instoppad i Lathunden, så efter lite funderande kommer programmet fram med svaret:

      Det beror på vilka hundar som collieuppfödarna använder i avel.

Sedan kommer den, dokumentationen av eländet. Hur man än formulerar frågan, så svarar Lathunden samma sak.

     Collie leder överlägset i antal avelshundar med brutet och med femmor, antalet hanar i avel och tikar i avel och - förstås då också - antalet avkommor efter sådana hundar.


Sedan lägger en av de personer som ställt frågorna till Lathunden ut resultaten i en grupp på nätet som intresseras sig för frågor om colliens mentala och fysiska hälsa.
Då kommer SBK!
Men inte för att säga att man nog ska titta närmare på registrerringsförbud för avkommor efter vissa kombinationer. Inte för att säga att obligatorisk utbildning för uppfödare av collie (och rottweiler, som till min förskräckelse ser ut att hamna på en i sammanhanget varken hedrande eller lugnande andraplats) börjar NU.
Inte för att komma med ett utkast till obligatorisk valpköparinformation på rasklubbshemsidorna för de värstavlade - yep, värstavlade! - raserna.
Utan för att tala om sådan information får man inte lämna ut. Det är inte ni som ÄGER den.

Två personer lämnade omgående sina poster i SK:s utskott för avel och hälsa efter det beskedet. Det gjorde de fullständigt rätt i.  Per-Erik Sundgren  slet  för att ta fram Lathunden och inte gjorde han det för att information skulle begränsas till insidergänget!

Collievänner kommer att lägga ut den informationen. Med jämna mellanrum.
Marita Östlund är välkommen att höra av sig, om hon vill! Det hänger ett stormruskat träd någonstans över vår telefonledning, så det är inte lätt att ringa. Men kontakta gärna via mail.
Det har tydligen gått bra förr, efter vad det hörs.


Bodil Carlsson

MEN VAD F....???

Inte så enkelt att få en bild av vad som hänt på en tillställning som man inte var med på.
Inte så lätt att försöka förstå bakgrunden och inte heller att försöka se konsekvenserna.
Man lommar omkring ute på vischan och sköter sitt..
Eller springer som en skållad vessla på jobbet och undrar - när man hinner - om det inte räcker med att montera ner den offentliga sjukvården framför näsan på oss: måste dom babbla ihjäl oss också?
Eller tror dom inte att vi ser skillnaden mellan pratet och praktiken?



Ett argt mail ramlade ner i lådan. Det här med årsmötet - visste jag vad jag pratade om?
Nä, det gjorde jag ju inte riktigt, så jag kollade upp ett par konstiga påståenden.
Det ser inte så bra ut, tycker jag nu.
Vem äger informationen om en hundras?
Vem bestämmer vem som får skriva vad?

Är det möjligt att en SBK-funktionär kontaktar en rasklubbsfunktionär och har synpunkter på den saken?
Om så, är SBK-funktionären mycket, mycket välkommen att förklara sig. Skillnad mellan prat och praktik finns överallt. Men när gapet mellan landstingens vackra ord och sjukvårdens vardag blir för stor, händer något obehagligt. Folk tappar förtroendet.
Det är samma sak med försök att styra och kontrollera information: det går inte bra ihop med föreningsdemokrati och förtroende.



Bodil Carlsson

Less...

Det är vad jag känner mig efter det tämligen odramatiska årsmöte som andra upplever som chockartat. Antingen är jag avtrubbad eller så har jag varit på andra möten, inom andra organisationer, som varit betydligt mer dramatiska än rasklubbens årsmöte 2013.

Vad är det chockerande? Att vår styrelse menar att det förslag de jobbat så mycket med i flera år måste godkännas och börja gälla så fort som möjligt, annars kan de inte fullgöra sitt arbete? Jag blev inte ett dugg chockad av det. Det var bara en understrykning av hur viktigt de anser att förslaget är. Det måste väl alla veta som någon gång ingått i en styrelse och lagt ner en massa oavlönat arbete för att ta fram ett förslag som man tror fullt och fast på? Det blir en hjärtefråga. För övrigt har det hänt förut att hela styrelser avgår av olika anledningar. Det där brukar ju lösas med att en ny styrelse tillsätts. Ganska odramatiskt det också.

Jag var på vägen till årsmötet ganska skeptisk till styrelsens förslag, men med förvissningen att de skulle förklara mer ingående hur de tänkt. Det gjorde de och det var kanske inte bara jag som ändrade uppfattning under mötets gång. Och det var verkligen ingen som hotade mig att ändra ställningstagande.

I flera år har vi haft en styrelse som arbetat målmedvetet för att åstadkomma förbättringar inom rasen. Jag ser ingen risk att detta skulle försämras genom att valphänvisningen omarbetas och nu ska kallas ”kullista” istället. Tvärtom. Det öppnar möjligheter för både nya och gamla uppfödare att visa att de också kan. Om fler uppfödare ansluter sig så får fler chansen att ta del av all den kunskap som finns i klubben. Det kan inte vara illa för rasen. Och det är ju rasens välmående som ändå är viktigast. Vägarna dit kan tyckas både breda och smala men det är ju resultaten som är viktigast.

Johan Nilsson

EN SAK ATT KOMMA IHÅG!

Svenska Colliekluibbens styrelse gjorde – som jag ser det – en tabbe. Överbelastad och pressad och ställd inför ett motvilligt årsmöte i en viktig fråga – hur gör vi med de som bara står vid sidan? - hotar styrelsen att avgå.

Kraftiga reaktioner både där och då och nu i efterhand. Det är bra.

Det hade inte hänt för femton-tjugo år sedan. Vet ni varför? Inget årsmöte skulle ha VÅGAT GÅ I DISKUSSION med styrelsen! De stoooora uppfödarna satt där och rättade redovisningssiffror efter eget huvud inför sittande moltyst årsmöte – efter vad de som var med då har berättat i efterhand – och avgav omdömen om vad som var rätt och fel i collievärlden och ingen sa emot. Folk var rädda för dem.

Folk är inte rädda längre, det är det som är skillnaden. Inte att de sociala medierna har kommit till utan att den sortens rädsla är borta.

Tack för det, medlemmar och styrelse! Det har ni åstadkommit tillsammans.

Styrelsen får ovett idag för att den gjorde en sak som ingen styrelse hade behövt göra förr. Jag påstår att om den tidens årsmöten hade haft lika mycket civilkurage och lika bra kunskaper om hundar och om föreningsdemokrati som idag...

... och lika ofta haft valpköpare som medlemmar bland både fotfolk och funktionärer...

… SÅ HADE COLLIEN ALDRIG BEHÖVT BLI FÖRST AV ALLA RASER ATT FÅ MENTALINDEX SOM AVELSINSTRUMENT.

Den (o)demokratiska rasklubbshistorien, alla de tysta årsmötena, ledde oss dit. Styrelsen i SCK har i ett antal år strävat efter att ta rasen därifrån. Så den gör en tabbe? Då får den skäll. Bra!

TABBAR ÄR OFARLIGA SÅ LÄNGE MAN FÅR SKÄLL FÖR DEM!

Bodil Carlsson

GÄSTSKRIBENTEN: HUR FATTAR VI VÅRA BESLUT?

Vad var det som hände???

Ja det undrar jag fortfarande, med en bitter smak i munnen. Igår var det collieklubben årsmöte och som vanligt var det trevlig att träffa alla gamla vänner och bekanta. Inledningen på mötet innehöll ett litet tal av vår ordförande och det var mycket tänkvärt med kloka ord om att visa respekt för varandra och hur och vad vi skriver på sociala medier. Sen rev vi av prisutdelningarna och det är alltid lika roligt att se detta dignande prisbord och alla glada vinnare!

Sen började allvaret med styrelsens förslag till förändring av valphänvisningskraven. Förslaget går i stora drag ut på att i stort sett slopa de krav vi har idag på föräldradjur och istället införa en kullista där man klart och tydligt redovisar hur väl kullen uppfyller collieklubbens rasspecifika avelsstrategier gällande exteriör, hälsa och mentalitet. Styrelsen oroade sig för att de tyckte att det under flera år funnits för få kullar på valphänvisningen och att den ”mentala” utvecklingen inte gått framåt på det sätt man hoppats på. Det blev många och långa diskussioner där mötesdeltagare vädrade oro över ex. att oerfarna valpköpare inte skulle kunna garanteras hitta några valpar på collieklubbens hemsida kontra att de inte skulle kunna hitta valpar med ”kvalité” eller det lilla extra. Andra oroade sig för att aveln inte skulle ”drivas” åt rätt håll (mot mentalt stabilare och friskare collie) utan att det skulle bli ”legalt” att använda hundar med ex. ett brutet MH, man får ju vara med på collieklubbens valplista i alla fall.

Styrelsen fick tillfälle att förklara hur de tänkt och vad de lite mer klart och tydligt hoppades skulle kunna hända i framtiden. I stort sett mycket bra och givande diskussioner .Ett av de främsta argumenten var att man upplevde att skrivelsen var ”luddigt” skriven - det kändes svårt att gå till beslut på något man inte riktigt förstod. Ett förslag till styrelsen som bl.a. jag framlade var att idén med förändring av valphänvisningen är bra, tiderna förändras och det måste även valphänvisningen. Så fortsätt jobba på ert förslag, lägg fram ett tydligare och mer färdigt förslag till antingen ett medlemsmöte senare under året eller till nästa årsmöte! Jag fick uppfattningen att många, faktiskt de allra flesta inklusive undertecknad var för styrelsens förslag efter de diskussioner som förts under dagen. Men vi hade inte riktigt samma uppfattning om hur bråttom det var med förändringen och vi ville att det skulle vara tydligare vad vi beslutade om egentligen. Då vi började närma oss beslut kändes det som om det fanns två olika röstningsförslag. Antingen skulle styrelsens förslag röstas igenom som det låg, eller så skulle vi  ”ge tillbaka” förslaget till styrelsen med uppdraget att förklara, förtydliga och exemplifiera förslaget bättre, för att framläggas och beslutas om vid ett senare tillfälle.

Från ingenstans och till de flestas STORA förvåning reser vår ordförande sig och talar om ungefär att – ta inte detta som ett hot, men om inte förslaget går igenom kommer hela styrelsen att ställa sina platser till förfogande…………………………..!

Protesterna blev ljudliga och många. De flesta skulle jag tro - inklusive jag själv -blev så chockade att man blev handlingsförlamad och mer eller mindre stum av förvåning, förskräckelse och ilska! Kommentarer som –Så gör man inte!!, Herregud så lågt!!, Vad är detta om inte ett hot!!! hördes i rummet. Då man gick till beslut blev det inget av något annat förslag och många, mig inberäknad, lade ner vår röst! Personligen kan jag inte rösta på något jag inte förstår……

Besvikelsen var stor över styrelsens agerande och resten av mötet kändes nästan overkligt. På motionen om att det är årsmötet som har beslutanderätt över valphänvisningen ändrade styrelsen sitt avslag till bifall och motionen gick igenom. Motionen om hur man gör när man fått olika ögondiagnoser på sin hund i vuxen ålder, där ändrade också styrelsen sitt avslag och biföll den efter att man förklarat att det kommit ett brev från SKKS:s avelsavedelning som gick helt i linje med motionen. Så röstades också den igenom. Dock blev det avslag på resten av motionerna.

Men hur blev det så här, vad var det som hände? Vad betydde pratet i början av mötet om ömsesidig respekt? Jag har varit med i många föreningar på olika nivåer i många år och jag har faktiskt aldrig varit med om detta tidigare. Att enskilda medlemmar av olika anledningar entledigar sig har hänt men aldrig detta………….? Hemresan som kunde bestått i livliga diskussioner om hur styrelsens förslag kunde föra klubben framåt och att det kunde vara spännande med lite nytänkande och kanske skulle det kunna finnas en liten chans till närmande mellan de olika ”falangerna” i klubben, den kändes istället som ett sorglig hemfärd med ledsna miner.

Idag känns det fortfarande overkligt, jag är så ledsen och sviken, jag känner mig fruktansvärt besviken på människor jag haft stor respekt för! Jag bryr mig inte om valphänvisningen eller krav eller inte krav som diskuteras på olika forum idag, det förslaget kan säkert bli bra om allt vill sig väl, men HUR ska jag få tillbaka förtroendet för styrelsen när de hotar sig till saker de vill ha igenom? Hur ska styrelsen kunna rättfärdiga sitt agerande mot sina medlemmar? Hur kan man känna att det är bra och OK att det gick till på detta sätt?

Men framför allt HUR ska jag kunna känna lust och glädje igen då jag tänker på Svenska Collieklubben?

Vid pennan en mycket ledsen

Bettan P