BATTAGLIAS ARGUMENT: INTE BARA EN AKC STORY?

Fundera litet på Battaglias argument mot hälsokrav i hundavel! För ett ögonblick glömmer vi vad det betyder för hundarna och deras ägare. Vi glömmer också påståendet att hälsokrav är ett elakt påhitt av djurrättsaktivister. Det är fullt möjligt, att Battaglia tror på det han säger – vi utgår från att han faktiskt ser världen så. Men vad är det han säger?

Titta på konsekvenserna av Battaglias påståenden, så blir det lättare att förstå. Om hälsokrav bara är ett påhitt av hundhatare och om samma gäller själva ordet ”ansvarsfull” (som i ”ansvarsfull uppfödare”) - då får vi ju skrota hälsokraven. Vad händer?

Skillnaderna mellan uppfödare försvinner.

Alla får lika stor chans att sälja.

Hälsokrav i uppfödning och avel gör skillnaden mellan uppfödare synlig för valpköparna och allmänheten.

Om alla bara avlar efter en rasstandard och inget annat, ser alla uppfödare likadana ut för oss valpköpare. Men om vissa uppfödare selekterar för till exempel fria höftleder och kan visa resultaten för avelsdjurens och avkommans del, medan andra struntar i röntgen och bara avlar på stamtavla och exteriör... så kommer de hälsomedvetna uppfödarna i slutändan att få en synlig fördel gentemot andra.

När tillräckligt många valpköpare har fått avliva tillräckligt många unga HD-hundar.  När veterinärerna börjar ge råd om vad man skall fråga om. När tillräckligt många har delat med sig av sina erfarenheter och när det finns facebookgrupper där ägare till drabbade hundar ber varandra om råd...

… så blir det uppenbart att alla AKC-uppfödare inte är likvärdiga.

Om en nationell kennelklubb vill behålla sin marknadsposition mätt i reggantal och sin goodwill hos uppfödarna genom att beskriva alla uppfödare som lika seriösa...

 ...och om uppfödarna samtidigt ser registreringarna hos den nationella kennelklubben som ett försäljningsargument och ett garantibevis– då och bara då är Battaglias resonemang logiskt.

Motståndet mot krav för avel har ingenting med djurrättsaktivister att göra och inte heller mycket att skaffa med hundars rätt till långa och friska liv, eller med valpköparnas chans till informerade val. Krav för att avla delar upp uppfödarna på ett sätt som syns utåt. Där är knuten. Risken är att en del då blir mindre intresserade av att tillhöra en kennelklubb, som AKC:s historia så tydligt visar.

Det skall vara lätt och roligt att vara uppfödare, sägs det. Självklart blir det både lättare och roligare om man slipper sticka ut som den som inte bryr sig om hälsokrav därför att det inte finns några.

Följande hände i en rasklubb i USA för drygt tjugo år sedan. Det är Cavalier King Charles det handlar om och det utspelade sig tre år efter att AKC hade dubbat en minoritet av CKC-uppfödarna till ”rätt” rasklubb. Det fanns alltså två rasklubbar, den ursprungliga med sitt förbud på försäljning av valpar till pet shops och den nya, som inte höll sig med sådana regler.

Det dödliga hjärtklaffsfelet hos rasen var redan känt. Det var på tok för vanligt och det tog på tok för många hundar innan deras tid var ute. Vad gjorde den ursprungliga rasklubben?

Bjöd in veterinära hjärtspecialister och en svensk genetiker till en uppfödarkonferens. Genetikern föreslog ett program i flera steg. Först – lyssna på varje CKC-hjärta livet ut, så att ni vet när blåsljudet kommer. Dokumentera, så att ni vet vad ni har! Sedan – skjut på åldern för första parningen. Ju flera år utan blåsljud hos föräldradjuren, ju större chans för valparna att klara sig längre.

Gör så i några hundgenerationer och ni kommer att ha fått bort de värsta klaffelen, de som tar unga hundar, och ni kommer i samma svep att ha ökat andelen hundar som drabbas först längre upp i åren eller inte alls.

Det ni behöver – sa genetikern till uppfödarna – är tålamod och långsiktighet. Rasklubben antog omedelbart förslaget och la upp det som avelsrekommendation.

Och vad svarade uppfödarna? I praktiken sa majoriteten av dem ”Tack, men nej tack!”

Under åren efter att AKC tog över rasen ökade populariteten ordentligt. Nu kunde AKC-reggade cavaliers visas på stora AKC-utställningar. Rasen drog till sig mera uppmärksamhet. Folk ville köpa. Och även i den ursprungliga rasklubben ville många uppfödare sälja hellre än hålla på med krav och uppskjuten avelsdebut. En utebliven valpkull är en utebliven inkomst.

Jag frågade en amerikansk cavaliermänniska vad han trodde om rasens överlevnad på sikt. Han sa: ”Jag är inte optimistisk.” Sedan sa han: "Men det kommer att dröja innan rasen försvinner, för en hel del uppfödare följer faktiskt rekommendationerna."*

Hunduppfödning bygger på människors längtan efter ett vänligt och vackert djur. Tittar man på branschen med marknadsekonomiska ögon är det något helt annat man ser.

Bodil Carlsson

*Obs! Detta hände i USA. Flera europeiska rasklubbar, inklusive den svenska, valde en annan väg när det gäller spanielhjärtans livsduglighet. Däremot är jag inte lika säker på att motståndet mot hälsokrav inom hundavel bara är en amerikansk angelägenhet.