Åkrarna är skördade. Traktens katter satt där var och en i sitt lilla kejsardöme utan att ta notis om varandra, orörligt fokuserade på blottlagda sorkhål. Nu har de gått hem till kökssofforna igen. Det är bara ormvråkarna som flyger över de jaktmarkerna och ropar till varandra med sina tunna röster.
Samma meny vartenda år, ändå är man oförberedd. Grannarna köpte soldattorpet från 1709, bytte brädfasaderna en gång till och fällde gammelbjörken innan den skulle fälla huset. Det här är vad som växer ur den kapade stammen nästan två meter över marken. Hösten serverar sina överraskningar på en bricka.
Soluppgångsfacklan i lönnarnas toppar har man bara glömt. Behöver bli påmind om. Tjocka jackan över morronrocken på förstubron, varm temugg i kalla händer och detta är vad man ser.
Den gamla persiska rosen kommer med en enda höstblomma i år. Torkan har plågat dem allihopa och nu kommer frosten, men ger hon sig?
Lilltiken uppskattar hösten.
Älg och rådjur återvänder från sommarvisten i skogen och avancerar mot gårdsstängslet från alla håll, som Lilltiken ser det. Hon motionerar sig andfådd i kvällsmörkret för att hålla dem borta från vår mark och kommer in med en bestämd nick åt oss först när det är läggdags. Hon har en uppgift igen. Det är slutmålat, hon slipper ligga med stänk av falu rödfärg i pälsen under en stege i solgass och ha obegripligt tråkigt. Hon är mer intresserad av att följa jobbet när komposterna töms och soppan på torvmull, lövmult, vanlig jord och vatten rörs ihop och breds ut över de ytliga rhododendronrötterna till ett förfrysningsskyddande lager.
Idag skall soppan toppas med en dressing av färska torra löv. Sen går vi på långpromenad i kyla och solsken och låter tvätten med jordiga trädgårdsjeans fladdra ute på klädstrecket för sista gången i år. Vi har gjort det vi kan!
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar