Det kommer lite colliestatistik framöver, men inte nu i natt. Ovädret som är på ingång från England morrar redan därute i mörkret, ljudet från blåsten håller på förändras. Komposttunnornas lock är säkrade med tegelstenar. Allt annat som vinden kan flytta på lika bra som vi är inplockat.
Fast dagen började med solljus.
Etthundratio jordade vårlökar senare och på andra sidan om ett par timmars hundpromenad genom alla färgerna står det sista lasset löv och väntar på att köras iväg.
Det är sanslöst att något kan vara så vackert. Som de olika sorterna av levande varelser. Blir man så gammal att man hinner se sig mätt?
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar