EN LEVANDE TRADITION?

”Om en rasklubb inte kan få uppfödare med på några krav på avelsdjur, så måste det vara rasklubbens fel. Rasklubben har inte rätt attityd till uppfödare. Ja, inte för att jag är kompetent nog att begripa hur rasklubben skulle bära sig åt. Själv skulle jag inte ens drömma om att påstå att jag är kompetent! Lilla jag! Jag är bara kompetent nog att begripa att rasklubben inte är kompetent nog att begripa att den inte begriper.”

I kortversion är detta ett inlägg från en hunddiskussion på nätet för ett tag sedan. Den som skriver är en vuxen, troligen medelålders, kvinna, som antagligen ser sig som kompetent att ha åsikter i riksdags- och kommunalval om utrikespolitiken, skattesatserna, det eventuella förstatligandet av sjukvården, rätten till månggifte och annat som vi brukar rösta om i valen till landets styrning och debattera i politiska partier och tidningar. Så varför så icke-kompetent i denna fråga?

Hon vill tala om att det bara är uppfödare – närmare bestämt hennes uppfödare – som har kompetensen. Hennes uppfödare gillar inte rasklubben. Hennes uppfödare gillar inte rasklubbens krav och rekommendationer. Hennes uppfödare tycker att rasklubbens jobb är att curla för uppfödarna, inte att komma med krav på aveln. Knepigt?

Japp! Fast inte helt ovanligt.

När hundar gör på detta viset, kallas det Aktiv Underkastelse. Det är helt normalt för hundar.

När människor gör det, kallas det jäkligt pinsamt. Att ha köpt valp fråntar inte någon möjligheten att tänka. Stoppar inte en en viftande svans där huvudet brukade sitta. Man får liksom inte hjärnstopp för att man skaffat hund.

SKK:s kennelfullmäktige gick av stapeln i slutet av september. Vem var där? Ingen från Brukshundens redaktion, säger en medlem av Brukshundens redaktion. Man undrar varför, när det tydligen har både talats och röstats ivrigt om saker som rör SBK, huvudmannaskapet för agility till exempel. Inte var det någon vanlig valpköpare på plats för att lyssna heller, vågar man gissa, eftersom SKK:s kansli på förfrågan lämnat besked om att enbart en och annan särskilt inbjuden journalist skulle få sitta och lyssna. Inga vanliga betalande medlemmar med långa öron här inte! Man undrar varför, när det som SKK fattar beslut om säkert i högsta grad rör de vanliga hundägarna. Och med tanke på att vi har väldigt gott om hund i landet och några hundratusen med hund som livsintresse – var var de vanliga tidningarna?

En som faktiskt tycks ha bjudits in eller åtminstone lyckats vara närvarande är en gammal bekant i SKK:s korridorer. På Lisbeths Högmans blogg läser man att Ulf Uddmans försöksballong om avskaffande av krav för aveln dök upp igen, löftesrikt svävande över delegaternas huvuden.

Vad var SKK från början? En säljorganisation för de slutna stamböckernas slutna leverantörsgrupper.

De har inte haft som tradition att uppskatta insyn.

Bodil Carlsson