Katten, som dök upp i stallet vintras från ingenting, så mager och liten, lärde sig fort att stryka sig mot våra ben och låta trevlig, när han ville komma åt något gott. Så fort man vänder ryggen åt, väser han. Han har fin svart kostym och prydligt vitt skjortbröst. Han heter Jimmy Åkesson, fast min sambo säger att det är en förolämpning, det är inget fel på katten. Han är bara ute efter något att livnära sig på.
Men strunt samma med katten! Käre pitbull, låt oss släppa in lite ljus i din spindelväv. För tjugo år sedan kom en kvinna hit från kriget i Balkan. Hon var sjuksköterska där, men hon råkade ut för sådana saker som händer när de hungriga katterna och pitbullarna i världen slår sig ihop för att väcka hat mellan folk som är grannar men inte vill förstå det. Det är så vi är: om vi blir rädda och trängda, om saker förändras runt om oss och jobben tar slut, då är det snart de där andras fel. Det blir lätt att skaffa sig egna godbitar i det läget för den som är lite försigkommen. Jag tror inte att ni vill veta vad som hände den här kvinnan, men ni vill definitivt inte att det skall hända er.
Hon kom hit med två barn och fick sitt tredje medan hon läste in en svensk sjuksköterskeutbildning och sedan jobbade hon. Hon jobbade mer än heltid. Hon sörjer fortfarande över att ungarna fick vara så långa dagar på dagis, men hon hade en familj att försörja. Idag är två av hennes barn unga vuxna. En av färdig ingenjör och jobbar heltid. Den andra är snart klar med en vårdyrkesutbildning i en bransch där det saknas folk. Yngsta barnet är en lika trulig gymnasieunge som alla andra. Allt det där har kostat pengar.
Så vad tror ni? Gick svenska skattebetalare back på den kvinnan? Eller går vi tvärtom med en vinst som bara har börjat rulla in?
Och varför berättar svarta katter och pitbulls alltid bara den mindre halvan av sanningen?
Bodil Carlsson
Håller med sambon, katten är det nog inget fel på men hans namne har man stora funderingar på, usch vilken läskig typ !
SvaraRadera