onsdag 11 september 2013

ETT KORT SVAR OCH ETT LÄNGRE


"En hund vars ägare avstår skott får inte längre ett avelsvärde för skott. Om många ägare avstår skott för sina hundar kommer två saker att hända. Dels får vi så småningom en situation där väldigt många hundar saknar information och då har man kraftigt minskat möjligheterna att kunna bedriva ett avelsarbete baserat på index. Utan fenotyper (beskrivningsresultat) – inget index – inget, eller i alla fall betydligt sämre utsikter, till genetiskt framsteg. De hundar som har information kommer få betydligt sämre säkerhet i sitt avelsvärde om till exempel avkommor eller syskon inte beskrivs. Att resonera i termer av att man riskerar att ”förstöra” en individs avelsvärde om avkommorna presterar dåligt är ett lite märkligt resonemang. Är man intresserad av att veta en individs verkliga genetiska potential är det gynnsamt att beskriva så många släktingar som möjligt. I vissa fall kanske en individ har råkat få ett bra eget resultat, och i mer sällsynta fall kanske även samtidigt ett bra avelsvärde, på grund av faktorer som inte är ärftliga. Då kan det dras ner om avkommor presterar dåligt, men det betyder ju också att individen ifråga inte är ett bra avelsdjur. Att mörka det gynnar knappast avelsarbetet i rasen som helhet.

 Det är svårt att manipulera enskilda individers index genom att välja omständigheter kring MH-beskrivningen, som t.ex. bana, domare, årstid och så vidare. Att försöka manipulera genom att avstå från att beskriva släktingar är ännu svårare! Dessutom drabbar strategin enbart collieuppfödares möjlighet att i förlängningen kunna bedriva ett avelsarbete – oavsett om man vill basera detta avelsarbete på index eller fenotypinformation. "

                                                             *   *   * 

Det här kom igår via SCK:s ordförande från SLU:s Per Arvelius och Katja Grandin, som trots annat att ta hand om tog sig tid. Tack, Per och Katja!

Vad säger de? Två saker, varav den första ställde till en massa oro och tankestormar på facebook i somras. Hur ser MI ut för en hund, vars ägare väljer att bryta före skotten?
Svar: den hunden får inget MI-värde alls på skott.

Det andra de säger är något som kunde ha diskuterats mera på facebook. Alla system som bygger på god vilja och gemensam framtid - som t ex systemet med rätten till sjukpenning - har en svag punkt: de har svårt att skydda sig mot fuskåkare. Det existerar inget system, som kan garanteras fungera även mot personer som väljer att sabotera ett gemensamt intresse för sin egen kortsiktiga vinnings skull och som inte kan se längre än sin egen personliga näsa. Det gäller också för system att bedöma djurs avelsvärde.

Per och Katja har lagt ner stor möda på att statistiskt korrigera för sådana saker som plats och årstid för MH, vilka beskrivarna är, skillnader orsakade av variation i ålder och kön. Andra har i åratal lagt ner krafter på att standardisera själva utförandet av MH, så att t ex inte Hjo pyttelilla brukshundsklubb har en egen version av banan, medan stockholmarna har en annan. Resultatet har blivit något som andra länders hundorganisationer är mycket intresserade av för bedömning av enskilda hundar. MI tar det ett steg vidare. Man skattar hundens genetiskt bestämda, grundläggande personlighetsdrag för att kunna förutse hur dess avkommor blir. I en ras som blivit illa känd för många p g a den alldeles för vanligt förekommande skott- och ljudrädslan är MI ett stort hopp för framtiden...
...om folk alltså slutar att avstå skotten för att inte just deras tilltänkta tävlingshund ska paja en lydnadskarriär om den blir obehagligt överraskad på slutet.  Och slutar avstå från skotten för sin snygga tilltänkta avelshund, för att man vet att det kommer att bli 5 i resultat  och man vill inte att det ska dokumenteras, för det ser så illa ut bland utställningsomdömena.  Eller slutar uppmana sina valpköpare att avstå MH eller iallafall vara snälla och avstå just skotten, för man har redan förstått av valpköparnas berättelser att unghundarna nog är rätt skotträdda, och det är förstås ingen höjdare för den egna hundens anseende som avelshund.
Visst, jag kan förstå förstå frestelsen.  Men varför falla för den? När man gör det, saboterar man bara för alla andra. 
Bodil Carlsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar