HEMSK HELG

Rävens avskedsgåva blev en halloweenmardröm.
Hundarna fick sin Advocate. Sådär två-tre dygn senare kom Den Stora Klådan när skabbdjuren inuti deras hud började dö och ett rasande immunförsvar gick till motattack. Tikarna kliade sig, slickade och småtuggade på de vanliga ställena och nu efteråt har de ett par småsår i läkning. Inga bekymmer med det.
Hanhunden kliade, slickade och tuggade, han också. Men han kliade och slickade på penisroten och fick ett infekterat sår som måste åtgärdas. Här bor vi en bra bit från närmasta veterinärstation. Vem vill ha en skabbsmittande hund i sin bil? Ingen som jag känner och alla vi känner har själva hund. Så en välbeprövad salva, klådstillare med ett antibiotikum, togs till för att få hejd på eländet i väntan på att Advocate skulle göra sitt jobb och hunden kunna räknas som transportabel.
Och hur bra gick inte detta! Såret började läka och den där speciella infektionslukten som inte går att ta miste på försvann och kuren avslutades och det såg så fint ut... Tills samma immunförsvar upptäckte antibiotikamolekylerna på huden.
Det kallas för svår kontaktdermatit eller sensibilisering. Det är bara annat ord för brännskada. Skållning.  Så ser det ut och så känns det för hunden. Så skabb eller inte, någon ställde upp och det blev akutbesök på djursjukhusets infektionsrum där hunden fick sövas för att överhuvudtaget bli undersökningsbar, rakades och rengjordes och fick recept.  Sedan hem igen och drygt ett dygn senare gick något riktigt på tok. Inte bara tilltagande smärta och infektionstecken hos honom - alla tre hundarna började rävskabbsklia sig igen. Pälstussar på golven. Tikarna väckte husse på natten med att klia och hanen sprang upp och ner, fram och tillbaka, för att han hade så ont.
Klockan sju på söndag morron svarar jouren på Blå Stjärnan i Göteborg vänligt i telefon - jodå, där har de visst erfarenhet av att Advocate inte fungerar mot rävskabb, de brukar skriva ut Stronghold och mot klådan ger de prednisolon. Nya telefonsamtal, ny väntan, ny utryckning till närmsta helgöppna apotek. Nu är alla hundarna ombehandlade mot rävskabb och kliar igen, men det är uthärdlig med kliandet. Svår smärta är inte uthärdlig. Värsta natten  har Colliebusen så ont att han inte kan sova eller vara stilla, han står upp till sist och svajar av utmattning och det finns ingen att få tag på. Han ser ut som en urgammal collie på väg att dö och det finns ingen att få tag på. Det enda som lindrar smärtan är kyla. Vi har ingen smärtlindring annat än att sova på hallgolvet med öppen dörr. Eller nej - sov gjorde vi inte, men det var där vi försökte sova, han och jag.
Och så äntligen! Veterinär som aldrig träffat hunden tidigare ställer upp och tar emot på studs  utanför sitt bokningsschema, bara för att hunden har så ont att enda altenativet är avlivning.Undersöker halvliggande på golvet under och bakom hunden för att slippa stressa honom ännu mera med upplyftning på bord. Ser bister ut. Smärtlindring på stället, en liten förpackning med påfyllning att ta med hem och ett långverkande plåster med något som liknar morfin klistrat på ryggen.
Han sov nio timmar i sträck. När han började gny framåt morronen fick han sin påfyllning och somnade om.
Han sover just nu, han har mycket att ta igen.

Vi får se hur det här går, för det är inte över. Kan vi inte hjälpa Colliebusen så att huden kan läka ihop och han ha det drägligt under tiden, så måste han få slippa ifrån. Håll tummarna för honom!
Han har varit så beundransvärd. Så tapper och så förtroendefull.


Bodil Carlsson