Det fungerar alltid likadant - minnesbilden av ansiktet blir suddig först. Minnesbilden av ansiktets uttryck, av den som fanns där inne, är skarp som en kniv. Plötsligt rinner den där speciella pälsen, just där i nackkragen, genom fingrarna.
Plötsligt hörs ett fotsteg från den som inte finns kvar.
Tack alla som har skickat kommentarer och hört av sig på andra sätt: gemensam erfarenhet. Ursula leGuin skrev "Light lies in the left hand of darkness". Det kan inte vara på något annat sätt. Utan det ena skulle inte det andra finnas.
Sorrow lies in the left hand of love.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar