En Liten Människa firar
sin ettårsdag utan oss. Vi skjuter på den resan. Det står inget i
almanackan för den senaste veckan utom tider för veterinärbesök
och medicindoser. Jag vet fortfarande inte vart mina nycklar kan ha
tagit vägen, eller var den bortglömda elräkningen finns och är
glad att jag åtminstone kom ihåg kortkoden på
veterinärmottagningarna. Ett hål i tiden och ett hål i huvudet är
vad ett antal nätter med litet sömn och mycket ågren kan ställa
till. Veterinärbesöken gör ett hål i kontot.
Huset ser ut som en
tvättinrättning i ena halvan och ett oorganiserat fältsjukhus i
den andra och det är fortfarande svalt över det behagligas gräns.
Men!
F-n vet om det kanske inte
går vägen. Gud skapade fentanylplåster.
Detta – sa den
kompetenta veterinären – är inte en läkemedelsreaktion. Detta är
hotspot!
Annars oskyldiga, normala
hudbakterier som får sitt livs chans i slickad, tuggad, skadad hud,
hoppar rakt in i sörjan och exploderar.
Små tankehjul i mattes
huvud snurrar igång. Så OM det inte hade varit tredje gången
rävskabb, utan första, då hade inget immunförsvar dragit igång
denna intensiva klåda?
Och OM prednisolon hade
satts in från början, samtidigt som behandlingen mot skabb började,
då hade detta uppretade immunförsvar aldrig kunnat dra på stora
larmet och ingen hund hade slickat och tuggat sönder tunn hud?
Och OM salvan med kortison
och antibiotika inte hade lagts på med en gång, då hade skadan
faktiskt blivit ännu värre?
Svårt att säga, förstås.
Men jag funderar. Läser in mig på den vettiga info som går att
hitta och ska stämma av med veterinären.
I fredags var vi där.
Nytt fentanylplåster, nya bekymmersrynkor. Brunaktiga fläckar på
den röda huden. Ser ut som död vävnad. Vem vet hur djup skadan är
under? Vi pratade kirurgi: skära bort hela pungen, lyckligtvis finns
tillräckligt med oskadd hud upptill, så man kan åtminstone sy
ihop. Avliva?
Colliebusen sover intill
mig på ett ljusblått lakan. Varje morron tittar jag på lakanet.
Litet vätska och litet svart har läckt.Men det luktar inte infektion.
Lite mindre vätska nästa
dag. Lite mindre svart.
I morse ramlade en brun
skålla av. Det finns ömtålig hel hud under! Colliebusen rör sig, han kan vila och sova utan smärta eller stress: maxad
blodförsörjning till skadad hud, så att den kan läka.
Visst, Gud skapade
fentanylplåstren. Men det krävs en bra veterinär för att förstå
när de behövs.
Bodil Carlsson
Måtte det gå vägen nu så det kan läka!
SvaraRadera//Marie Thorstensson, Osby