Fredagsröj!

När man var, låt oss säga, yngre...så var fredagsröj en rejäl pubrunda. Idag är det här hemma oftast benämningen på någon slags städinsats. Idag fredagsröjde jag en sväng och konstaterade att våra hundar går att dammsuga. De flyttar sig inte en millimeter när munstycket närmar sig. De är kanske an aning provocerade men inte tillräckligt för att bry sig, egentligen.

För att nu få till ett fredagshundröj, som inte alls har med städning att göra, så gick jag ut på tomten för att låta hundarna ha ett av sina dagliga bus.
Det som slår mig mest är lillvalpen som aldrig ger sig... Han brottas ner gång på gång, men ge upp? Aldrig!
Det är många, många kullerbyttor och nedbrottningar han genomlider varje dag. Det bekommer honom inte det minsta. Gamla tiken är mer bekymrad faktiskt. Hon brukar komma fram till mig och visa hur orolig hon är när han trillat omkull för artonde gången. Hon är en collie, hon har någon form av empati. Jag ser oron i hennes ögon även om hon vid det här laget borde veta att han klarar mycket mer än så. Och att han efter varje en av dessa nedbrottningar reser sig och säger: "Come on, tanten!"
Och hon är inte sen att haka på. Livet leker även denna vecka för våra två. Man önskar att det fick fortsätta så för alltid, för det är en glädjekälla.

Johan Nilsson