Och solen har sin gång

Det finns ett antal gamla mer eller mindre sanna påståenden som än idag cirkulerar: ”Efter regn kommer solsken” är ett av dem. Rent metereologiskt är det sant, det är då bara en fråga om tid. Det som är lite spännande är att den metereologiska vetenskapen kan överföras till oss vars liv pågår lite mer jordnära än atmosfärens.

Till exempel kan det överföras till vår lilla flock som nu fått en ny medlem efter det jobbiga farväl vi tvingades ta av en av våra hundar för två veckor sedan. Men efter tårarna som föll likt trist höstregn dök det upp en oanad solstråle. Oväntat och plötsligt, men väldigt välkommet. Precis så som solen ibland dyker upp.

Nu börjar han bli acklimatiserad och igår var han på sin första svampletning i skogen. ”Propellersvans” vet ni kanske var det är? En svans tillhörande en hund som är så lycklig att svansen tycks rotera 360 grader vid viftning. Det visade han igår, i skogen, under svampletning. Gamla tiken var lika lycklig hon som fick springa fortare, bära tyngre pinnar och helt enkelt visa upp för den lille nye vilken formidabel dam hon är.
Ja, han var klart imponerad! Hon är hans idol! Den han vill leka med, vara med och bara vara kompis med. Om man nu ska förmänskliga hundliga uttryck. Som den människa jag är så gör jag det.

Nu har vi en solstråle till i vår flock och visst sjutton finns det ett glimrande ljus i den blekaste höstsol!

Johan Nilsson