Alla läsare bes om ursäkt! Nyheter från England kommer... Men veckan har varit snärjig. Full rulle på jobbet och ett antal timmar med jobbrelaterat faktauppletande och skrivande vid sidan av och så måste de sista timmarna av soltork på gamla uthusväggar utnyttjas för de sista litrarna Falu röd, för snart kommer frosten!
Colliesarna har fungerat som stadgade rollmodeller för Försvarets lilla H, av Hästtjejen emellanåt kallad Försvarets lilla Helvete. Där gick vi hela gänget på stadspromenad och schäfervalpen - sex månader i dagarna - bligade på dem och gjorde som de gör. Här skälldes inte vid några hundmöten! O nej! Colliebusen skred fram med en värdighet som var flera storlekar större än vanligt. Lilla H kom närmare och närmare och plötsligt kom en valptunga farande ut och slickade Colliebusens mungipa... och den store och mäktige fick ett så snällt uttryck i ögonen.
Sedan mötte vi något så litet att vi blev förundrade, både folk och hundar. En otroligt liten yorkshirterriervalp som visade sig vara sju månader! Alla tre colliesarna gick försiktigt fram och hälsade. Tikarna fick milda ansiktsuttryck och Colliebusens svans viftade sakta och lugnande. Lilla H tittade noga. Sedan fick han lägga sig ner - för att han inte i hastigheten skulle mosa den lille jämngamle - och så hälsade stor valp och väldigt liten valp vänligt på varandra. De hade nog gärna lekt, om man hade vågat ta risken, det syntes.
Varför är hundar så socialt förnuftiga och vettiga och vi så... äh, glöm det!
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar