HUNDFILOSOFI: MER ÄN SÅ ÄR FÖR MYCKET!

Johan klagar över sin strandsatta – eller sjösatta? - tik, som inte kunde förmå sig att simma till räddningen. Ha! Han skall vara tacksam att det var tonåringen, som gyttjade ner sig. Tonåringen duschade förmodligen frivilligt sedan.

Det gör inte hundar.

Detta är det närmaste  en badglad collie jag har sett. Hästtjejen, däremot, har motsatt problem. Hon har förstått att det där med Försvarets Lilla H, det var bara båg. Hunden är falskreggad! Rätt namn är Marinens Lilla H. Ubåtsdivisionen.

Det har med vissa djupa dypölar att göra.

Hursomhelst började dagen med sol och blåst, så skördetröskorna vaknade tidigt och runtom föll vedkaparnas rytmiska tjut in. Man kan lita på skördetröskor: när de ryter igång är regnfria timmar att vänta. Färgburkarna på golvet i brygghuset studsade av instängda demoner, som absolut skulle ut.

Det är svårt att säga hur gamla dörrarna är. Sjuttio år? Bräderna är olika breda, beslagen är handgjorda – troligen här på gården, där det som är kök nu var smedja för längesen – och bara vissa spikar är såpass nya att de är fabriksgjorda. Träet är så torrt att det dricker färg. Längst ner är det åtgånget av fukt och ålder. Han som gjorde dörrarna och beslagen och spikarna ligger i jorden sedan några år tillbaka, han var etthundratvå år när han dog och en bra bit över nittio försökte han fortfarande smita från hemmet inne i Hjo och vandra hit ut. Hans dörrar kan vara värda lite färg. Det den mannen gjorde, gjorde han bra.

Hundarna är änglar, när de ser att man har att göra. Troget ligger de och växlar från solgass till skuggan under buskarna och har kommit ifrån alltsammans med bara en slinga vit linolja i Eviga Mammans päls och en droppe halvblank svart oljefärg på Colliebusens framtass. Matte ser värre ut. Det vart lite brått ett tag, när molnen såg ut att förebåda åska.

Men det kom inget regn idag, så skördetröskorna hade rätt. Dörrarna blev klara.

Hästarna forsar i galopp in på gårdsplan i kvällningen och söker av gräset under äppleträden. Och mitt i allt har hundarna vänligt umgåtts med grannens papillon, markerat grävlingsgrytet i skogen som tydligen har fått en färsk inflyttning, ägnat sig åt improviserad platsliggning i grupp medan andra grannens aningen osäkra unga schäferkille spatserade förbi på promenad och på det hela taget - som vanligt - godmodigt funnit sig i människors märkliga påhitt. Typ att stå uppflugen på stege djupt koncentrerad på enformiga handrörelser i ett par timmar.

För att nu inte snacka om högljutt och lyckligt sjungande i duschen efteråt. De accepterar att leva ihop med oss ändå, hur knäppa vi än är. 

Till Johans tik, slutligen, skickar våra kompisar följande instruktion om rätta bruket av pölar:

Varav  dagens rubrik!

Bodil Carlsson