Sent i går kväll stod Jägartorpet och lyste från alla fönster som en fyrbåk i mörkret och kvällen igenom hördes visselpipan locka var tionde minut. Vi gick ett varv igen vid tiodraget, Colliebusen och jag, men det var lätt att begripa att om beagletiken inte hörde det ljudet och inte såg det ljusskenet, då var hon så långt borta att vi varken gjorde till eller från.
Det kändes rätt deppigt.
I morse ringde telefonen klockan sju och en salig matte måste bara berätta tiken var hemma igen! Tio timmars spårande och jaktande hade gjort henne trött och väldigt törstig, men annars var det bara bra. Hon hade haft en lajbans dag, sa hon.
I morse skröt jag på jobbet om Colliebusens spårande. Yngsta psykologen frågade: ”Är det medfött eller tränar man det?”
Jag sa som det var: både och. Hos hunden är det medfött. Vi däremot måste tränas så att vi blir smarta nog att förstå vad de säger och lär oss lita på dem!
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar