Johan tror att mentalitetstilläggen i FCI alla rasstandards hänger ihop med den växande – MYCKET växande! - uppmärksamhet som hundaggressivitet får i de mer och mer hundtäta delarna av världen.
Det tror inte jag. Möjligen, kanske och högst eventuellt, och i så fall alldeles på slutet och i trängt läge. Kom inte och skyll på oss, vi petade minsann in aggressivitet som diskvalificerande fel i var och varannan standard (ovanpå de fjorton eller så andra ) så fort vi fick en stund över!
Vad gjorde FCI resten av tiden, från sin början fram till nu? Sysslade med standarden: beskrev den patenterade hunden.
Jag vet inte om jag riktigt tror på att FCI talar om de faktiska hundarna som lever inpå faktiska människor i icke-arrangerade miljöer, ni vet bostadsområden och trappuppgångar och joggingspår och trottoarer och parker och en massa andra oglamorösa platser, där vi kommer lommande med våra bajspåsar beredda för att inte få skäll eller sura insändare från de faktiska grannar i tillvaron som – faktiskt! - tycker det är jobbigt med så mycket hund överallt; särskilt om de är stora och ser tuffa ut.
Så vad kan då vara FCI:s fokus? Begrunda organisationens
GENERAL PROVISIONS
som är tre stycken. Först och viktigast är att uppmuntra och stödja avel på och bruk av renrasiga hundar vars funktionella hälsa och fysiska egenskaper överensstämmer med den standard som bestämts för varje ras.span>
Det står så: ”purebred dogs whose functional health and physical features meet the standard set for each respective breed”. FCI åtar sig alltså att stödja renrasiga hundar med så mycket funktionsduglighet och hälsa som standarden medger.
Rimligen betyder det att om standarden föreskriver sådana fysiska egenskaper som platt nylle, så får hunden vara nöjd med den funktionsförmåga som standarden tillåter och inte vänta sig att kunna gå omkring och andas hur som helst. Ja, det är väl precis vad plattnosraserna fick hålla till godo med utan att FCI la två strån i kors under många år?
Första generalparagrafen uttrycker inte omsorg om hundhälsa. Kärnorden är inte hälsa. Kärnorden är ”standard som bestämts”.
Du skall inga andra gudar hava jämte standarden, uppfödare! Standarden bestämmer hälsan.
Och vi bestämmer standarden.
Säger FCI.
Bodil Carlsson
Och där har vi pudelns kärna - "standard som bestämts". Hur ska vi hundägare veta att de som bestämde denna standard hade kompetensen att göra det? Och på vilka grunder blev de utformade som de blev?
SvaraRaderaVi lär aldrig få veta det men vi har all rätt i världen att ifrågasätta vilken rasstandard vi vill och ingen kan påstå att vi inget vet, för idag vet de flesta intresserade hundmänniskor väldigt mycket mer om hund, än många rasstandarders författare någonsin gjorde.
Det finns bara en sak att göra om rasstandarder ska hänga med sin tid - omarbeta.
HEJ!
SvaraRaderaAngående hundorganisationer, tycker alla höga herrar och damer i olika hundorganisationer skulle ta sig en funderare på varför blandrashunden är den mest populära "hundrasen" i Sverige, och större delen av Europa?
Det visar för mig att den stora allmänheten inte har något större förtroende för oss "renrasuppfödare".
Den frågan pratas det tyvärr sällan om i hundpressen. För mig är det en av de viktigaste frågorna, som ni säkert förstått av mina tidigare inlägg. Om vi "renrasuppfödare" inte tar tag i detta problem tror jag att vi i framtiden kommer att löpa stor risk att föra en tynande tillvaro tror jag.
Tjingeling Bettan