"Det enda vi vet om framtiden är att den blir annorlunda än nuet. Den är på väg mot oss i hög hastighet och vi kan, som en känd politiker sa, inte möta den med svansen före. Vi kan inte stå och titta på det som har varit och tänka oss, att de goda tiderna ska fortsätta för evigt. SKK vill uppmuntra sina medlemmar att tänka långsiktigt. Vad kan vi göra för att de stamboksförda hundarna ska finnas med och finnas för många också framöver? Vad kan vi göra för att så många som möjligt ska förstå nyttan och glädjen med att ha hund?
Vi kan värna om våra rasers hälsa och egenskaper och göra vad vi kan för att de skall hamna i rätta händer!
Tidiga generationer av "rashundsuppfödare" agerade utifrån sin tids tänkesätt. De såg inget fel i mycket små ursprungsstammar och inte heller med upprepad nära släktskapsavel eller med utbredd användning av enstaka individer i aveln. Idag vet vi helt enkelt bättre och måste rätta till felen, för de kom som ettt brev på posten: sakta men säkert. SKK arbetar för att raser och hundar skall få vara friska. Därför vill vi ha hälsodeklaration av avelsdjur och öppen redovisning av resultaten. Vi accepterar inte heller exteriöra överdrifter som är ärftliga och som är till nackdel eller skada för våra djur. Vi vill ha öppen diskussion i de här frågorna. Kunskap är till för alla!
SKK är på det klara med att den stora ökningen av hundar i många länder - särskilt ökningen av stora och kraftfulla hundar - med återkommande inslag i media om hundattacker mot människor och djur kan innebära en framtida risk för rätten att ha hund. Vi är övertygade om att detta kan bli aktuellt även i Sverige, t ex i form av ett rasförbud. Vi tror inte att det skulle vara en bra eller ens fungerande väg att gå, men den kan komma att tvingas på oss. SKK:s satsning på MH/BPH är i första hand en hjälp för våra uppfödare och valpköpare, men visar också allmänhet och politiker att vi ser problemet. Vi behöver få dem att se oss som en del av lösningen!
Vi tror också, att hundhållning och hundavel i framtiden kanske kommer att ha andra betingelser än de som vi har vant oss vid. I takt med att efterfrågan på mat och konkurrensen om jordbruksmark ökar i stora delar av världen kan matpriserna förväntas stiga kraftigt. Vi ser troligen redan början till detta idag. Vi måste vara beredda på att om priset på spannmål och kött rusar i höjden under den kommande tjugoårsperioden - vilket ekonomerna redan flaggar för - så kommer det att medföra förändringar i vårt sätt att leva. Det gäller även hundhållning och särskilt kanske de stora, energikrävande raserna. Det växande antalet hundar, inte minst i städerna, gör att det kan komma att växa fram ett ifrågasättande från allmänhet och politiker när det gäller befarad risk för smitta från hund till människa och kanske också när det gäller hundars s k ekologiska avtryck. Idag sprids även i svenska media uppgifter om att en storvuxen hund innebär lika stor belastning på vår miljö som en SUV. Det här är tänkesätt, som känns ovana för oss idag, men som mycket väl kan dyka upp i morgon. Enda tänkbara svaret är att visa att våra hundar på olika sätt gör skäl för sig. Hundar behövs! SKK tänker komma med det svaret och göra det högt och tydligt.
Till sist ett ord till alla. SKK är en medlemsorganisation, inte en myndighet. Vi kan inte förbjuda folk att vara emot kvalitetskrav eller att trakassera meningsmotståndare. Vi kanske inte tycker om när hundavel bedrivs på ett sådant sätt att ögonveterinärer i förtvivlan ringer TV, men vi har ingen laglig makt att förbjuda annat än det som lagen förbjuder. SKK kan erbjuda uppfödare och valpköpare kunskaper, som inte fanns tillgängliga förr - men vi kan inte tvinga någon att ta dem till sig. SKK kan ålägga rasklubbar att ta fram åtgärdsprogram för aveln, som på sikt kommer att förbättra våra hundars hälsa och stabilitet, men vi kan inte tvinga alla att förstå dem eller att följa dem.
Vi vill påminna om, att vi som första nationella kennelorganisation tog fram offentliga hälsoregister med möjlighet att se och beräkna inavelsgrader. Men det är ändå ni medlemmar, uppfödare likaväl som valpköpare, som måste lära er att använda dem, om de skall komma till nytta.
SKK tog fram RAS, men det är ni medlemmar - valpköpare likaväl som uppfödare - som måste trycka på så att RAS följs. SKK tog fram reglerna för särskild domaruppmärksamhet på exteriöra överdrifter, men det är SKK:s medlemmar, som måste agera för att orden ska bli verklighet. Domare måste våga vägra döma fram en rädd eller agressiv hund eller en med exteriöra överdrifter och ni andra måste våga påtala om det ändå sker. Varifrån ska annars förändringen komma?
Vi vill gärna se en livlig, öppen debatt i hundfrågor, så länge den håller sig inom gränsen för vad som är tryckbart. Men det är ni medlemmar, som måste ta upp den! Sitter ni tysta av rädsla för påhopp, då får ni de hundorganisatoner ni förtjänar. Men det får inte hundarna! Det våra hundar förtjänar är folk som säger vad de ser och som tål en diskussion om det.
Kort sagt, det kanske finns skäl att klaga på SKK ibland. Men det finns mycket att vara stolt över också. Vi som jobbar på SKK har ibland intrycket att det arbete vi lägger ner uppskattas mera utomlands än på hemmaplan. Men med tanke på RAS, Avelsdata och Hunddata, med tanke på Smällarprojektet och på de forskningsprojekt som SKK deltar i... handen på hjärtat, uppfödare och hundägare!
Vilken kennelklubb hade ni hellre velat vara med i?"
Det här hade jag gärna läst som SKK:s ledarartikel!
Bodil Carlsson
Bodil, bra att du visar på de bra saker SKK gör. Vi är snabba på att klaga men dåliga på att berömma. Något vi kanske skulle göra oftare även när det gäller våra medmänniskor. Men som du skriver, det hjälper inte att SKK satsar på så många positiva saker om vi uppfödare, domare och valpköpare med flera struntar i det. Då blir det ju inte bättre. Vi har ett RAS som är framtaget för att förbättra rasen. Om uppfödare ignorerar det och avlar på t.ex. rädda hundar blir det inte bättre och alla uppfödare är beroende av varandra. Om valpköparna ställde krav på uppfödare så kanske man den vägen kan få fram bättre hundar. Konsumentmakt? Hur får vi de berörda att förstå allt detta? Räcker det med frivillighet eller måste det till tvingande lagar? Jag vet inte, men nog skulle man önska att alla uppfödare tänkte på hundens bästa och avlade därefter och att alla valpköpare ställde krav på dem. Valpköparna måste även de ställa upp på eventuella krav från uppfödarna för utan deras deras hjälp kan vi inte följa upp aveln.
SvaraRaderaMin erfarenhet är att förklarar man varför man vill att de gör vissa saker, såsom t.ex röntgen,ögonspegling, MH, så gör de det och är positiva till att ställa upp.
SKK tycker jag är på rätt väg även om jag inte gillar allt de gör så är mycket positivt. Skulle önska att SBK "hördes" mer. Se Ankan Edoffs artikel i senaste Brukshunden. Mycket bra.
Ibland så läser man att "ni uppfödare" tycker och tänker si och så...
SvaraRaderaVi uppfödare är lika olika som vilka personer som helst.
Om man vill ha en ultimat hund för att utföra vissa uppgifter så vet jag inte om man måste fokusera på raser?
Personligen så älskar jag min ras som en otroligt vacker hund med ett underbart lynne som passar mig.
Jag skulle inte välja att ha min ras om de var annorlunda i sitt sätt eller såg annorlunda ut.
Men visst så kan man dra allt till sin spets.
Varför tävla om årets hit och dit, när man bränner otroligt mycket miljöförstörande bilbränsle på vägen?
Men krasst sett så är det tydligen så att om man som människa inte måste lägga allt krut på att överleva så låter man sitt "onödiga, skönhetsinne" ta över.
Är det något negativt? Ja, ibland då vi låter levande varelser som är instängda i sin fysionomi lida för att "vi" tycker att det är vackert.
Men som människor så har vi redan från stenåldern pyntat vår omgivning.
Det är mänskligt att njuta av en vacker vy, landskap, blommor, vackra djur o.s.v.
Det jag ser som vackert skiljer sig tydligt från er.
Taina Sheltie forever
Citat "Ja, ibland då vi låter levande varelser som är instängda i sin fysionomi lida för att "vi" tycker att det är vackert.
SvaraRaderaMen som människor så har vi redan från stenåldern pyntat vår omgivning"
Är inte riktigt säker på vad du menar, men det kan väl adrig vara riktigt att låta ett djur lida bara för att man tycker den är vacker.
Taina, det var verkligen ett bra, genomtänkt svar!
SvaraRaderaFrågan är bara på vad???
Taina, att pynta sin omgivning är helt ok. Byt gardiner och möbler när du vill. Men du kan väl inte mena att "pynta sin omgivning" innefattar att man experimenterar med levande varelsers fysionomi, eller?
SvaraRaderaMitt inlägg var lite av en sammanfattning av era kommentarer angående en ras utseénde.
SvaraRaderaNi vill inte att en hund skall se ut på ett visst sätt. Den skall kännas igen på sitt betéende. En vallhund skall valla, en jakthund skall jaga. Om de då har stå, hängöron, krullsvans eller sabelsvans så spelar det ingen roll. Då undrar jag vad ni vill med er ras Collie?
Att njuta och kunna se vad som är vackert är inte alla förunnat. Med detta menar jag inte att ett djur skall lida p.g.a. "skönhet".
En Dalmatiner utan sina fläckar är inte en dalmatiner, trots att fläckarna inte gynnar hunden som sådan. En irländsk röd setter är inte en i.r. setter utan sin otroligt vackra intensiva rödfärg.
Hur ser er Collie ut då uteéndet är oviktigt?
Lång nos? Lång päls? Tippöron? Storlek?
Förutom hälsa och mentalitet som är viktigast så undrar jag när en collie inte är en collie längre?
Taina
Men Taina! Om det finns en tävling i Årets Beside The Point, så kvalar du in för elit! :-)
SvaraRaderaInlägget som du kommenterar handlar om varför vi som är medlemmar i SKK kan ha goda skäl att vara det. Inlägget handlar om varför SKK har goda skäl att påverka hunduppfödning och det handlar om vad SKK kan ha anledning att tro om framtiden och kanske borde informera medlemmarna om.
Och på det svarar du att vi har skrivit om rasers utseende? Säkert, många gånger, men inte riktigt det du påstår att vi har skrivit och f f a inte här och nu.
Vi vet mycket väl att alla uppfödare är olika och ser saker på olika sätt. Det är ju därför vi invänder mot att köpahund.se buntar ihop alla uppfödare urskiljningslöst - dålig konsumentupplysning!
Vi vet också att om man bara bryr sig om "den ultimata hunden för ett visst ändamål", t ex familjekompis, då behöver man inte bry sig om sånt som raser så värst mycket. Det är ju precis det som folk tänker, när de handlar inte-så-dyra blandisar på Blocket!
Sedan hade jag ärligt talat inte väntat mig att någon förespråkare av rasers särprägel skulle ha djärvheten att hålla fram just dalmatiner som ett lysande exempel... Man kan nog lugnt påstå att de där fläckarna - och metoden som användes för att ta fram dem - INTE har gynnat den rasen värst mycket. Men det vet du som gammal uppfödare säkert allt om, Taina?
HEJ!
SvaraRaderaSnälla rara, var har du Tania fått påståendet att vi inte vill att en hud ska se ut på ett viss sätt???? Jag älskar colliens nobla uttryck, den stolta resningen dess flytande rörelser utan synbar ansträngning, men och detta är ett stort MEN, de finns knappt längre i Europa!! Idag ser väldigt många collies som vinner på utställningar runt om i Europa inte ut som en collie utan mer som en förvuxen sheltie! Jag saknar de långa linjerna i kroppen, jag saknar den mjuka kilformen i huvudet, jag längtar efter det drömmande uttrycket!
Jag vill att en collie ska se ut som en collie och bete sig som en collie, inte behöva vara försiktig och osäker som många är idag!
MVH
Bettan
Hej Bettan!
SvaraRaderaJag tror att du kanske missar nyckelmeningen i Tainas inlägg. Den låter så här och jag tar till stora bokstäver för att den ska framstå som så häpnadsväckande som den faktiskt är - även om jag misstänker, att Taina själv inte ser det.
"ATT KUNNA NJUTA /AV, förmodar jag att hon menar/ OCH SE DET SOM ÄR VACKERT ÄR INTE ALLA FÖRUNNAT."
Nä, det är förvisso sant. En människa utan ögon kan ju inte se en vacker vy. En person som är knäckt av t ex arbetsvillkoren i en indisk textilfabrik njuter nog inte heller så förbaskat ofta eller mycket.
Och nu är det på det viset, att alla vi som INTE helt och hållet DELAR TAINAS IDÉ OM VAD SOM ÄR EN VACKER HUND är lika hjälplöst handikappade och betryckta. Vi kan helt enkelt inte se! Vi saknar bara rätt och slätt förmågan att känna hjärtat flyga när vi ser ett friskt djur med livsglädje!
Vi är så illa funtade, vi stackare, att vi inte hajar att det där djuret behöver exakt rätt tippöron OCKSÅ för att vara vackert...
... och just därför behöver vi Taina. Och domarna. Och hela den övermaga hopen som ska tala om för oss ögonlösa vad vi missar!
Taina, jag ska berätta en hemlis för dig: beauty falls from the air. Den finns i överväldigande mängd omkring oss i olika levande varelser former och färger och rörelsemekanik. Jisses, den dag då jag ligger på hemmet och det är den sista dagen, låt mig få minnas hur mina hästar såg ut när de sprang och hur hundarnas ögon lyste när de skrattade!
Man behöver ingen domare för det. Man behöver inte någonting av geschäftet kring det som engelskan ärligt kallar för the pet industry och som jag alltmer tror handlar om att tredubbla priserna på produkterna genom att ha självcertifierade experter gradera deras "skönhet". Exempelvis efter den standardiserade storleken på de svarta fläckar som enligt Taina definierar en dalmatiner.
Är den vacker när den kissar blod och skriker av smärta också?
Betthan, det var kanske inte du som skrev om att krullsvans och ståndöron var oviktigt. Det är möjligt att det var Bodil eller Johan.
SvaraRaderaSom jag också skrev "hälsa och mentalitet är viktigast och att ett djur inte skall lida av sitt utseènde" så menar jag att skönhet inte bara handlar om just rastypiska detaljer utan helhet, harmoni och balans.
Och förresten så är det ingen av mina Colliebekanta som har förvuxen sheltietyp på sina hundar. Tvärtom, långa linjer, utmärkt anatomi, drömmande uttryck och synnerligen trevliga och kapabla till arbete.
Jag skall respektera era inlägg och då känns det tråkigt att jag skall behöva få en kommentar som att "en hund som skriker och kissar blod är vacker"???
Representerar jag den onda uppfödaren, som ni kan ösa galla över och beskylla för allt ont som har skett i hundvärlden?
Taina
Några sätt att försöka tysta meningsmotståndare är att:
SvaraRadera1. Aldrig svara på direkta frågor
2. Upprepa en osanning - i hopp om att det ska uppfattas som en sanning
3. Påtala andras bristande förmåga - och då själv framstå som kompetensen personifierad
Den taktiken kanske fungerar någonstans men här och nu är den fullkomligt genomskinlig, platt och intetsägande.
Du får vässa taktiken, Taina. Välgrundade och kunniga påståenden vore trevligt att se från din sida!
Nej, Taina, du representerar inte den Onda Uppfödaren. Du representerar bara den sortens uppfödare som fortsätter att tala utifrån sin egen speciella värld och helt enkelt inte kan höra vad någon annan säger.
SvaraRaderaExempelvis handlar inlägget som du fortsätter kommentera inte om dina colliebekantas hundar, inte om vem som eventuellt gillar krullsvans -och i förbifarten måste jag säga att det är väl inte särskilt troligt att en rasstandardtrogen uppfödare som Bettan skulle ha uttryckt sig så. Är syftet att få henne att framstå på det sättet eller är du bara slarvig?
Och det handlar egentligen inte om dalmatiner heller.
DU SJÄLV förde över diskussionen till vem som avgör vad som är vackert och rastypiskt och talar om för resten av oss vem som är kapabel att avgöra det.
DU SJÄLV tar upp dalmatinerns fläckar. Du vet lika bra som jag och massor av andra att den rasens färgteckning kostar en del av deras hundar hörseln på ett eller båda öronen och att avelsmetoden för att standardisera fläckmönstret ledde till att rasen i helhet har en kraftigt förhöjd risk för stenbildning i urinvägarna, ledande till svår smärta, operationer och död.
Och om du faktiskt inte vet det, så har du fått reda på det nu. Det finns ett rätt högt pris för den sortens skönhet som bara vissa kan se.
Så ska du "behöva få en kommentar om en hund som kissar blod och skriker?"
Ja. Många, många gånger. Så länge det behövs för att få stopp på galenskapen!
Men Taina - kan vi återgå till ämnet? Det handlar om SKK och renrashundarnas framtid...
...och vad har du att säga?
SvaraRaderaDå vill jag dela upp mitt svar i två delar.
SvaraRaderaHur jag tänker som uppfödare.
Jag valde en ras som hälsomässigt är relativt problemfri. Ingen jobbig päls och med ett tilltalande yttre och ett lynne som passar mig.
Jag har under min långa tid lärt mig massor och ändrat uppfattning många gånger. Jag tar också alla tillfällen i akt att utbilda mig.
Jag vill känna att jag gör mitt yttersta för att föda upp utmärkta djur.
Utbildning, kunskap har jag fått genom SKK. SKK hade för över 30 år sedan genetikkurser med P.E. Sundgren som jag deltog på. Kunskap har jag också fått genom en kanonbra tidning, Hundsport Special. Jag har SKK att tacka för mycket.
Det är säkert lite saktfärdigt och trögrott emellanåt, men SKK tar till sig och hänger med utvecklingen.
Alternativet är "ras, avelsvakter"!
Ett annat alternativ är "tvångsutbildning" av uppfödare.
Det finns vissa raser som jag tycker är tveksamma överhuvudtaget. Men vem skall bestämma över att förbjuda dessa? Man får hoppas att presumtiva valpköpare inte köper raser där det ingår klippkort hos veterinärer....
Jag vill inte heller skämmas över att jag gläds över att följa en "lovande" valp som är vacker.
Mina "vackra valpar går både spår och valpkurs då det är vardagen som man lever med och glitter, glamour är fest.
Taina
OK, Taina, bra svar som hör till ämnet. varför kom du inte med det från början?
SvaraRaderaHåller med dig om att SKK tar till sig - och, som det står i den "alternativa ledaren", folk i andra länder är iband lite avundsjuka på oss. De tycker att vi har en skapligt bra nationell Kennelklubb.
Du ställer en bra fråga - de "tveksamma raserna", vem ska bestämma om ett förbud? SKK motsatte sig, vill jag minnas, shar-pei i dess moderniserade form p g a hälsoproblemen, men fick backa.
Så vad tror du kommer att hända? En Länsstyrelse morrar redan åt just shar-pei. Vad händer om flera gör det och inte bara åt shar-pei?
Vad händer om vi faktiskt får ett rasförbud?
Vad händer om det kommer ett krav på licens för att föda upp hund och obligatorisk uppfödarutbildning ingår?
Inget av de två möjligheterna är väldigt långt borta. Själv skulle jag vara tacksam för licenskrav på uppfödare. Vad tror ni andra?
Jag håller med dig, Bodil. Det hade varit fantastiskt om alla uppfödare hade en etiskt hållbar inställning till hunduppfödning, samtidigt som man hade ordning i begreppen.
SvaraRaderaInom vår egen ras är det väldigt sällsynt att uppfödare ens håller sig borta från det rena djurplågeriets svarta domäner. Det kan faktiskt inte kallas något annat när man medvetet och nyktert gång på gång tar beslutet att avla på hundar med rent handikappande rädslor - egenskaper som enligt all seriös vetenskaplig forskning är ärftliga i mycket hög grad.
Vi talar här om hundar som inte ens har den mentala styrkan att ta sig igenom en mh-bana, eller blir bedömd som att den blir räddare och räddare för varje gång den passerar det som skrämde den för en stund sedan. För att inte tala om alla de collies som bryter ihop vid skotten och försöker krypa ur halsbandet och fly på grund av ett LJUD!!
Skulle du, Bodil, vilja vara född med en disposition för att utveckla rädslor för totalt irrelevanta saker? Som skott och blanka golv? Skulle man inte i själva verket kunna säga att jag har ett gott fog för att kalla dessa uppfödare för hjärtlösa djurplågare? Ingen nämnd, ingen glömd.
Nej, visst ja, det handlade ju dessutom om det här med att inte ha ordning i begreppen. Höll i all hast på att glömma det, men ett gott exempel är den skit-under-mattan-sopande devisen om att en överdriven försiktighet och höggradig nervositet är "rastypisk" för collie. Okej då, vissa uppfödare byter ut "överdriven försiktighet" mot "stolt och fjär" och "höggradigt nervös" mot "mjuk mentalt".
Det här är farligt, eftersom uppfattningen att en rädd hund är en rastypisk collie redan har fått en för stor spridning bland allmänheten. Begreppen måste redas ut! Att vara höggradigt nervös och överdrivet försiktig är inte rastypiskt - bara typiskt collie. Det är alltså i det här fallet frågan om NEGATIVA egenskaper. En rastypisk collie är en hund som fungerar i bruksarbete, och som är lugn och trygg utan spår av nervositet (återigen enligt den där berömda standarden). Eftersom collien är och förblir en brukshund, kan aldrig en hund med överdriven försiktighet vara en rastypisk collie - bara en typisk collie! För en gångs skull har vi två väldigt enkla extremer att förhålla oss till. Det postivia - rastypiska collies - finns det inte många av, men hundar som visar sig vara det som gemene man lite nedvärderande benämner "typisk collie" - den negativa motsatsen - är desto fler. Jag håller med dig, Bodil. Fram för licenskrav på hunduppfödning. Låt oss bli av med alla djurpplågare och typiska collies, och fram för ett etiskt hållbart förhållningssätt och rastypiska collies! Det vore inte en dag för tidigt!
Ojoj, Thomas...det där var mycket att återkomma till. Men det gör jag nån gång ikväll, när hovslagaren och papegojåterhämtaren och hela den övriga världen har klarat av sina besök och hundarna dessutom har fått sin kvällis!
SvaraRadera...och nu har allt detta äntligen inträffat. Hundarna sussar gott, det tråkiga är att jag själv känner ett stort behov av att omgående få göra detsamma!
SvaraRaderaDelvis håller jag med om det du skriver - delvis inte alls. I korthet: om vi skalar bort de starka adjektiven kan jag instämma i din grundtanke.
Det är gudskelov inte längre ytterst sällsynt att svenska collieuppfödare bryr sig om rädslebenägenhet. Men det ÄR troligen så att de som kollektiv - och då inte främst i Sverige, tror jag -tidigare antingen har struntat i, eller varit oförmögna att se, detta med rädslor. Och ja, visst har vackra fraser om "mjuk mentalitet" och annat använts för att sockra betet till valpköparna. Collieuppfödarna är (dessvärre!) inte ensamma om saken. Man kan läsa på Reino O:s schäferblogg att schäferuppfödare använder hundar med 5 på skotten; att andra bruksraser (belgare, vill jag minnas) gör samma sak hör man från annat håll. Och på SBK:s konferens i november ställde sig uppfödare från rasklubben för aussie upp och sa att de hade kommit fram till att de hade tre sorters uppfödare i sin ras: de som mest fokuserade på mentalitet och hälsa, de som mest fokuserade på utställningsresultat...och så gänget som inte fokuserade på något alls. Utom att sälja valpar.
Låter bekant?
Här finns, som jag ser det, ett gemensamt mönster i botten. Ankan Edoff är inne på den saken i senaste numret av Brukshunden, när hon säger något i stil med att "Alla ser att aveln och utvecklingen går åt fel håll för våra raser, men ingen säger något." Barbro Börjesson, hundtränare och SBK:are i sisådär 50 år, är inne på det i sitt inlägg i Hundsport - hon blev, som många kanske vet, illa biten av en rottis vars familj hon försökte hjälpa att hantera den och sedan påhoppad av folk som visste PRECIS hur fel hon hade gjort mot hunden... Inte för att de hade varit där, men sådant har ju aldrig hindrat en viss sorts hundmänniskor från att tycka och påstå hej vilt om enskilda personer - vilket faktiskt är en viktig del av problemet: det finns ingen tradition eller vana vid att diskutera, bara en vana att skräna och påstå.
BB nämner en "ny ras", där hanhundsvikten kan gå upp mot 100 kg (!? - vet någon vilken ras hon tänker på?)och där det finns mycket vaktinstinkt. Hon frågar hur många som kan hantera en sådan hund... Hon kunde också ha frågat hur många som BEHÖVER en sådan hund.
Thomas, hundar har blivit för lättöverkomliga. Vem som helst kan köpa vilken hund som helst.Vem som helst kan föda upp dem. Hundarnas ursprungsegenskaper - att valla folk eller fä och arbeta och vara med hela tiden, som en collie ska, eller att vakta ett revir med 100 kg:s muskel, som en jätteovtjarka - efterfrågas inte och är alldeles för ofta bara i vägen, eller kommer som en obehaglig överraskning. Det som efterfrågas är alldeles för ofta bara hur de ser ut.
Och hur de ser ut har varit en lukrativ marknad i vår del av världen de senaste femtio åren. Så dels har du hundar och raser, där ursprungsegenskaperna successivt har krympts ner till allmän bekvämlighet ("en collies uppgift är att ligga på gräsmattan och vara vacker")- och där står vi collienördar med våra fortfarande alldeles för ofta osäkra, golvrädda eller skotträdda hundar.
Och dels har du raser som är nya i vår del av världen (ovtjarka) eller nya som "lämpliga familjehundar" - typ rottis - där ingenting har krympts tillräckligt för att passa storleken på hundköparnas kunskaper och intresse för vad den nya familjemedlemmen egentligen är för slag.
Och där står rottisfolket förtvivlade över tidningsrubrikerna.
Och som en spegelbild har du då dels allmänhetens bild - "alla collies är nervösa och ömtåliga" respektive "alla rottisar är livsfarliga mördarhundar som ska förbjudas".
Ingetdera stämmer! Men OM VI - SKK och SBK och alla vi medlemmar - INTE KAN FÖRÄNDRA DEN BILDEN, DÅ HAR VI ETT RASFÖRBUD HÄR INOM NÅGRA ÅR RESPEKTIVE FORTSATT FALLANDE SIFFROR FÖR RENRASIGA HUNDAR!
Jag är enig med dig i precis allt du skriver, Bodil. Själv hävdar du att du är enig med mig angående vissa saker, men inte i allt. I ditt inlägg ser jag tyvärr inte riktigt passagen där du går igenom vad du inte är enig med mig om? :)
SvaraRaderaOrdvalet, Thomas! :-)
SvaraRaderaAllvarligt talat: jag tycker för det första att du tar till för mycket. Inte är det "ytterst sällsynt" att collieuppfödare undviker det djurplågeri som aktiv och medveten avel för att ta fram mycket, mycket rädda hundar innebär.
Problemet är väl delat i två - dels att du har folk som inte ser att det rör sig om ett genetiskt anlag, utan fortsätter tänka sig det som handhavandefel från hundägarens/valpköparens sida och som en konsekvens utgår från att både "rädda" och "orädda" MH handlar om hur hundens ägare betett sig mot den. (När det passar - för samma uppfödare missar sällan en chans att berätta om "bra" MH!) Dels uppfödare som förstår att det är ett genetiskt anlag, men har svårt med att det är komplext - typ, mamma orädd, pappa orädd, lik förbaskat tre rädda i en kull på sju!
Ingen av dem kan kallas djurmisshandlare, tycker jag. Bara den som faktiskt vet att en hund är mycket rädd, har många rädda släktingar och ÄNDÅ avlar på den kvalificerar sig för det ordet. Hur många sådana uppfödare har vi?
Jämför med shar-pei i modern version. Det är uppenbart en selektivt framavlad defekt (mucinos) resulterande i hudöverskott som innebär en betydande risk för extremt smärtsam hornhinneskada och t o m blindhet. Den som vet det och ändå fortsätter borde kunna fällas enligt djurskyddslagen och åka med näsan före ut ur SKK. Och de uppfödare som inte vet det, Thomas - varför vet de inte det?
Funderar ofta på en licens för uppfödning med obligatorisk utbildning...
Obligatorisk utbildning är bra men det finns ett problem: Hur vet man att alla som genomgår den tar till sig innehållet i utbildningen och faktiskt använder sig av den kunskap de får?
SvaraRaderaEn licens får inte bli lika uddlös som "Känd mental status" är idag.
Okej, Bodil. Då vet jag vad du tror. Jag sällar mig nog istället till dem som är av en helt annan uppfattning. Känns vettigast så.
SvaraRaderaJeez...! Undrar om man har lyckats eller misslyckats, när man från ena hållet i en diskussion om renrasavelns framtid - det var i a f så det var tänkt - och hundorganisationernas roll i den får höra att "DET ÄR JU INTE ALLA FÖRUNNAT ATT KUNNA SE DET SOM ÄR VACKERT"
SvaraRaderaoch från andra sidan vägen att
"DET ÄR SÄLLSYNT ATT COLLIEUPPFÖDARE ENS HÅLLER SIG BORTA FRÅN DJURPLÅGERIETS SVARTA HÅL" - ???
Jag håller inte riktigt med dig om den saken, Taina, och jag håller framför allt inte med om den underliggande tankegången - för varje ras finns det ett evigt "vacker" och en utvald litren skara bestämmer vad det är. Jag håller inte riktigt med Thomas heller.
Colliens problem är en liten delmängd av det problem som en utseendetävlingsstyrd, biologiskt okunnig avelstradition har skapat för många raser.
SKK:s problem är att delar av dess medlems- och ekonomiska bas inte vill inse det.
Hundhållningens problem är att antalet hundar har blivit väldigt stort i många länder. För ett halvår sedan letade jag runt på ett antal EU-hemsidor som handlar om djurskydd och djuruppfödning för att se om det fanns möjligheter att söka EU-bidrag till rasklubben för Projektet Mentalt Sund Collie. De EU-hundsidor jag hittade handlade om en enda sak - överproduktion av hundar, överproduktion av hundar, överproduktion av hundar. Smittrisker, fara för allmänheten, hemlösa hundar, muskelhundar... Den EU-parlamentariker jag ringde upp hade inget större intresse för någon mentalt sund collie.
Ärligt talat kan det vara så, att vi allesammans borde vakna upp och höra väckarklockan, för den där pannkakan kan vi i värsta fall få mitt i nyllet inom några år.
Tvingande regler för uppfödning av alla hundar, oavsett ras eller rasblandning, som är stora nog att kunna skada människor eller djur. Obligatorisk utbildning i anatomi och genetik. Kontrakt som kräver att valpköparen går en utbildning i att handha hund!
Om vi skulle vara litet proaktiva i hundorganisationerna över rasklubbsnivå är det kanske det vi borde framföra?
En längre kommentar har plockats bort på skribentens egen begäran.
SvaraRaderaOch till den allra senaste, min egen härovan, har jag ett litet tillägg:
.... innan någon annan gör det åt oss! Ingen som har tänkt på möjligheten?