Det här fotot tycker jag om. Om inte annat, så visar den i en enda glimt så tydligt skillnaden i temperament och personlighet hos schäfern – som väldigt gärna vill ha en godis – och hos collien, som minst lika lika gärna vill samma sak.
Foto visar också en sjuk hund och en helt frisk hund. Det är faktiskt en och samma hund.
I dubbel upplaga.
Bilden togs i augusti 2016. Hunden till vänster träffade jag första gången ett drygt år tidigare. Jag har nog aldrig varit i kontakt med en så bedrövligt sjuk hund. Öronen var igensatta med mörkbrun smörja och en bakterieinfektion, som började ta sig genom trumhinnan in till innerörats balansorgan: han skakade på huvudet och vinglade till, när han gick. Huden var full av infekterade exem. Det behövdes en lövruska för att vifta bort flugorna. Det var korta promenader då, för han var ovanpå allt det andra så långkload och muskelfattig att han hade svårt att gå. Han var drygt tio år gammal och min gissning var några veckors överlevnad.
Hur hade den hunden levt? Inomhus och isolerad i stort sett dygnets alla timmar och under periodvis mycket stressande omständigheter.
Vad hände? Hunden kom till veterinär. Lång antibiotikakur, prednisolon, byte till antiallergifoder och byte till klippta klor. Byte till utevistelse och kompisar. Byte till livsinnehåll.
Några veckor senare var han inte alls död. Han var frisk.
Medan sommarmånaderna rullade förbi lärde han sig inte bara att gå – han lärde sig springa. Hösten 2015, tio och ett halvt år gammal, flög han över stockar och tuvor i skogen och jagade mycket yngre hundar. Han hade lärt sig leka sent i livet, men desto roligare. Senvintern 2015 sprang han ikapp med den unga collietiken uppför en brant kälkbacke. Båda slant i snön, åkte omkull och rullade som valpar nerför branten – och så for de upp igen och fortsatte jakten. Schäferfolk som vi stötte ihop med emellanåt, brukade gissa hans ålder till sju, högst åtta, år. Våren 2016 hade han ett kort återfall med öronklåda och smet, men repade sig fort på kort behandling och fortsatte med sina utflykter och långpromenader. Det var säkert det överlägset bästa året i den hundens liv. En bit efter årsskiftet började han bli märkbart tröttare, men han firade ändå sin tolvårsdag i början på 2017 med att galoppera i yrsnö.
Så när ni vet det – titta på bilden en gång till och svara på en fråga! Ser ni en väldigt sjuk eller tvärtom en ovanligt frisk hund?
Kan verkligheten vara på två olika sätt samtidigt? I sjuttiofem år har fysikerna vänt och vridit på Schrödingers katt. Låt det genast bli sagt, att den katten aldrig har existerat – utom i fysikernas debatter. Schrödingers katt är namnet på ett tankeexperiment. Den berömde fysikern Schrödinger fanns till skillnad från katten på riktigt. Han var inte helt kontant med den nya kvantfysiken, som förde fram tanken att en elektron både kan och inte kan befinna sig på samma plats samtidigt. Schrödinger konstruerade i tanken ett experiment, där en stackars katt är instängd i en låda. I lådan finns också en behållare med den dödliga gasen cyanväte och en radioaktiv atom. Om elektronen lämnar atomen, faller atomen sönder, låset till giftbehållaren öppnas och katten avlider. Om elektronen stannar kvar i sin atom, är gasbehållaren stängd och katten lever.
Schrödingers poäng var att katten inte samtidigt kan vara död och levande, när man till sist öppnar lådan. Alltså, sa Schrödinger, har kvantfysiken fel. Min poäng är, att en och samma gamla schäfer kan vara en ovanligt frisk hund och en riktigt sjuk, om än inte samtidigt. Alltså är genetiken för allergiska tillstånd inte så enkel, som man kanske hoppas på.
Till skillnad från Schrödingers katt, så existerar faktiskt Schrödingers hund. Två av dem är på bild här. Fotot visar två hundar, vars gener är så funtade, att hunden i vissa omständigheter är sjuk. I en annan situation och vid en annan tidpunkt är den frisk – rentav avundsvärt frisk.
Hundens gener lär inte ändra sig från en situation till en annan: samma hund, samma gener. Atopi hos människor har ökat påtagligt på bara några årtionden, men det finns ingen möjlighet att människors gener har förändrats på den korta tiden. Så vad är det som händer?
Låt oss se vad forskningsrapporterna säger.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar