fredag 17 november 2017

PROVOKATIONEN: - del sju

Gener med två ansikten och gener med många

Genförändringar är mestadels inget man önskar sig: överlag ställer de bara till bekymmer. Slumpen skapar dem och evolutionen stampar ner dem – ungefär så. Utom ibland. Det finn situationer är en viss mutation i en gen inte bara en nackdel, utan kan vara en fördel för den som har lagom mycket av den.

Många känner kanske till sickle-cell-anemi? Det är en mutation, som i dubbel upplaga ger svår blodbrist: inget bra utgångsläge i en värld byggd på hårt fysiskt arbete. Normalt är ju våra röda blodkroppar runda. Sickle-cell-genen gör dem månskäreformade. Alla vill förstås hellre ha de normala, runda – särskilt malariaparasiten, som inte alls trivs i de månskäreformade. Att ha den genen i dubbel upplaga ger besvärande blodbrist. Att ha genen för friska, runda blodkroppar i dubbel upplaga ger ökad risk för malaria. Att ha en av varje ger en rimligt frisk människa med motståndskraft mot malaria. Vilken är den enda del av världen där sickle-cell-genen är vanlig? Malariabältet, förstås.
Betrakta en så sorglig genetisk miss som Tay-Sachs sjukdom. Det är en ärftlig form av dödlig demens hos barn. Den är såpass vanlig hos människor med härkomst i de historiska judiska ghettona i Europa, att unga med den bakgrunden idag gentestar sig innan de gifter sig. Vilken nytta kan en sådan skadad gen ha fört med sig? Ja, det ser inte bättre ut än att i ghettona fanns det mera av den genen i enkel upplaga än det borde ha funnits - men det fanns också mindre tuberkulos. I dubbel upplaga ger Tay-Sachs´genen tidig död - i enkel upplaga ökad motståndskraft mot tbc.

Eller titta på cystisk fibros. Ännu en muterad gen, den här gången en som slår ut funktionen på en jonkanal i våra cellmembran. Det råkar vara så, att den kanalen svarar för vätskeförlusten när en gammal återkommande besökare tar sig in i magtarmkanalen. Kolerabakterien dödar inte lika många av dem, som har den muterade genen i enkel upplaga. Det finns rentav en uppgift om att genen för cystisk fibros har ökad sin andel i befolkningen i Europa på senare tid till följd av koleraepidemierna på artonhundratalet. Ni vet att det fortfarande finns gamla kolerakyrkogårdar på många ställen? Inte alla som ligger där var fria från genen för cystisk fibros, förstås. Men om de här färska uppgifterna stämmer, så var en större andel av de som dog genetiskt friskare på just den punkten i sina gener än de som överlevde. De var genetiskt friskare, men döda.

De här mutationerna stampades inte ner i backen av evolutionen. De tolererades, därför att de gav en andel av befolkningen en fördel i kampen mot de gamla massmördarna – de som alltid fanns intill oss och plockade bort en i taget, eller kom svepande med jämna mellanrum och slog ihjäl i parti och minut. Det var så livet såg ut för oss. I de omgivningar som vi har levt i under större delen av vår existens, är detta gener med två ansikten. När de stora infektionssjukdomarna inte finns med i beräkningen längre, ser vi bara det ena ansiktet.
Genen för sickle-cellanemi, för cystisk fibros och för Tay-Sachs sjukdom är enkla gener. Det rör sig om en gen som yttrar sig på ettsätt på i en kromosom och man kan ha enkel eller dubbel uppsättning. Följderna är lätta att beräkna.Fyra barn i familjen eller fyra valpar i kullen och en insjuknar i en recessiv sjukdom? Då vet du, att båda föräldrarna är friska bärare. Två av syskonen är detsamma i statistiskt genomsnitt. En är inte ens anlagsbärare.
Det verkar inte vara lika enkelt med generna i immunkomplexet. De är många.
De sjunger i kör och pratar ihop sig med andra gener. Och de verkar kunna omformulera sina svar alltefter sin omgivning.


På min grundutbildning fick vi lära oss om Bechterews sjukdom, en klassisk autoimmun – eller, som det hette på den tiden, reumatisk – sjukdom med värk och onaturlig stelhet i ryggen. Helt kort nämndes att allt det där hängde ihop med genen HLA B27 i människans immunförsvarskomplex. Vi ruskade beklagande på huvudet. Stackars människor som hade sprungit på en sån elaking!

Trettiofem år senare vet man mera. 2013 hade man hittat etthundrafem - 105 - olika varianter av HLA B27 och den varianten som är kopplad till Bechterew hos européer är inte den som är kopplad till Bechterew hos kineser. Kineserna med samma Bechterews sjukdom som vi har en annan variant av HLA B27 som bov. Elakingen är till för att skydda oss från virusinfektioner, som annars skulle kunna döda oss: influensavirus, hepatit C och andra. Nu finns det också en tanke om att den skulle kunna ge ett skydd mot HIV. Som ni ser, rör sig kunskapen snabbt framåt och det gör kanske poängen med den här genen i vårt immunförsvar också. Det är inte mer än 2 000 år som människor har funnits i så tättbefolkad mängd att vi har fungerat som vidtsräckta betesmarker för virus. Det finns en notis i en rapport om att Hepatit C är ett 400 år gammalt virus. Hur länge har HIV- viruset härjat?
Genen för sickle-cell har inte förändrats. Den kör sitt race och gör samma sak generation efter generation. Men även för den enkla gäller, att det är omgivningen som avgör om den bara är en nackdel eller lite av en fördel också. Hur föränderliga är då kombinationerna av immunförsvarsgener? Fråga den mongoliska befolkningen i södra Kina. För sjuhundra år sedan kom de marscherande från det torra, kalla mongoliska stäpplandet med dess omgivning av boskap och hästar och invanda parasiter och bakterier. De kom till värme, fukt och malaria. En av deras HLA DRB1 varianter ökade från 6 procent till över 35 på mindre än tjugofem generationer. Ännu har ingen studie tittat på hur deras hundars immunkomplexgener förändrades av flytten, men vad skulle vi gissa?

Om vi betänker, att varenda en av oss har fått någon av de 105 hittills kända varianterna av HLA B27 från vår mamma ; och att vi har en fått en annan variant av de 105 på den kromosom som kommer från vår pappa – och att de två versionerna av 105 samverkar med varandra plus med andra gener; OCH att antalet gener i vårt immunkomplex är väldigt många: var hamnar vi då?
Högre upp i grad av komplexitet än vi klarar av att överblicka med dagens kunskapsläge. Men en sak vågar man nog säga: vi skall försöka se till att vi har olika varianter på plats i immunförsvarsgenerna, både hos oss och hos hundarna. Vår omgivningen förändras. Varianterna finns där av en anledning. Det är inte alltid lika barn leka bäst.






Bodil Carlsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar