fredag 16 oktober 2015

WBBP: ETT RIKTIGT TRÅKIGT AVSNITT TILL

När man publicerar en forskningsrapport, så brukar man göra det en del i taget, i en viss ordning. Det görs i den här rapporten om WBBP  också, men jag tar det i en annan turordning.
Det finns en anledning till det och den kommer på slutet.

                                       *   *   *

Först i  en forskningsrapport kommer alltid något som kallas Abstract. Det är sammanfattningen, den som man snabbt  skummar igenom när man vill ha ett hum om vad som gjordes, hur det gjordes och vad man såg. Det finns en sådan, först i vanlig ordning, men den får ni läsa sist.
Som andra del i en rapport brukar det finnas en Introduction eller Background. Där ger man översiktlig info om varför studien gjordes. Vilken var anledningen? Så är det med den här rapporten också, men jag tar det näst sist.
Som punkt nummer tre kommer ett långt avsnitt om vad eller vilka som studerades, hur man gjorde testerna och vad som kom fram då: Materials and Methods. Där brukar man  hitta en fasansfull massa statistik och sannolikhetskalkyler, som är en snårskog av  matematiska formler och grekiska bokstavstecken. Detta är den svåra biten i alla studier och den som det är lättast att bli lurad av, om man nu  inte råkar vara statistiker själv. Forskarna som skriver är långt ifrån alltid statistiker, men de brukar å andra sidan ta hjälp av folk som är det för att ingen skall slå dem på fingrarna med att ha räknat fel. Kom ihåg - forsningsrapporter brukar granskas, innan de publiceras.
 Sedan brukar det finnas ett avsnitt, som ofta heter som här, Discussion. Där talar man om varför man tror att resultatet blev som det blev och vilka eventuella källor till fel som kan finnas. Det kan vara något speciellt med just det som undersöktes, eller så med metoden som användes. Tänk er att man gör en undersökning av genomsnittlig livslängd på 125 hundar som har gått på en speciell veterinärmottagning. Man hittar en genomsnittlig livslängd på 14,3 år. Bra jobbat där! Eller... så  kan  resultatet hänga ihop med att det i motttagningens närområde finns två kända uppfödare av JRT respektive chihuahua* och att  många människor i trakten köper sina hundar av dem. Hade man kollat lika många hundar från ett annat område, så hade kanske utfallet blivit annorlunda. Då talar man om den saken i sin rapport.
Sedan brukar det på slutet komma en  Conclusion: slutsatsen, som man kommit fram till. Och så något om eventuella jävsförhållanden. T ex att X som skrivit rapporten om livslängd  själv är chihuahuauppfödare; eller att Y, som har hjälpt till med pengarna, är producent av ett hundfoder som påstås hålla gamla hundar pigga. Det måste inte alls betyda, att de som skrivit rapporten har fifflat med siffrorna, men nog vill man gärna veta om en sådan sak?**

 Allt det här tar man med i sin rapport för att läsaren själv skall kunna bedöma resultaten  och i förekommande fall ana ugglor i mossen. Allra sist kommer en  lista på källor och referenser - rapporter, studier och böcker om samma eller närbesläktade ämnen från olika forskare under årens lopp.
Så ser det ut i den här rapporten också. Det är ingenting ovanligt med upplägget. Det ovanliga är innehållet.
Men nu går vi rakt på Material and Methods!

109 hundar ingick i WBBP-studien. Vilka då?
20 var franska bulldoggar, som hade skickats på remiss för misstänkt BOAS (brachycefala andningsbesvär) till the Queen´s Veterinary School Hospital i Cambridge, anslutet till veterinärmedicinska fakulteten.
69 var franska bulldoggar som inte var veterinärpatienter utan hade anmälts direkt av sina ägare till studien (rasklubben hade, som sagt, en inbjudan liggande på sin hemsida).
20 var "normalnosade" (icke brachycefala) hundar av väldigt olika sorter. Några var patienter på samma djursjukhus av andra skäl än luftvägsproblem, andra var personalens egna hundar. Sammantaget var det 1 bordercollie, 1 JRT, 3 engelsk springer spaniel, 3 labbar, 1 amerikansk bulldog, 6 beagles, 1 tax, 1 cairnterrier, 1 west highland white terrier och 3 inte närmare beskrivna blandisar. Inte många gemensamma nämnare där, alltså - utom det normala nospartiet.
Och vad utsatte forskarna dessa 109 nospartier för?

Bodil Carlsson

*Obs! Ingen sådan rapport existerar, detta är påhitt och tankeexempel. Men JRT och chihuahua är bland mest långlivade raserna.
**Om jävsförhållanden brukade anges när hundproblem diskuteras, skulle mycket klarna för läsarna...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar