Veckan som gick var bara en stor sten i hjärtat och bly i musklerna. En genomsnäll människa, som det äntligen såg ut att gå lite bra för, ligger i en sjukhussäng som hon aldrig kommer upp ifrån mera. Någon som var så glad för att det gick att pyssla i trädgårn igen kommer inte att se slutet på den här sommaren.
Alla färger blir flacka.
Svarta tankar: saker som faller ihop och stories som tar slut.
Tänk två ruffiga kåkar i omgående behov av renovering.
Tänk trasiga tegeltak med etthundra år på nacken och bjälkar som bågnar efter snön.
Tänk banken.
Tänk igenväxande rabattförsök och vinterdödade rosor.
Tänk sly!
Tänk fångsjuka hästar och jobb som alltid börjar om igen nästa dag, tänk det meningslösa i att hålla nio hektar betat och slyrensat och fågellivsvänligt som en fjantig ö i havet av bensindrickande storskaliga spannsmåls- och granåkrar runt omkring.
Regn, iskyla och molnskugga. Solen i korta glimtar, bländar mot bakgrunden av mörka skifferblå molnmagar fulla med mera regn. Allt ljus som finns är åskljus. Stunderna mellan två skuggor.
Sen såg jag min man gå ut till fåren med havrehinken. Den svarta lammungen for efter honom i fyrfotastudsar, rakt upp i luften och ner igen en meter längre fram, bräkande av förtjusning, och plötsligt hörde jag mig själv skratta.
Lammungen har mer vett än jag, för den vet ingenting om höst och slaktvikt, men den fattar att åskljus är allt vi har, varenda en av oss, två ben eller fyra, och den studsar medan den kan.
På ena sidan om den här grinden växer en ung häggmispelhäck och små novemberplanterade rosor av gammal, gammal sort, som har överlevt under snön och med tiden ska slingra sig upp längs grindstolparna.
På den andra sidan om grinden ska fåren gå, när de blivit vana vid oss. Tills vidare tränar vi inkallning under språng, hundarna och jag, på den vallen. Ikväll gjorde ett rådjur oss äran att verklighetsprägla övningen. Ormvråken flög över oss.
Tänk att det får ändå vänta med nytt tak till stallet, ladusvalorna som matar sin första kull därinne är inte klara med andra kullen förrän i augusti och kan inte störas med plåtarbete och väsen.
Det här är vad som väntar nu. Fårinvänjning! Åskljus på nio hektar av Eden.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar