Vädret är som i en klassisk svensk deckare, ni vet – kylskåpskallt regn driver in och gör medelåldersmuskler stela som pansar, tristessen förtätas, allt som fattas är skilsmässoproblem och hemorrojder, och i den gråa vätan kryper dagen långsamt mot skymning och efterlängtad säng...
Stilfullt, inte sant? Ärligt talat har de senaste fjorton dagarna emellanåt känts som en enda lång vecka kravlande fram i ett snigelspår av nedslående händelser.
Dock har en digitalkamera sina poänger. Det finns bildbevis på att för två veckor sedan såg det ut så här. Vildvuxet gräs, skygga får och grindar lutade mot en vägg.
Och nu ser det faktiskt ut så här.
Så allt är kanske inte riktigt åt helsike ändå. Hundarna har tålamod med att matte är deppig och trött och kryper närmre intill om natten.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar