Vi började med grusvägens rike, badande i junisol denna förmiddag. För hundarna mest intressant för sina dofter samt mer påtagliga lämningar från byns övriga hundar.
Sedan gjorde vi en tvär sväng, från vägen och ner i mossans och blåbärsrisets rike. Behagligt skuggat av spikraka granar samt en och annan tall. Där vidtog de vilda spåren, smala och ibland knappt urskiljbara. Älgspillning och klövavtryck visar att där finns en stig, fast sällan nyttjad av människor.
Hundarna fick vara stigfinnare och utan att misslyckas valde de den väg som slutar där den vidsträckta slätten tar vid. Där de obrukade åkrarna lyser i den ljust gröna nyans som är försommarens och där de väderpinade ladorna ännu håller sig någorlunda upprätta.
Vi tog av där slätten börjar för att fortsätta till skogsvägens och elljusspårets rike, halvt vilt, halvt tämjt. Fortfarande erbjuds blåbärsris för hundarna att rulla sig i men de vilda spåren har tagit en annan väg. Detta rike kan bjuda på små överraskningar - spår av tidigare vandrare och brukare. Kvarglömda eller övergivna föremål som långsamt och motsträvigt håller på att införlivas med naturen.
Väl hemma i vårt eget lilla husrike fick vandringen avslutas med spring och lek på tomten. Det var två trötta och flåsande hundar som sedan föll ihop på golvet. Men mycket nöjda.
Jag tror faktiskt att också jag såg glimtar av lustgården på min vandring idag.
Johan Nilsson
Hmmm.....ser inte så himla fult ut, måste medges.... är det nån sorts älv i bakgrunden på fältet med kornladan där hundarna ser ut att studera sork?
SvaraRaderaNej, det är en väg. Men det är inga hundar på fältet, det är två tranor :-) Klicka på bilden så ser du den i lite större format.
SvaraRaderaJohan
Aha! OK, jag kan andas ut. Det jag tog för två oooovanligt långa, höga och rasotypiska svansar är alltså två tranhalsar... Och om det är en himla bred trist vägrackare i bakgrunden och inte en älv, så skrinlägger vi även de flyktigaste flyttinfall.
SvaraRaderaMassor med mygg, va? :-)
Mitt misstag. Du menar säkert den mörka randen men det är en av de åkrar som brukas och är ganska nyplöjd. Vägen syns som en smal, ljusare strimma och är en vanlig grusväg.
SvaraRaderaMygg finns, det är ju i Norrland!
Colliesvansar har vi bara rastypiska i vårt hem, ibland höga, ibland inte :-)
Johan