måndag 23 november 2020
SOM SAGT!
FRÅN FB-GRUPPEN CRUFFA IDAG - NYTT!
"BREAKING: Bulldog and CKCS breeders to be prosecuted in Norway
The Norwegian Society for the Protection of Animals yesterday announced its intention to bring test cases against the Norwegian KC, breeders and two breed clubs for breeding dogs that it believes contravenes Norwegian animal welfarel aw.
If successful, these test cases could pave the way for SPAs/SPCAs in other countries to bring similar prosecutions..."
Direktlänk här: www.dyrebeskyttelsen.no/2020/11/23/pressemelding-dyrebeskyttelsen-norge-saksoker-norsk-kennel-klub-raseklubber-og-oppdrettere/
…
Översättning till engelska av gällande norsk lagför avel följer. Ord och inga visor, rakt på sak.... som den svenska, faktiskt. Man får inte avla på gener som försämrar djurets mentala eller fysiska funktioner. Den norska djurskyddsföreningen förbereder alltså nu prövning inför domstol av hur vissa uppfödare, rasklubbar och självaste norska kennelklubben följer lagen, när de avlar på Cavalier och den moderna versionen av engelsk bulldog.
"§ 25. Breeding
Breeding must encourage characteristics which give robust animals which function well and have good health. Breeding, including through methods of gene technology, shall not be carried out in such a way that it:
a. changes genes in such a way that they influence the animals’ physical or mental functions in a negative way, or passes on such genes,
b. reduces the animals’ ability to practise natural behaviour, or
c. evokes general ethical reactions.
Animals with a genetic constitution as cited in the second paragraph shall not be used for subsequent breeding.
This revised wording has not yet been tried in Norwegian courts. The NSPA believes that some breeds have now accumulated so many serious health conditions that further breeding of them will constitute a breach of this provision.
Therefore, the NSPA is now taking legal steps towards selected breeders, clubs, and The Norwegian Kennel Club to have the content and limits of this provision interpreted by the Norwegian courts.
At this point, the NSPA is of the opinion that a number of these breeds are too sick to continue breeding them. In addition, the lack of sufficient remaining genetic diversity makes it impossible to breed robust and healthy animals within the remaining population. Based on these facts, the NSPA believes that outcrossing of these breeds is the only available option that is in accordance with the relevant legislation in Norway."
Vi får väl se, vad det blir av det här. Men till sist har någon äntligen bestämt sig för att ta reda på, vad gällande lagstiftning betyder i praktiken. Som sagt - om jag vore kennelklubb, skulle jag börja dra öronen åt mig nu. Att bloggens typsnitt och styckeindelning inte riktigt är med på banan idag är beklagligt.
Bodil Carlsson
lördag 21 november 2020
EN KORRESPONDENS
När man ingenting begriper, måste man fråga. Jag frågade CS och Ulf Uddman. Uddman svarade. Vi får se, om CS gör det.
På SKK:s fb-sida har
Centralstyrelsens beslut om Collieutredningen kommenterats. Jag
utgår från, att det "svar" på utredningen som
publicerats är taget ut ett kommande protokoll från CS möte den
4-5 november. Svaret är tyvärr kompakt svårförståeligt.
Tacksam hjälp!
|
|
Hej Bodil! Här kommer
centralstyrelsens motivering
Centralstyrelsen ställer sig bakom collieutredningens förslag utom vad gäller två delar:
Jag beklagar, men jag förstår inte hur detta svar skall läsas.
Centralstyrelsen kan alltså inte idag besluta, vad "en kommande styrelse" skall besluta. Vilken kommande styrelse avses? Nästa CS? Eller nästa styrelse för rasklubben? I min erfarenhet av organisationer ingår, att en av de saker man har en styrelse till är att fatta beslut , som kommande verksamhet bygger på. En styrelse lägger fast kursen. En överordnad styrelse lägger fast kursen för underordnade styrelser, om flera organisatoriska plan existerar.Ytterligare en erfarenhet av organisationers arbete är, att en styrelse kan upphäva beslut om åtgärder, som t f a utvecklingen inte längre är behövliga. Vad är annorlunda i SKK-organisationen? Tacksam förtydligande!
2) Ett delegerat rasansvar innebär "ett ansvar för klubben att skapa sådana ekonomiska resurser att klubben kan uppfylla detta ansvar." Vad betyder det? Vilken klubb, SBK eller SCK, skall ha tillräckligt med pengar för att se till att hundar födas upp på ett sätt som motsvarar djurskyddslagen? Hur mycket pengar behövs och exakt hur skall de pengarna användas? Tacksam förtydligande!
Jag ställer nu dessa frågor direkt till CS och SKK:s VD. Hur menar ni här?
M v h
Bodil Carlsson
medlem i SKK, SBK och SCK
Med anledning av dina frågor får jag komplettera SKK/CS svar
1. Med kommande styrelse avses SKKs styrelse i protokolltexten. Beslutsordningen inom SKK är den du beskriver rasklubb – Specialklubb – SKK. Det är SKK/CS önskan att frågor i huvudsak hanteras i ordningen medlemmar – rasklubb – specialklubb – SKK, men ibland så är det nödvändigt att det sker i en annan ordning.
2. SKK har delegerat rasansvaret till SBK som sedan har mandat att kunna delegera detta vidare till Collieklubben. Storleken på de kostnader som kommer uppstå beror vad som kan ske med ideella krafter och vad som måste köpas in externt. Hur en klubb väljer att använda sina pengar är ett beslut som varje klubb själv beslutar om.
Med
vänlig hälsning
Ulf
Uddman
VD
Hej och tack för svar!
Den klargörande meningen var att ”kommande styrelse” avser SKK:s styrelse. I övrigt förstår jag tyvärr fortfarande inte. Lämnar den säkert noga övervägda formuleringen en öppning för kommande CS att åter ta ställning till Collieutredningens förslag?
Collieutredningens förslag och tankar har stöd av en medlemsmajoritet i rasklubben. Förslaget stöddes av rasklubbens styrelse, av SBK och av SKK:s egen Avelskommitté. Det har alltså stöd på samtliga nivåer i den beslutsordning, som du beskriver. ”Ibland så är det nödvändigt att det sker i en annan ordning”, skriver du.
Varför var det nödvändigt den här gången?
M v h
Bodil Carlsson
|
|
Eftersom beslutet är att SBK som avelsansvarig klubb ska lämna en årlig rapport till CS över rasen utveckling kommer denna bedömning självklart ske även mot den riktning som Collieutredningen pekat ut.
Som framgår av beslutet kom CS fram till sitt beslut efter en ingående diskussion och samlad bedömning av de underlag som förelåg och som inkommit.
Ulf
Det var det. Och jag förstår fortfarande inte. Gör ni?
Bodil Carlsson
Mailväxlingen publicerad med Ulf Uddmans tillstånd
onsdag 18 november 2020
DE SMÅ NOTISERNAS VÄRLD
Hundsport fanns i brevlådan för en vecka sedan efter ännu en lång promenad i ljuvligt höstväder. Långt in i november regerade en försenad oktober med ljus och vind och guld överallt ute, som om den ljuvligaste höstmånaden vägrade lämna över regeringsmakten till sin grå efterföljare. Inomhus rådde iallafall tillräcklig halvskymning för att lertassarna och de små, små avslöjande blodstänken på golven inte skulle synas alltför mycket under de insläpade löven. Och eftersom vi alla just nu väntar, antingen på att coronarestriktionernas skarpa tråkighet ska ta slut, på resultatet av valen i USA eller på konsekvenserna av CS omröstning i frågan om Collieutredningen eller alltsammans på en gång, för att nu inte tala om väntan på att golven ska torka efter tvätt och tikarna äntligen sluta löpa - varför inte läsa Hundsport?
Åke Hedhammar, veterinärmedicinsk rådgivare åt SKK, intervjuas på en halvsida. Han säger att hundvärlden har haft en lång och olycklig fokusering på utseende. ”Organisationen behöver fylla tomrummet mellan det jag kallar glamour, det vill säga utställningsverksamhet, och det jag kallar elände, det vill säga att vi grottar ner oss i sjukdomsproblematik.” Hög tid att i stället fokusera på hundens beteende och användbarhet, både i jobb och till vardags! Hedhammar har rätt, som han brukar ha. Det här är vad han inte sa: Om hundvärlden inte i alla år hade grottat ner sig i glamouren, så hade vi haft mindre elände att tampas med nu. Och flera användbara hundar!
Efter Hedhammar följer tre sidor om utställningsträning sex dagar i veckan, med klövjeväska för muskelbyggande eller med balansboll som kan göra underverk för en topline och gåband i vatten för hundar som behöver bredda sig i fronten. Åsså löpband i garaget och besök hos hundfysioterapeuten varje månad för att bättra vinstchanserna. Varför få en tävlingssäsong förstörd för att man missat fokus?
Sedan följer fyra sidor om tävling i skydds.
Men skam den som gnäller! Det finns notiser, inskickade korta glimtar från hundägare, om hur människor kan jobba med hundar och om hur hundar jobbar för oss. Hundar hittar äggsamlingar från mördarsniglar, söker efter försvunna på land eller i vatten, är terapi för barn med diagnoser och nosar fram covid-19-smittade på Helsingfors flygplats.
Jag hade önskat de hundarna och deras människor mera utrymme. Det är i de små notisernas värld som hundars och hundmänniskors gemensamma framtid finns.Så jag lägger ifrån mig SKK:s tidning och tänker, som jag allt oftare gör, att det känns konstigt att den ena världen – tävlandet, konkurrensen, det som Hedhammar kallar glamouren - fortsätter ta upp så stor plats...
...när den världen är så liten.
Bodil Carlsson
söndag 15 november 2020
OCH PÅ IRLAND...
Ibland får man ett intryck av att det faktiskt rör på sig lite. Irländska kennelklubben kom kanske till slutsatsen att det var klokare att vara med på ett hörn och hjälpa till än att bara sitta och vänta på lagstiftarna?
Lägg märke till ordvalet: andningspina är väl bästa översättningen av breathing agony. I rubriken på en artikel i söndagsnumret av en stor tidning. The Sunday Times är Storbritanniens största kvalitetstidning med en upplaga på 650 000.
Man kan nog räkna med, att runt trekvarts miljon människor serveras den rubriken som helgtilltugg. Hade det hänt för femton år sedan?
Breeding plan aims to stop pug-dogs' breathing agony
The Sunday Times
Many pugs, and other flat-faced dogs, suffer from breathing difficulties.
The
Department of Agriculture is drawing up plans to stop people from
producing pugs and other flat-faced dogs that suffer from genetic health
problems as a result of inbreeding.
The Irish Kennel Club and Veterinary Ireland are involved in helping to draft measures to try to prevent dogs being born with brachycephalic obstructive airway syndrome.
Om jag vore kennelklubb, skulle jag känna mig nervös.
Bodil Carlsson
onsdag 11 november 2020
ETT RYKTE...
Hundvärlden är full av rykten.
Sent ikväll nås jag av ett, som följs av oroade frågor. Ryktet säger, att en medlem av CS - den medlem vars egna uppfödning påverkas av det nyss fattade beslutet om collieaveln - sökt medlemskap i en stor facebookgrupp under en pågående diskussion om just detta beslut. Samma CS-medlem, som påstås ha sökt medlemskap, har tidigare anmält deltagare i en facebookgrupp till Disciplinnämnden efter att de framfört kritiska synpunkter på hans uppfödning.
Som ni förstår, kan detta knappast vara sant. Mot den bakgrunden skulle en sådan ingång i en sådan diskussion alltför lätt kunna missförstås som ett försök att bevaka och/eller tysta vanliga medlemmar och stämma dem till försiktighet, när det gäller den grundlagsskyddade rätt till yttrandefrihet, som gäller överallt utanför SKK och som - när det gäller möjligheten att diskutera gemensamma angelägenheter i ett internt forum - rimligen finns även inom SKK. Ett sådant missförstånd skulle vara till skada för SKK:s anseende. Jag kan alltså inte föreställa mig, att detta kan stämma.
Däremot är det sant, att många skulle vilja höra CS utförligt förklara hur man tänkt i frågan om Collieutredningen. Vill någon medlem av CS göra detta, har ni ett fritt forum här. Välkomna!
Bodil Carlsson
måndag 9 november 2020
JAHA....?
Från SKK:s hemsida idag:
Centralstyrelsen förde en mycket ingående diskussion om utredningens förslag och beslutade därefter följande:
CS rekommenderar att uppfödare och hanhundsägare av collie, kort- o långhår, använder mentalbeskrivning hund och där på baserat index så att rasens medelvärde för nyfikenhet/orädsla förskjuts i en positiv riktning.
CS är inte beredd att införa hälsoprogram på nivå 3 enligt utredningens förslag.
Att SBK i samråd med Svenska Collieklubben, SCK, får i uppdrag att senast den 31 januari varje år, med början 2022, redovisa hur rasens mentala status utvecklas. SCK ska fortlöpande publicera ett uppdaterat mentalindex.
• Att SBK/SCK årligen beräknar rasens släktskapsindex, eller uppdrar åt någon att göra detta, t.ex. SLU, och att denna beräkning publiceras på SCKs webbplats.
Att SBK/SCK genomför ett riktat och utökat arbete bland klubbens medlemmar för att skapa en ökad gemenskap och samsyn vad gäller rasens utveckling med avseende på hälsa, mentalitet och utökad genetisk variation inom rasen.
Centralstyrelsen var enig i sitt beslut. Bo Skalin återvände till mötet efter att beslut fattats.
Det här var alltså det länge efterlängtade beslutet från SKK:s ledning. Det var inte det vi hoppades på, nej, men det var det förväntade: ett långt sätt att säga litet. Intressant skulle det vara för oss medlemmar att få veta hur de mycket ingående diskussioner fortlöpte, som ledde fram till ett så rungande jasså.
Nu tror jag att det är tid för Collieklubbens styrelse att tänka på vad det här betyder, innan resten av oss säger något annat. Många är besvikna. Men kom ihåg en sak!
Den här rekommendationen kommer efter trettio års strid inom rasklubben om mentalitetsproblemet hos våra hundar. Den kommer efter många långa årsmöten, där vi vanliga hundägare har berättat om våra erfarenheter och funnit förståelse hos många uppfödare. Den kommer efter Projektet Mentalt Sund Collie. Den kommer efter åratal av diskussioner på nätet och efter ett långt, väl genomfört utredningsarbete som SKK själv har begärt.
Utan allt detta hade vi idag inte ens haft en rekommendation att tacka för.
Vi hade inte fått se frågan tas fram i dagsljus överhuvudtaget.
Bodil Carlsson
söndag 1 november 2020
REMISSVAR TILL: justitiedepartementet.registrator@regeringskansliet.se
Följande är ett medborgarremissvar på förslaget om förändring i konsumentköplagen, SOU2020:51. Mina synpunkter gäller undantag för levande djur, i första hand hund. Jag ber på förhand om ursäkt för att mitt svar är långt.
Sammanfattningsvis vill jag uppmärksamma lagstiftarna på följande:
I det bakgrundsmaterial som ni har tillgängligt dominerar hästnäringens beskrivning i sådan omfattning, att de särskilda svårigheter som hunduppfödare och deras köpare ställs inför i stor utsträckning döljs i textmassan.
Det föreligger skillnader mellan häst- och hundavel av sådan omfattning och karaktär, att djurens hälsa påverkas olika mycket. Renrasaveln på hund präglas - med visst undantag för utpräglade arbetsraser, som jakthundar och vallhundar - av två prioriteringar som knappast förekommer inom hästnäringen: dels renrasigheten i sig, dels utseendefokuseringen.
Beträffande det förstnämnda se följande, skrivet redan under 1980-talet av den kände och av SKK anlitade genetikern Per-Erik Sundgren.
”Flertalet hundraser är just i början av den tidsperiod då inavelsskador kan förväntas börja visa sig på allvar. Om inga planerade motåtgärder genomförs kommer med största sannolikhet problemen inom rasaveln att förvärras kraftigt de närmaste 10 - 20 åren.”
Åtgärder i form av regler för t ex avel på djur med höftledsfel, temperamentsfel eller skadliga genetiska mutationer har redan under många år successivt införts av Svenska Kennelklubben, inklusive regler och rekommendationer för att motverka den stegring av inavelsgraden som per automatik följer av en sluten stambok och som med samma automatik över tid ger en förtätning av skadliga gener. I själva verket kan många av de regler, som gäller för uppfödning av hund inom SKK-organisationen, ses som just planerade motåtgärder mot effekterna av hunduppfödningens avelstradition med slutna stamböcker och släktskapsavel. Sådana regler har ofta mötts av uppfödarmotstånd.
Vidare bör tas i betraktande, att hundaveln ofta har fokuserat på utseende. Hundraser blir populära och säljs p g a accentuerade yttre drag – det kan gälla kroppsstorlek, rikliga hudveck eller extremt förkortade nospartier. Samtliga medför risker: mycket storvuxna hundraser har en ökad risk för ledproblem till följd av belastningen på skelettet under uppväxttiden och generellt en påtagligt förkortad livslängd; mycket små raser har andra problem. Raser med hudöverskott har hög risk för besvärande infektioner i hudvecken. De s k brachycefala raserna, med extremt förkortade nospartier, drabbas av bl a andningssvårigheter men även av andra hälsoproblem i sådan omfattning, att flera europeiska länder förbereder lagförbud mot avel. Uppfödarna av dessa raser motsätter sig genomgående regler för aveln.
Konsumenten, valpköparen, ställs vid köp på grund av av båda dessa faktorer – den ökade risken för genetisk sjukdom och följderna av inriktning på extrema yttre drag - i en situation, där hon eller han skulle behöva lika stora kunskaper som uppfödaren för att bedöma kommande hälsorisker. Detta är inte rimligt.
Hästnäringen saknar överlag de för hundaveln kännetecknande problemen. Det finns inga på motsvarande sätt inavlade hästraser. Hästar föds upp och säljs för funktion. Synpunkter på tvister och hälsorelaterade problem och därmed sammanhängande ansvarsfrågor inom hästnäringen kan därmed inte obesett överföras till att gälla hunduppfödning, såsom sker i lagförslagets bakgrundstext.
2.Vidare föreligger en viktig skillnad i själva försäljningssituationen. Köp av häst innebär en kostnad, som oftast avsevärt överstiger kostnaden för köp av en hundvalp. Köp föregås ofta av långvarigt intresse för hästsporten – köparen har själv ridit, eller har en familjemedlem som rider. Stallplats och dyrbar utrustning behöver anskaffas. Allt detta motverkar impulsköp. Det är rimligt att anta, även med tanke på det växande antal hundar som årligen säljs, att den genomsnittlige köparen av en hund har mindre erfarenhet av hundar än vad den genomsnittlige hästköparen har av hästar. Det finns helt enkelt många fler oerfarna hundköpare än oerfarna hästköpare. Även försäljningssituationen är annorlunda. Hästköparen ser en vuxen häst visas upp på stallbacken eller på hoppbanan och bedömer dess användbarhet utifrån dess beteende och historik. Valpköparen träffar hemma hos uppfödaren i dennes bostad en tilltalande, späd valp och med en redan påbörjad emotionell anknytning till valpen. Ofta säger valpens veterinärintyg föga eller inget om vad som kan förväntas beträffande hundens hälsa och temperament som vuxen. Många s k rastypiska sjukdomar debuterar i likhet med andningssvårigheter hos de kortnosade raserna och höftledsfel först månader eller t o m år efter köpet. Den genomsnittlige valpköparen kan inte rimligen förutsättas vara medveten därom.
Mitt förslag är, att lagstiftarna inför sitt beslut noga överväger skillnaderna mellan köp av häst och köp av hund och därigenom undviker formuleringar, som i praktiken skulle göra det lättare att vara hundsäljare, men svårare att vara hundköpare. Jag vill särskilt uppmärksamma er på den passus på s 203 i lagförslaget , vari hävdas att ”En hund eller katt som inte trivs hos sin ägare kan utveckla lynnesproblem.” Detta är en missuppfattning.
Ett djur, som vantrivs, kan precis som en människa under liknande förhållanden uppvisa ett oönskat beteende. Men detta är en beteendestörning, inte ett lynnesfel. Beteendestörningar är betingade av yttre omständigheter – för lite eller för mycket fysisk aktivitet, för monoton eller överstimulerande daglig miljö, fysisk sjukdom eller smärta – och är till sin natur reaktiva och temporära: förändras livssituationen, så försvinner beteendeförändringen.
Ett lynnesfel är en återkommande, oproportionerligt kraftig och till sin natur ensartad reaktion på förhållanden, som andra individer reagerar föga eller övergående på. Det kan röra sig om oprovocerad aggressivitet, t ex vid möte med andra hundar eller obekanta människor; eller om ständiga och för ägaren svårhanterliga rädslereaktioner i vanliga vardagssituationer. Lynnesfelet förändras inte om djuret byter ägare eller miljö och kan ofta bara till liten del påverkas av träning. Lynnesfel är en inneboende egenskap, inte en reaktion.
Lynnesfel förekommer bland hundar. Ofta föreligger en påvisbar ärftlig bakgrund, vilket är anledningen till att SKK och dess underorganisation Svenska Brukshundsklubben (SBK) infört och rekommenderar s k mentalitetsbeskrivningar av avelsdjur. När resultaten redovisas, framkommer likartade reaktionsmönster hos besläktade djur inom samma ras. Andra släktskapsgrupper har till följd av annorlunda bedriven avel genomgående andra reaktionsmönster på samma beskrivning. Inom den ras som jag sedan trettio år känner till, är lynnesfel i form av överdrivna rädslereaktioner ett vanligt problem. Hundar har avlivats till följd av detta. Rasklubben har under många år kämpat för att få samtliga uppfödare att uppmärksamma problemet och genom förändrade prioriteringar i aveln bidra till en förändring, inte minst av djursskyddskäl. Många uppfödare har varit ledande i arbetet; andra har starkt motsatt sig alla förslag om regler och hävdat att felet ligger i köparens kunskap om rasen, eller i handhavande av djuret. I skrivande stund ligger på SKK:s bord ett redan två gånger uppskjutet förslag om stegvis genomförande av mentalitetsbaserad avel inom denna ras. När ett lagförslag nu beskriver ”lynnesfel” som orsakat av djurets vantrivsel hos ny ägare blir jag mot den bakgrunden undrande. Återigen får jag tanken, att det lagförslag som presenteras speglar säljarens önskemål och förhoppningar mera än verkligheten.
Beträffande de farhågor, som uttrycks angående att uppfödare drar sig för att sälja sina djur till konsumenter av rädsla för lagstiftningen, föreställer jag mig att detta i högre grad gäller hästnäringen, inte minst därför att beloppen som står på spel där är så mycket högre. Antalet sålda hundar ökar på ett sätt som inte talar för någon större rädsla hos uppfödarna. När SKK:s nybildade Kommitté för uppfödarsamverkan i sitt mötesprotokoll från maj 2020 skriver (protokoll 3-2020, s 3/5):” § 11 Brist på uppfödare gör att import och pris ökar, vi måste göra det enklare för uppfödare” är ju intrycket knappast, att det är rädsla för att sälja som för ordet.
Kommittén för uppfödarsamverkan har som en av sina uppgifter att förenkla reglerna för aveln på hund. Att kommittén tillsatts under samma tidsperiod som en utredning om undantag från konsumentköplagen gällande försäljning av levande djur pågått, gör mig betänksam. Som Maria Wiezell uttrycker det i sitt särskilda yttrande: ”Det är också oroväckande med det försämrade konsumentskydd som utredningen föreslår vid köp av levande djur. Möjligheten att avtala bort den omvända bevisbördan när det gäller köp av djur som kostar mer än en tiondel av prisbasbeloppet, kommer att innebära en försämring jämfört med dagens sexmånadersregel.” Om man från hunduppfödarsidan skär ner regelverket samtidigt som uppfödarens omvända bevisbörda efter en lagändring rutinmässigt kan avtalas bort, betyder detta en potentiellt allvarlig försämring inte bara för den enskilda hundköparen, utan för hundaveln som helhet. Intresset för att arbeta mot hälsorisker inom aveln på hund lär knappast öka därefter.
Jag vill slutligen uppmärksamma er på, att spannet i kunskap, prioriteringar och intentioner med aveln är stort bland uppfödare liksom bland valpköpare. För en illustration med utgångspunkt i lagförslagets beskrivning av hundar med höftledsfel, se bifogad bilaga. Därtill är biologiska frågeställningar komplexa och kan sällan dras över en och samma kam; det som ser ut att vara ett fel betingat av redan föreliggande sjukdom eller skada kan visa sig vara betingat av omständigheterna och tvärtom - det som ser ut att vara betingat av yttre påverkan är lika ofta något, som inte skulle ha visat sig, om de genetiska förutsättningarna hos det levande djuret hade varit annorlunda. Här är det lätt att gå vilse!
Det finns bland SKK:s uppfödare många mycket seriösa och kunniga personer, som lägger ner avsevärd möda och resurser på att förbättra utgångsläget för sin uppfödning och därmed för sina valpköpare. När lagen formuleras, ber jag er att formulera den så, att även intentionerna hos uppfödaren vägs in – vilka åtgärder har uppfödaren i sin avel vidtagit för att minimera risken för fel? - och att seriösa uppfödares ansträngningar beaktas i tvister. Ingen lag bör gynna de mindre omsorgsfulla producenterna av en vara.
Men än mer ber jag er komma ihåg, att av SKK:s cirka 350 000 medlemmar är en liten minoritet uppfödare. Den stora majoriteten är vanliga hundägare, som önskar våra hundar rimligt långa och bra liv. Även vårt intresse bör tillgodoses av lagen.
Skövde den 29 oktober 2020
Bodil Carlsson
medlem i SKK samt i SBK
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)