THE LONG READ 16) Standardfraserna - Belkin och salukin

Har ni någon gång funderat över hur det skulle låta, om praktisk erfarenhet och biologisk baskunskap stod på domarens plats i ringen?

Ungefär som Dan Belkin, gissar jag.

Belkin säger två mycket viktiga saker i sin föreläsning. http://webcanine.com/2013/the-functional-saluki-lessons-from-the-coursing-field/?fbclid=IwAR3syRQ7FgADoTjLWR4ypiYd6XA898B0SYQ8m8QQ_LPiiknhMysDwF3DMVE Det är länken till föreläsningen, men den är lång och jag avråder från Google Translate. När coursing dogs blir hundar som kursar undrar man ju om bankernas ångest för nästa krasch har börjat hitta in i nätets AI-funktioner. Nog om det!

Det här är den första saken som alla borde fått höra. Kursiveringar och fettningar är mina.

/B/reeding to the standard will not preserve function. All it can preserve is appearance. That is rather obvious when you stop and think about it, because the qualities that make the dog good at its job are by and large not those described in the standard. Most breed standards were drawn up from dogs that were bred for function. What people did, and this is true for other breeds as well as sighthounds, was to obtain dogs from people who had bred them to do some particular thing. They looked at them and said ‘This is what they should look like if they perform this function,’ and drew up a standard accordingly; sometimes very precise, sometimes not. Then they bred dogs to look like those which did that thing, instead of breeding them to do it. That’s fine if all they wanted was dogs with that look. But, if they expect those dogs to do what resulted in that look they are going to be disappointed.

Egenskaperna som gör en hund bra på sitt jobb är på det hela taget inte de som beskrivs i standarden. Va?

Belkin sammanfattar hur en rasstandard blev till. Inte just salukins standard, inte vinthundsvarianternas – allas. Man skaffade sig hundar från folk, som hade avlat fram dem för att göra ett visst arbete. Sedan fortsatte man att ta fram hundar som såg ut på det sättet – inte hundar, som gjorde det jobbet. Att avla efter standarden kan inte bevara funktionen, säger Belkin: allt det kan bevara är utseendet. (I bästa fall, skulle jag vilja påstå, för nog finns det raser som har svidat om från sina gamla arbetskläder till partydress mycket mera radikalt än vinthundsraserna.)

Här fortsätter Belkin resonera med salukins standard. Standarden påstår något och Belkin svarar. Huvudets form!

Head long and narrow, skull moderately wide between the ears, not domed, stop not pronounced, the whole showing great quality. Nose black or liver.

Belkin:

”I don’t know what great quality is, so I won’t talk about that. It’s a bit unfortunate that it says long and narrow because that makes some breeders think the longer and narrower the better, and we get some hideous heads in the show ring.”

”You could say that a narrow head has less wind resistance. For a Saluki running at better than 30 mph a difference of 1/2 inch in the width of the head might make a difference of about 1 foot per hour in speed.” Jag har hört folk säga att colliens huvudform ger mindre luftmotstånd när den rusar efter fåren, men det här är första gången jag ser en överslagsberäkning: salukin som sprintar i 40 km tappar med en extra skallbredd på 2 cm sisådär 30 cm... på en timma. Den springer förstås inte i en timma och haren är fångad långt innan den hinner glädja sig åt hundens skallbredd, men medge att man blir på gott humör av en ansats till fakta?

”Ears long and covered with long, silky hair hanging close to the skull and mobile. ” Den meningen kommenteras bara med en länk: ”See adorable Havanese Haircuts here.” Kolla på de ljuvliga bichonfrisyrerna! Inget slår torr humor när det handlar om att punktera pompositet. Snärten kommer i det Belkin säger om hundens huvud.

"The standard says nothing whatsoever about the most important aspect of the head: what’s inside it."

Sedan berättar han om den bästa jagande saluki han någonsin såg. Hunden var inte bättre än andra för att han var snabbare; det fanns andra, som sprang fortare. Han var bäst därför att han kunde förutse harens flyktförsök och möta upp den. Den egenskapen syns liksom inte på utsidan. Och som Belkin påpekar flera gånger – om man inte avlar för en egenskap som man inte kan se, kommer man att förlora den.

I mina ögon är det andra viktiga i Belkins föreläsning det han säger om vårt rasbegrepp. Ändra på ursprungsländerna, ändra rasernas namn, och det han säger gäller sannerligen inte bara vinthundsraserna.

I want to say something about what a Saluki is, so we have an idea of what we are talking about. Breeds, as recognized by the AKC, are a completely artificial concept from a biological standpoint. /../ What we call Salukis are one of these artificially created races. In the early part of this century people brought Salukis to England from the middle east, mostly from Egypt, Syria and Southern Iraq. They had two or three types, but they decided they were all the same thing, and called them Salukis and wrote a standard. /../ If those people had gone to slightly different places and brought back Azawakhs and Afghans instead, both of which are called Salukis where they come from, they probably would have thought they had two breeds, but all these Mideastern sighthounds are parts of a continuum, and we just happen to have picked out a little part toward the middle of it. /.../

In creating an artificial system of breeds, what we end up doing is breaking up the continuum. We say, ‘this Saluki looks like an Azawakh, so it’s not a good Saluki’ or ‘this Azawakh looks like a Saluki, so it’s not a good Azawakh,’ and we are careful to breed for type, and therefore eliminate dogs that fall between our artificial categories. Actually, there is everything in between, and we could call all these breeds the same thing if we wanted to, but people who play the dog show game like to have many breeds. I have no desire to criticize that.

Våra raser, säger Belkin, är konstgjorda fack för hundar. Azawakh, afghaner och salukis är varianter av samma sort. Vi skulle kunna använda ett och samma namn för dem, se dem som en och samma ras, men ”folk som spelar utställningsspelet” vill ju ha många raser. Belkin vill inte kritisera det, säger han - ögonblicket efter att han har sparkat undan benen för hela det tänkandet.

Om det är något jag uppskattar hos den mannen förutom hans saklighet, så är det just hans humor. Men hade hundaveln tänkt som Belkin, så hade vi idag inte behövt prata om någon bristande genetisk variation eller ohållbara avelsbaser.

Här ger han förresten standardens slutrader om salukin svar på tal.

The expression should be dignified and gentle with deep, faithful, far-seeing eyes.

Belkin:

I don’t know how a Saluki can give the impression called for to all onlookers — it depends on what you have seen before and with what you associate it. In deep sand you need a completely different dog than you do for rocky mountains, so that makes it a little difficult to have both. Deep, faithful eyes sounds too subjective to have much meaning to me. I guess far-seeing means not nearsighted. I’ve never seen a judge test this.

En saluki kan se olika ut beroende på hur den används och samma hund gör olika intryck på olika människor. Utanför utställningsvärlden skulle detta väl vara ganska självklart? Den kända allrounddomare, som talade om för Belkin att hans hund aldrig skulle kunna springa hade aldrig sett den hunden springa och visste inte, att den utanför ringen var känd för att vinna sina lopp. Domaren hade väl lite ont om objektiva kriterier för sitt utlåtande. ”Djupa och trogna ögon” - finns det ett objektivt kriterium för sådana ord? Belkin låtsas att ”fjärrskådande ögon” måste betyda att hunden inte får vara närsynt, men han har ju aldrig varit med om att en domare prövat synen.

Ja, Belkin skämtar på sitt stillsamma sätt med standardfraserna. Trettio år senare läser jag, skrattar och tänker att vi hade behövt många Dan Belkin. Inte för att han hade en universitetsbakgrund – det han säger är biologisk baskunskap, som vem som vill kan lära sig – utan för han i verkligheten lät sina hundar göra det som de antas kunna göra och för att han inte lät fraserna trumfa sitt omdöme.

Bodil Carlsson